Min relation till mamma
Nina är 15 år, hon har brunt axellångt hår, blyg och
försiktig. Hon sitter just nu på svenska lektionen i skolan. Dom får använda
mobilerna om de lyssnar på musik. Ninas mobil vibrerar till.
- Nina, kom hem nu!
Det var mamma som skrev, Nina tar sin mobil i handen och
reser sig. Läraren reagerar och säger:
- Vart ska du Nina?
Sätt dig på din plats.
Hon struntar helt och hållet i vad läraren säger och springer
ut ur klassrummet och raka vägen hem. Ninas mamma som heter My är i 40 års
åldern, blont hår och väldigt omtänksam. Ninas mormor Karin är som alla andra
mormödrar, bryr sig väldigt mycket, ibland lite för mycket. Nina tycker själv
att hon oftast är jobbig men det är inget hon säger till någon. Det är vinter
ute och minusgrader men Nina springer bara i T-shirt och jeans. Hon tycker det
låter som att det är något viktigt.
När Nina kliver in i vardagsrummet sitter mamma och mormor
där. Dom har tårar i ögonen. Mormor säger:
- Kom och sätt dig,
och så pekar hon bredvid sig.
Nina vet inte vad hon ska säga, vad kan ha hänt egentligen
tänker hon. Nina visste att mamma skulle på en kontroll på sjukhuset efter att
hon har känt sig konstig en längre tid. Hon säger försiktigt:
- Mamma hur gick
kontrollen idag?
- Jag vet inte vad jag
ska säga Nina men jag nar fått cancer i lungorna. Jag visste inte om det förrän
idag.
Hon vet inte vad hon ska svara på det hon får en chock men
säger sedan:
- Varför har du inte
kollat upp det här tidigare mamma? Innan det blev så här!
Hon uppfattar nog inte riktigt vad som just har hänt men hon
blir väldigt arg och frustrerad. Hon tänker för sig själv ``varför har hon inte
sagt något till mig?´´ Att hon har mått dåligt, vad håller hon på med
egentligen?´´
- Lugna ner dig
gumman, jag vet att jag borde ha sagt något men jag ville inte oroa dig.
Nina reser sig, tar jackan under armen och springer ut och
slår igen dörren. Hon springer till en lekpark i närheten där hon alltid var
och lekte på när hon var liten.
När Nina kommer hem lite senare på kvällen sätter de sig och
pratar bara dom två. Mormor har åkt hem och skulle komma tillbaka imorgon och
hälsa på.
- Men mamma, säger
Nina. Du vet resan vi hade planerat till sommaren? Den till Gran Canaria bara
du och jag skulle åka på, hur blir det med den?
- Vi får se, men jag
lovar att vi ska åka när jag blir frisk, säger mamma och ler.
Dörren öppnas i klassrummet, Nina kliver in och läraren säger:
- Vart var du igår?
- Jag blev sjuk.
Hon går och sätter sig bredvid sin kompis Sanna och börjar
jobba. Hon har svårt att koncentrera sig efter alla känslor och tankar från
gårdagen. När lektionen är slut försvinner alla elever ut ur klassrummet, Nina
sitter kvar och river av en liten del av papperet i skrivboken. Hon tar upp
pennan och skriver `` Om du dör mamma, då tar jag livet av mig´´. På väg hem från skolan handlar Nina, det är
lika bra tänker hon, så är det gjort sen.
När hon kommer hem ställer hon in alla varor i kylskåpet och
går och sätter sig framför teven. När mamma kommer hem från jobbet börjar Nina med
maten.
- Hur är det? Frågar
mamma.
- Det är bra, hur mår
du idag?
- Jag känner mig trött
och lite konstig i kroppen säger hon och hostar till.
Mormor kommer in genom dörren och klär av sig ytterkläderna.
- Hallå, säger hon.
Nina svarar inte. Hon går istället in på rummet och stänger dörren. Hon tycker
bara hon är jobbig när hon inte kan lämna hon och hennes mamma ifred.
Mormor kommer in på rummet efter några timmar. Hon vill att
de ska flytta till henne, My blir bara sämre och sämre säger hon och du kan
inte göra alla hushållssysslor här hemma.
Nina vägrar och tänker inte flytta och bo med henne.
- Du har inga val, det
blir så.
Nina börjar bli riktigt irriterad så hon ställer sig upp och
skriker:
- Du är inte min morsa
din jävla kärring!
Efter några veckor har Nina tröttnat på hur hennes mormor
alltid bestämmer där hemma och hennes mamma blir bara sämre och sämre. Så hon
kan inte göra så mycket, hon ligger bara i sängen och sover dag ut och dag in. Hennes
klasskompis Cilla som är en av skolans populäraste tjejer har fest i huset
bredvid och Nina bestämmer sig för att gå ut med soporna för att kolla lite
grann vad som händer på andra sidan gatan. När hon kommer ut på gården ser hon Cilla stå
där vid soptunnorna, Nina slänger ner soporna och är precis på väg in igen när
Cilla plötsligt säger:
- Är det cancer din
mamma har?
Nina rynkar på pannan, hur kan hon ens fråga de tänker hon.
Men svarar och säger:
- Är det du som har
fest?
- Ja, min mamma jobbar
och kommer hem sent imorgon .
- Jaha säger Nina.
Cilla går in till hennes hus igen till de andra, Nina väntar
ett tag och går efter och in på festen.
Hon tar ett glas med någonting hon egentligen inte vet vad det är och gå
in i vardagsrummet. Där står Zac, den
finaste killen i Ninas ögon. Hon vet
inte vad hon ska säga
- Ja vad ska man säga,
jag brukar inte gå på fest.
Zac ser konstigt på henne, hon får panik
- Känner du många här
eller? Frågar Nina.
- Ja dom flesta, men
inte dig säger han och ler.
Nina blir generad, efter några timmars pratande går de och
sätter sig i hallen på skohyllan. Dom turas om att gå och hämta något att
dricka. Nina har aldrig druckit så här mycket förut och hon vet inte vad hon
gör egentligen. Zac säger plötsligt:
- Jag måste gå på toa.
Nina sitter och väntar i över tjugo minuter men han kommer
inte tillbaka. Hon är på väg att resa sig och gå till Cilla då det drar till i
Ninas mage, hon springer ut ur huset och snabbt hem. Hon slänger sig in i
hallen och spyr rakt på golvet, mormor kommer stormande ut ur köket och hjälper
henne till badrummet.
Nästa dag mår Nina inte bra, hon mår illa och är trött.
Mormor frågar henne om hon var tvungen att spy på hennes favoritmatta och
blinkar till. Nina vet att hon bara driver med henne så hon bryr sig inte.
- Det här säger vi
inte till mamma, okej ? säger mormor.
Nina nickar. Hon kommer ut ur huset på väg till skolan och
där står Cilla.
- Hej, säger hon.
- Hej säger Nina och
ler.
- Men skynda dig , du
är sen säger Cilla.
Hela vägen till skolan går dom tillsammans , dom lyssnar på
Cillas iPod och sjunger. Zac har
ignorerat henne hela dan så hon går hem direkt efter skolan.
- Hallå är det någon
hemma?
Dörren slås igen. Mamma kommer in i köket med hur mycket
kläder som helst på sig. Nina frågar hur
hon mår.
- Det är inte bra
gumman, jag går och lägger mig ett tag. Mormor börjar med maten så länge.
Nina går in på rummet
och låser dörren efter sig . Hon tar upp lappen ur väskan, sätter sig på sängen
och läser den flera gånger. Hon vill verkligen inte leva utan sin mamma och om
hon dör så tar hon livet av sig. Dörren slås plötsligt upp av mormor. Nina blir
riktigt arg på henne när hon inte knackar.
- Kan du inte knacka?
Fräser hon.
- Jo det är klart jag
kan, men det är ju så mycket lättare att bara gå in, eller hur?
Nina suckar, hon orkar inte med henne något mer. Hon ska
alltid lägga sig i eller störa när hon gör något.
Nästa dag står mamma och väntar på Nina utanför skolan.
- Kom gumman så går vi
och fikar, utan mormor säger hon och skrattar.
Dom sätter sig vid ett av de runda borden i hörnet av det
lilla caféet i stan. Nina frågar när dom ska flytta hem igen, hon orkar
verkligen inte med mormor.
- Ja, vi ska flytta hem när allt blir lättare och jag mår
bättre. Jag vill bara inte lägga över allt ansvar på dig säger hon. Nina nickar
och tar en klunk av drickan hon beställt.
I två veckor går Nina till skolan som vanligt och är med
Cilla på fritiden. Hon festar inte eller dricker mer, hon lärde sig något efter
den där kvällen med Zac. När Nina kommer hem från skolan sitter mormor där i
hallen med ytterkläder på sig. Nina fattar direkt att det är något med mamma
som har hänt.
- Vi ska åka direkt
säger mormor.
- Vart då?
- Till sjukhuset, det
är bråttom skynda dig.
Hela vägen till sjukhuset är båda tysta, i Ninas huvud är det
tusen tankar, vad har hänt med mamma egentligen?
Dom kliver ut ur bilen på parkeringen, mormor springer fram
till entrén och säger att de ska träffa My Andersson. Sköterskan pekar åt höger
och Nina springer så fort hon kan till rum nummer 33 där mamma ligger och
sover. Hon går försiktigt in i rummet och sätter sig på sängkanten.
- Mamma säger hon
försiktigt.
Mamma öppnar ögonen och börjar gråta. Nina tycker det är
jättejobbigt att se hennes mamma så här sjuk. Hon lägger sig bredvid henne och
mamma lägger armarna runt Nina.
- Jag älskar dig Nina,
du är så duktig att sköta allt hemma och på skolan, jag är så stolt över dig
min flicka.
- Jag älskar dig också
mamma.
Bara några sekunder efter så stänger mamma ögonen och Nina
förstår precis vad som just har hänt, hennes mamma finns inte längre. Mormor
kommer in och börjar krama henne.
Två dagar efter hennes mamma har avlidit ligger Nina i sängen
och kollar på ett foto hon har av sin mamma på nattduksbordet. Mormor kommer in
och säger:
- Jag går och handlar.
Nina ligger kvar i sängen och stirrar in i väggen. Hon bara
ligger där helt tom i huvudet. Hon bestämmer sig för att ta nycklarna i hallen
och gå tillbaka till deras lägenhet men bara ett tag tills mormor har kommit
hem från affären. Hon väntar med att låsa upp dörren, det känns så himla
konstigt på något sätt. Hon vrider om nyckeln och går in i lägenheten. Inne på
hennes rum ligger de fotografier på henne och hennes mamma. Hon lägger sig i
sängen och kolla på de. Hon börjar gråta, hon kan inte hålla tårarna inne. Hon
vill inte leva utan sin mamma.
Hon hör en röst som hostar i lägenheten, hon sprätter till,
vem är det? Tänker hon. Hon går ut i vardagsrummet där ljudet kom ifrån. Hon sliter upp garderobsdörren och där sitter
mormor och gråter.
- Mormor säger Nina
Hon blir riktigt rädd när hon ser Nina stå där. Hon sätter
sig bredvid henne och kramar henne.
- Förlåt säger mormor.
- För vadå?
- För att du måste
vara kvar med mig nu, jag vet att du tycker jag är jobbig.
Nina tänker efter, hennes mormor är kanske inte så jobbig ändå,
jag menar hon bryr ju sig ändå om mig. Nina börjar ändra uppfattning om mormor.
När de kommer hem gör hon i ordning godis och dricka och de sätter sig framför
teven. Dom har jätteroligt och de glömmer allting som har hänt för en stund.
Nina reser sig från soffan.
- Vart ska du? säger
mormor.
- Jag ska bara gå på
toa , jag kommer snart .
Hon går in på rummet och kollar sig i spegeln. Livet måste ju ändå gå vidare utan hennes mamma. Visst
saknar hon henne men hon försöker tänka att hon är ju alltid med henne på något
sätt.
Hon tar upp lappen ur fickan, tar pennan från skrivbordet och
gör om sista meningen
``Om du dör mamma, då lever jag för dig´´
Sussi
Sussi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar