Novell nitton...

En förändrad värld.

Elin har precis gjort sig klar för skolavslutningen. Hon har på sig en fin, vit sommarklänning och i hennes blonda lockade hår har hon en marinblå blomma. Hon känner att det bubblar sommar inom henne. Solen lyser och det är varmt ute, det är en riktigt härlig sommarmorgon. Elin har sett fram emot den här dagen. Nu har hon gått ut åttan och har bara ett år kvar innan gymnasiet. Hon har längtats till att få slippa allt, all ensamhet i skolan, att bara få komma bort från allt. Elin är nämligen ganska ensam i sin klass, man skulle inte kunna säga att hon är mobbad utan att hon bara har svårt att hitta en riktig vän. Hon är en söt tjej, duktig i skolan och sköter sig bra. Men det var det där med kompisar. Elin hade en vän i sexan, men hon flyttade och de har ingen kontakt längre. Elin tycker det är jobbigt i skolan när hon inte har någon att vara med på raster eller luncher.

Plötsligt kommer mamma Karin in i rummet..

- Gud så fin du är gumman!

- Tack så mycket!

- Är du klar så åker vi?

- Ja.

Framme vid kyrkan vimlar det av folk och alla är sommarfina. Efter skolavslutningen strömmar folket ut och Elin ger sin fröken en kram och säger:

- Glad sommar!

- Glad sommar Elin! Vad ska du göra under sommarlovet då?

- Jag ska till landet med min mamma.

- Åh vad roligt det låter, då ses vi när skolan börjar igen då!

När Elin kommer hem så dukar Karin fram en jordgubbstårta.  Mamma Karin är en glad och trevlig person, hon har brunt axellångt hår och Elin och hon har en bra relation till varandra. Dom sitter ute på balkongen i deras lägenhet och äter tårta och dricker saft. De pratar lite om vad de ska göra när de kommer till landet. De säger att de ska cykla, bada, sola, äta god mat och en massa glass.  Karin säger att hon har hört att det är några nyinflyttade på halvön där Elin och Karin har sin stuga. Att det är en pappa och en son som är i Elins ålder. Elin tänker för sig själv att det kanske skulle kunna bli vänner och att det skulle vara roligt med en sommar med en vän för en gångs skull.

En vecka senare så var det dags att åka, halvön ligger cirka en halvtimme bort. Elin är glad över att äntligen få åka bort från stan och hon är spänd på att få träffa och lära känna den nya killen. När de kommer fram till den lilla röda stugan, som ligger precis vid vattnet, stannar mamma bilen. När Elin ser stugan så poppar det upp en massa minnen från när hon var liten. Minnen från hennes pappa. Elin, Karin och Elins pappa Johan brukade vara där på somrarna när hon var liten och det var alltid lika roligt tills att han stack, då var Elin fyra år gammal. Han lämnade Elin och Karin och de har inte hört någonting av honom.

Karin stannar bilen och de kliver ur. När Elin kommer in i stugan luktar det instängt, men för Elin luktar det sommar och en massa minnen.  Hon hjälper sin mamma att bära in väskorna och sedan bestämmer de sig för att ta en promenad runt halvön. De möter en pojke och en pappa. De stannar och pratar en stund och kommer fram till att det är de nyinflyttade som Karin hade pratat om. Pojken heter Adam och är femton år gammal, har ljusbrunt kort hår, blå ögon och bor här med sin pappa Fredrik. Fredrik är kring fyrtiofem årsåldern och verka som en snäll pappa enligt Elin. Han har också brunt kort hår och är ganska lång.  Elin tycker att Adam verkar som en snäll och söt kille, han är inte så blyg utan pratar på som han känner dom, vilket Elin bara tycker är bra.

Dagen efter så ska Elin och Karin gå ner till stranden och bada. Det är en varm dag med en gul, stor, skinande sol, mitt uppe i den molnfria blåa himlen. Efter de har legat och solat ett litet tag så hör Elin två ganska bekanta röster komma närmare. Det är tydligen Adam och Fredrik som har kommit till stranden. De kommer fram till Karin och Elin och undrar om de kan lägga sig bredvid. Klart ni kan säger Karin och Elin bara håller med. Adam lägger sin handduk bredvid Elins och säger:

- Gud vad varmt det är!

- Jaa verkligen!

- Ska du med ner till vattnet?

Då ropar Elin sisten i är en rutten sill! Och hon springer allt hon kan ner till vattnet.

Adam är inte långt ifrån och när de kommer till vattnet skrattar båda så de kiknar. Karin och Fredrik sitter och pratar medans Elin och Adam badar. Karin berättar för Fredrik att Elin har svårt att hitta vänner, men att hon är glad över att Adam och Elin verkar komma så bra överens. Då berättar Fredrik att Adam har samma problem och att han också är glad över att dom kommer överens. Han säger också att dom flyttade hit för att Adam skulle få en ny start på en ny skola.

När det börjar bli senare på eftermiddagen och lite kallare är det dags att gå hem efter en lång och rolig heldag på stranden. De har badat, solat, kastat frisbee och skrattat massor. Så bjuder Fredrik hem dom på middag. Han säger att de kan ha en grillkväll på deras inglasade veranda. Karin tycker det låter som ett bra förslag och att det skulle vara kul att umgås lite, även för Adam och Elin.

Så en timme senare när Elin och Karin varit hemma och bytt om så är de på väg till Fredriks hus. Väl framme vid huset, enligt Fredriks beskrivning, så ser de ett stort vitt hus som ligger i en egen liten vik nära vattnet. Det är en stor tomt och mot vattnets håll så ser de en stor inglasad altan. De går in i huset och Fredrik hälsar dem välkomna och säger till Elin att hon kan gå upp till Adam för han är uppe på sitt rum.  Så Elin springer upp för trappan och ser en öppen dörr och går in i rummet. Adam är inte där, så hon går runt och kollar lite i rummet. På en bokhylla ser hon några foton på Adam från när han var liten. På skrivbordet ser hon ett ensamt litet foto, hon tar upp det och kollar på det.  På bilden är det en liten bebis, en mamma och en pappa. Hon håller det länge i handen och bara kollar på bilden. Då hör hon plötsligt en röst.

- Det är jag.

- Ähm.. Va?

- Det är jag på bilden. Jag, pappa och min mamma…

Elin vänder sig om med bilden i handen och ser Adam i ögonen. Då säger han:

- Min mamma dog när jag var tre år gammal, då hon var med om en bilolycka.

- Oj jag visste inte.. Jag är ledsen.

- Det är lugnt, hur skulle du kunna veta? Men din pappa då, vart är han?

- Jag vet inte, han stack från oss när jag var fyra.

- Jaha, men då kan man ju säga att vi har något gemensamt.

- Haha jaa!

Då ropar Fredrik att maten är klar. De går ner för trappan och ut på altanen, där Elin nästan blir chockad. För där står ett bord fullt med en massa godsaker, grillen ryker och det luktar gott. Elin undrar hur han har lyckats att hinna med att göra allt det här, men hon vågar inte fråga.  De sätter sig och äter och Elin tycker att maten smakar gudomligt gott. När de ätit klart och är jättemätta så föreslår Fredrik att de kan gå ut och bada i en badtunna. De byter om och går ut. Fredrik kommer ut lite senare med ett stort fat fullt med en massa goda bär.  Så där sitter dom alla fyra och pratar kvällen lång. Kring halv ett på natten så kliver de upp ur badet och går hem. När Karin och Elin kommer hem till sin stuga så däckar båda två i sängarna på en gång.

En månad senare när Karins semester är slut så är det dags att åka hem till stan. Elin har haft sin roligaste sommarmånad i hela sitt liv. Hon tycker det har varit så roligt att för en gångs skull ha en vän att vara med. De har haft så roligt med varandra varje dag. Karin måste tillbaka till stan och jobba, men Elin vill helst stanna kvar här under sommarlovet. Hemma i stan har Elin ingenting att göra eller någon att vara med, hon kommer måsta sitta själv i deras lägenhet. Då får Adam idén om att hon kan vara kvar här på halvön. Att hon kan bo hos Adam och Fredrik så länge hon vill. Karin tycker det låter som en bra idé men bara om det går bra för Fredrik såklart. Då säger Fredrik:

- Det är klart att det går bra!

- Vad roligt, men Elin får komma och hälsa på mig ibland också.

- Ja det är klart mamma..

Så Karin åker hem och Elin stannar kvar med Fredrik och Adam. Ibland på helgerna så tar Elin bussen till stan och hälsar på Karin. Adam och Elin har så roligt tillsammans, de badar mycket och hittar på nya olika roliga saker att göra tillsammans.

Två veckor senare när Adam och Elin är nere och badar vid bryggan så kommer Fredrik ner med Elins telefon i handen och säger att hon har fått ett sms.  Elin torkar sig och tar telefonen i handen. På skärmen står det “nytt sms från mamma” . Hon låser upp mobilen och tar fram meddelandet, där det står “ Kan du ta bussen hem till helgen? Jag har en sak att visa dig. Elin blir lite fundersam på vad det kan vara men också lite spänd.

Så när helgen kommer tar Elin bussen till stan, hem till deras lägenhet.  Karin kommer och möter upp Elin på busstationen. Hon har en papperslapp i handen. Men när Elin kommer närmare ser hon att det är ett brev. De säger hej till varandra och kramas när de möts, sedan berättar Karin:

- I torsdags fick jag det här brevet i posten. Jag har inte öppnat det, men på baksidan så står det ett namn… Anders Johansson.

- Anders Johansson?

Då kom Elin på det… Hennes pappa!

- Mamma är det vad jag tror att det är!?

- Ja gumman, jag tror det är så.

 Elin läser på framsidan där står det: Till min dotter Elin Sjöqvist och hennes adress. Hon sliter upp kuvertet och i ligger ett brev och ett litet foto. På bilden är det en pappa som håller i en nyfödd bebis. Elin tar upp brevet och läser en text som hennes pappa har skrivit, hennes pappa som hon inte har träffat på elva år.

Dali