Rebeckas förändrade värld
Mitt namn är
Rebecka och jag är 16 år. Jag är väl en helt vanlig tonåring, eller nästan i
alla fall. Min värld förändrades för ungefär ett och ett halvt år sedan och den
förändringen är idag mitt liv, mitt ansvar.
Det hade
precis blivit sommarlov och jag hade ett år kvar i grundskolan. Det började
rykts om alla sommarfester som skulle vara och att man fick verkligen status om
man var i närheten av alkohol. Jag och min bästa vän Anna hade fått varsin
inbjudan på Facebook till en fest på midsommarafton. Inte nog med det, den som
hade festen var den populära, snygga killen på gymnasiet, Eric. Vi blev
alldeles till oss. Men vi ville ändå inte verka för desperata så vi klickade på
”kanske” knappen. Vårt största problem var nog vad vi skulle ha på oss. Vi
kollade igenom ett av Erics fotoalbum på Facebook under namnet ”fest”. Alla
tjejer såg likdana ut, shorts och en kort magtröja eller en jättekort
sommarklänning. Det såg lite vågandes ut men det var väl sånt som man skulle ha
på sig. Det flesta bilder var från Kramfors Stadsfest förra året. Scenen stod
framför gallerian som vanligt, det kryllade v folk i publikhavet. Fulla och
nyktra, fast mest fulla då.
Det var nu
bara två dagar kvar. Anna hade fixat alkohol till oss båda av hennes
storasysters pojkvän och jag hade fixat en ny kort sommarklänning, en sån som
man skulle ha. Den satt perfekt.
Midsommarafton
började med att jag var hemma och åt middag med familj och släkt. Alla var
verkligen där. Det kryllade av folk överallt och det luktade nygrillat vart man
än vände sig. Mamma hade gjort en jättegod marinad och hennes kille, Stefan
hade gjort en egen potatissallad. Jag sa till dem att jag skulle gå till Anna
och sova där inatt. Så jag packade mina saker och började gå mot henne. Solen
var påväg ner och jag gick där och njöt av den varma sommarkvällen. Anna var
ensam hemma eftersom hennes föräldrar var i Paris på en vinprovningsresa och
hennes storasyster for med sin pojkvän till Stockholm dagen innan för att fira
midsommar med hans familj. Vi började locka håret på varandra och hjälpa
varandra med sminket. Hon tog fram varsin cider till oss, det tyckte vi var
jättehäftigt. Anna bodde i en lägenhet på Bruket som är ett område här i
Kramfors. Eric bodde vid idrottsplatsen så det var en bit att gå. Det pirrade i
magen hela vägen dit och jag var rädd att någon skulle se mig med en
ciderflaska i handen gåendes på vägen. När vi väl kom dit kände vi oss båda
vilsen. Det var hög musik, någon stod redan och kräktes i ett hörn och den lukt
man kände var en blandning mellan cigarettrök och öl. Jag såg hur Eric gick
emot mig så jag kollade mig runt för att säkra mig om att det inte var någon
annan han var påväg mot. Han kramade bara om mig sådär, det var varmt och skönt
men han stank verkligen öl. Han viskade i mitt öra: ”Jag har väntat på dig.”
Han tog min hand och drog iväg mig. Mitt hjärta var påväg ut från mitt bröst.
Jag hade aldrig varit såhär nervös i hela mitt liv. Plötsligt var vi i hans
rum, det var väldigt stort och blått. Väggarna bestod bara av affischer på
fotbollsspelare. Vi satte oss i hans säng och han la sina armar runt mig. ”Du
är så fin”, viskade han. Jag blev alldeles varm i hela kroppen, ingen hade
någonsin sagt något sånt till mig. Han började ta på mina lår och pussade mig
på kinden. Det var så allting hände. Allt gick så himla fort. Ingen av oss
tänkte på konsekvenserna. När allt var över så sprang jag ner för trappen. Jag
försökte leta efter Anna men såg hon ingenstans. Det tog ett tag innan jag
hittade henne eftersom hon låg över toalettsitsen och spydde. Jag visste inte
alls vad jag skulle göra. Plötsligt kom det en kille och knackade mig på axel.
”Behöver du
hjälp?” frågade han.
”Jag tror
det” svarade jag.
Vi lyfte upp
henne på varsin axel och gick ut från huset.
”Vart ska ni
någonstans?”
”Bruket”
Han följde
med mig ända hem till Anna och hjälpte mig att lägga henne i sängen.
”Tack för
hjälpen” sa jag.
”Ingen fara,
här ta mitt nummer om du behöver mer hjälp” svarade han.
”Vad heter
du?”
”Anders”
svarade han.
Han gav mig
en kram och gick hemåt. Jag lade mig bredvid Anna. Dagen efter festen pratade
jag med Anna om vad som hänt på festen.
”Ni liksom
gjorde det?” frågade hon.
”Typ ja..”
svarade jag.
Vi båda
tyckte att jag skulle höra av mig till Eric. Jag ringde honom men fick inget
svar. Ungefär tre dagar efter festen gick jag hem till honom. Jag ville veta
vad han ville med mig. Jag knackade på dörren och plötsligt stod hans mamma i
dörröppningen.
”Hej, vad
kan jag hjälpa dig med?” sa hans mamma.
”Hej, är Eric
hemma?” frågade jag.
”Nej, han är
i Stockholm med hans flickvän Maja” svarade hon.
Jag blev
alldeles tom i hjärtat. Jag blev helt tyst och stod bara där. Det ända jag fick
ut var ett ”tack” sedan gick jag hemåt. Nu förstod jag varför han inte svarat
på mina samtal eller ringt tillbaka. Han hade ju en flickvän, men han hade
varit otrogen mot henne med mig.
Några veckor
senare började jag må illa. Mamma sa att det bara var värmeslag, men jag kände
att det var något annat som var fel. Jag ringde till Anna. Hon sa att hon
trodde jag blivit gravid sen festen. Hjärtat stannade på mig. Något som inte
ens nuddat min tanke. Vi beställde ett graviditetstest på internet. Testet kom
efter två dagar. Mitt hjärta dunkade så hårt och jag tänkte på hur mitt liv
skulle förändras. Jag fick panik. Testet visade ett stort plus, ett positivt
test. Jag var 15 år och gravid. Hur skulle jag berätta för mamma? Vad skulle
alla på skolan tycka? Jag mådde bara illa. Jag kunde inte tänka på något annat.
Det första jag gjorde var att ringa till Anna och berätta hur det var.
”Men du
måste ju berätta för någon” sa hon.
”För vem
då?” frågade jag.
”Din mamma”
Efter tre
dagar tog jag modet och bad mamma sätta sig bredvid mig och jag skulle berätta
vad som hänt.
”Vad är det
gumman?” frågade mamma.
”Jo..du vet
när jag var hos Anna på midsommar var vi på en fest istället.”
”Fest vart
då?”
”Eric heter
han som hade festen”
”Okej, och
vad är det du vill berätta?”
”Jo, jag
liksom gjorde det..med Eric.”
Mamma blev
alldeles tyst. En minut kändes som en evighet.
”Vad är det
du vill komma fram till?”
”Jag är
gravid”
Allting blev
svart, jag hade svimmat av. Jag vaknade upp i min säng. Mamma satt med tårar i
ögonen bredvid.
”Gumman hur
är det?” frågade hon.
”Jag vet
inte riktigt”
Hon
förklarade att hon var besviken på mig att jag inte tog ansvar. Hon ville att
jag skulle tänka på mitt val. Men hon berättade även att hon älskar mig oavsett
vilket val jag gör. Hon och Stefan ska stötta mig. Jag och mamma bestämde sedan
tillsammans att jag skulle behålla barnet. Vi tyckte att det var för hemskt att
ta bort ett liv. Dagar och veckor gick och det började synas mer och mer på
magen. Jag ringde upp Eric och förklarade för honom. Han blev chockad och sa
att han inte ville ha något med mig eller barnet att göra. Jag blev väldigt
ledsen och besviken. Hur kan man strunta i något man ställt till med själv?
Anders hade
börjat höra av sig. Han frågade om vi skulle på bio.
”Såklart” sa
jag.
Vi träffades
många gånger och han visste om min situation med barnet. En kväll då vi varit
ute och köpt en glass satte vi oss på bryggan vid kyrkviken. Det var alldeles
tyst, lugnt och stilla.
”Rebecka?”
”Ja?”
”Jag tycker
om dig jättemycket, jag älskar dig och jag vill verkligen ställa upp för dig
och ditt barn”
Jag blev
alldeles chockad.
Ӏr du
säker?” frågade jag.
”Ja” svarade
han.
”Jag älskar
dig med.”
Åtta månader
senare var jag på BB. Det var de mest spännande men ändå läskigaste stunden i
mitt liv. Anders och mamma var där och stöttade mig. Den 16e februari låg jag
där med en prinsessa i min famn. Hon var alldeles perfekt, mitt alldeles egna
mirakel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar