Tre...

                                                 THE UNEXPECTED

 

Året var 3018. Vårdan jord hade varit förorenad sen många år tillbaka. Liven började vissna, dö ut. Det gick mot jordens slut. Naturen förstördes, djuren dog av gifter, sjukdomar spreds. Människorna vart isolerade, allt var dött, ont om mat. Naturkatastrofer uppstod, det gick inte längre att odla på jorden. För bästa chansen till överlevnad bestämde sig föreningen på                 100 000 av världens bästa forskare , rika män, presidenter samt FN redan under tidig tid år 2500 att bygga ett skepp utifall att något sådant hände. Så att man kunde bosätta sig i rymden. Allt skulle finnas ombord. Föda, syre, sovplatser, vaccin, sjukhus osv. Skeppet skulle vara ungefär lika stort som Ryssland. Vart man skulle förvara ett sånt stort skepp visste ingen, men man misstänkte att dom grävde gångar under all sand i haven. Det skulle ta ca 500 år att bygga, och skulle rymma 3 miljarder människor. Dom ville att fler skulle med men det vart begränsat med platser. Och det skulle ju rymma byggnader och allt annat som var nödvändigt. Nick Applier som var 47 år var den som kom med förslaget och först trodde ingen att det han sa var något seriöst. Han var Amerikas kändaste arkitekt. Han hade jobbat på sin ritning i flera år och hade lyckats framställa dagens mycket funktionella Alpha Junior. Susie som var hans fru och även Mikael professionell pilot , samt kirurg och virus professor skulle med på skeppet. Dom 2 var dom första med originalidéen. År 3018 började saker att spåra ut totalt. Det var en kaotisk miljö att leva i ,dom visste att dom var tvungen att åka samma år. Annars skulle ännu fler att dö och det fick inte ske. Men innan någon besteg skeppet skulle var och en skannas, och om dom upptäckte tecken på sjukdom/virus fick dom inte åka med eftersom risken för smittning var stor. Dom tappade 100.000 människor dagen då dom skulle åka. Men resten klarade sig. Det tog dom 4 timmar att skjutas upp till rymden. Dom hade bott där 1 år, allt gick som planerat. Men på fredags kvällen hörde dom i korridor 13 ett skrik. Dom sökte igenom rummen och hittade en man på ca 30 år i rum 13. Det låg spyor & blod överallt i rummet. Och det var klösmärken på väggarna. Han hade blodspruckna ögon och det rann blod nerför hans torra bleka läppar. Han satt i ett hörn och viskade, run run run.... run. Mikael kom springandes in ,och flåsade. Han tittade sakta upp mot mannen.
- Jesus krist, vad har hänt här? Lås rummet, evakuera korridoren, FORT!
Det kom in 2 män springandes med en bår . Dom hade mintgröna dräkter och även masker. Dom lade upp mannen på båren och tryckte på en knapp så en bubbla kunde omfamna båren Dom fortsatte att rulla den ut genom korridoren vidare till sjukhuset. Folket som stod ich såg på hade vid öppna munnar och pekade på den rullande båren och männen som ivrigt sprang hit och dit. Dom var framme vid sjukhuset, dom rullade in mannen i ett isolerat rum och började ta tester. Han var mycket aggressiv så dom var tvungen att binda fast honom. Några timmar senare fick dom resultat. Men det var tomt... Det enda dom vittnade på datorskärmen ''B3H" ingen begrep vad problemet var. Dom bestämde sig för att lämna honom där över natten.
~Nästa dag så bestämde Mikael och Susie för att kolla till honom och ta några fler resultat. Men när dom kom gåendes längst korridoren såg dom blodiga fotspår. Dom gick vidare in i rummet och kollade runt. Det låg trasiga glasflaskor och plast överallt. Dom tittade förvånat på varandra. Man såg det förskräckta ansiktet på Mikael. Dom sprang efter hjälp och kallade på kaptenen. När dom kom ut till samlings salen var det kaos. Folk skrek och ropade, det var blod på golvet. Dom såg inte normal ut, en av dom började springa mot Susie.
-SUSIE AKTA!!
Mannen sprang på Susie och började klösa och slå henne.
Mikael slog till honom med en stol och han var därmed medvetslös. Han tog en lampa och öppnade hans ögon och lyste på dom, Samma som med den 30 åriga mannen. Blodspruckna ögon, ruttet tandkött sa Mikael.

- Susie.. detta är inte bra, inte bra alls.
- Vad ska vi göra?
- Jag vet inte, men detta är ett virus och jag känner inte till det. Nästan overkligt, som något sorts zombie virus.
- Alltså.. hmm B3H upprepade Susie gång på gång på gång.
- Ja det måste varit det datorn visade, något nytt.
Dom såg sig omkring, det hördes skrik, bord var välta. Dom var oroliga. Så Susie bad Nick att sända ut i högtalarna att alla som var vid samvete och förstod upprepande *Alla som hör detta samlas i nödhall C8*
*Alla som hör detta samlas i nödhall C8*
Folk började röra på sig mot bakre delen av skeppet, där nödsalen låg. Man hörde trapporna skramla av alla stegen. Efter 20 minuter så var alla samlade. Som tur var så förstod inte dom smittade hur eller vart dom skulle ta sig, det hände att vissa gick efter folkmassan. Men som tur så tog bara 34 stycken in i själva hallen men dom blev sedan beskjutna så att dom inte skulle smitta dom andra. När alla väl var inne så stod Nick, Susie och Mikael på en hög plattform och hade mikrofon på. Dom berättade allt dom hittat, alla tester, hur det var ett virus som på något sätt spridit sig. Men att dom alla var säkra inne i bunkern, där det fanns mat , vatten , sovplatser och skydd mot virus. Dom stod med vidöppna ögon och lyssnade spänt på det dom 3 personerna hade och säga. Plötsligt började hela skeppet skaka och dom såg hur taket sakta lyftes bort. Det åkte människor ut ur skeppet och dom skrek och skrek, och kunde höra hur det lät ring, ring, ring, ring, och såg dom röda ljusen som blinkade. Det hördes ring, ring, ring.
Susie vaknade och såg sig omkring, sedan kollade hon ner på sin genomsvettiga pyjamas och stängde av väckarklockan.
~Slut

Marskatt 3