fredag 30 januari 2015

Fjärde novellen

En förändrad värld
Jag heter Juliette och är 14 år gammal, jag bor med min mamma och pappa i ett litet hus på skottsvägen 77.
 Jag har inget syskon så jag är ensambarn, men jag skulle vilja ha en lille bror, fast när jag tänker på det vad alla mina kompisar klagar på att deras små syskon är jobbiga så är de ganska skönt att vara själv som barn, fast barn skulle jag inte kalla mig själv men mamma säger att jag är barn så länge jag bor hemma.
Just nu var vi på väg till ett landställe, mamma och pappa hade hyrt en stuga där som vi skulle bo i en vecka, jag hade precis fått sommarlov som jag hade längtas till så länge, solen sken som den aldrig hade gjort förut synd bara att jag inte kunde vara ute och sola eller bada. Vi hade åkt i en timme och pappa sa att de minst var två timmar kvar, så de var bara att hoppas att solen inte hunnit gått ner innan vi var framme. Medans så såg jag på film, jag såg på i rymden finns inga känslor, men jag somnade förstås. När jag vaknade så kände jag doften av pizza, pappa hade köpt med sig pizza i bilen som vi skulle äta. Jag hade sovit så länge så vi var framme redan. Både mamma, pappa och jag satt kvar i bilen och bara kollade på stugan helt tyst.
- Har vi verkligen kommit till rätt stuga?, sa mamma lite förvånat
- Ja de ska vara den här stugan, nr 16, sa pappa
- Okej , Juliette tar du dina väskor och ta dom till ditt rum, sa mamma
- Ja ja sa jag irriterat på mamma
När jag kom in i det rummet jag skulle sova så vart jag chockad, de var mycket finare än vad jag hade trott, jämfört med utsidan av stugan. Efter jag hade packat upp alla mina saker så la jag mig och läste ur min bok tills jag somnade.
När jag vaknade så hörde jag att mamma och pappa bråkade i köket, jag skulle gå dit och äta frukost, men jag vågade inte gå in tills dom hade slutat. Bråkat. De tog en lång stund tills dom hade slutat men när dom äntligen hade slutat så gick jag in i köket. Jag frågade båda två vad de bråkade om och varför? Men de nekade förstås och sa att de skulle vänta med att berätta. Pappa skulle fara iväg och handla så jag passade på att prata lugn och ro med mamma, men hon var väldigt ledsen fast hon inte visade det, jag försökte muntra upp henne med att vi skulle gå och bada i sjön alldeles nära där vi bodde. Mamma följde med tillslut.
- Vad är det som är fel med dig och pappa?, sa jag
- Vi ska berätta när pappa har kommit hem från affären, sa mamma
Jag förstod att det inte va något bra med de dom skulle berätta. Pappa ropade in mig i köket och sa att jag skulle sätta mig ner.
- Det här är väldigt svårt, både för din mamma och mig, sa pappa
Pappa sa då att mamma och han skulle skiljas, jag förstod nästan det och vart jätte ledsen och gick till mitt rum.
1 månad senare:
Mamma hade precis flyttat ifrån pappa från huset, jag var nu hos mamma och fixade med mitt nya rum. De kändes jätte konstigt att bo på två olika ställen, en vecka i lägenhet och en vecka i hus, och så fick man lov att packa hela tiden ochså som var väldigt jobbig. Allt var så förändrat på så kort tid. Jag ville inte bo på två olika ställen, jag ville ha en bostad, men mamma sa att de var bra att de hände nu, att de ändå skulle ha hänt någon gång i framtiden. Nästa dag skulle mamma och pappa träffas för att prata hur dom skulle göra, vilka veckor jag skulle vara hos mamma och pappa. Dom hade bestämt sig för att träffas på stan och prata igenom de lite snabbt, men jag föreslog att dom skulle träffas hemma hos mamma så dom fick prata i lugn och ro, och samtidigt kunde dom äta lite mat. Dom tyckte de var en bra idé så dom bestämde imorgon kl. 19.00, så jag hjälpte mamma att handla. Kl. var nu 18.00 och pappa ringde till mig och ville att jag skulle säga till mamma att han kanske kom lite sent för de var körigt på hans jobb. Men när kl. började närma sig 19.00 så höll han tiden ganska precis. Mamma hade tagit ur gratängen ur ugnen och köttet hade stekts klart, så de var dags att börja äta. Jag skulle gå till en kompis och sova.
Jag kom hem mitt på dagen och mamma sa att de gick jätte bra med pappa igår, men de va något speciellt med honom som jag aldrig hade sett hos han förut, de var som han var så lugn och glad sa mamma. Jag ringde till pappa för jag ville höra hur han tyckte de gick oh han sa att de också gick bra, med att dom hade bestämt en ny träff för de fick inte så mycket sagt igår sa han.  Jag frågade mamma om pappa och hon skulle bli tillsammans igen och då sa hon att hon hoppades på det, att de var som hon aldrig hade hittat den sidan hos honom förut, de kunde ju också vara därför vi aldrig  hade ätit middag eller bara umgåtts ensam förut för du har ju alltid varit med Juliette , sa mamma. Jag vart så himla glad när mamma sa det och när dom träffades nästa gång så sa dom till varann och till mig att dom inte skulle skiljas trots allt, då vart jag så himla glad att jag sprang till båda två och kramade dom. Så nu skulle mamma och jag flytta ut ur lägenheten och flytta in i huset igen. Men imorgon skulle jag börja skolan som kändes lite så där, men de viktigaste nu var att vi skulle flytta, och allt var bra nu.
Penna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar