tretton...

Resan

23 december 2014

Sven sitter på sitt rum hemma hos sin moster. Det är den före julafton. Sven känner lukten av julmat, maten han älskade så mycket när han var liten. Men nu klarar han inte ens att se på den. Så fort han hör ordet julmat så får han jobbiga tillbakablickar. Han kollar på ett porträtt som är på hans föräldrar. Han tänker på den ljuvliga dagen. Exakt 10 år sedan…

23 december 2004

Leif, Annika och Sven kliver ut på den stekhetta gatan utanför Phuket Airport. Leifs blå skjorta har synliga svettfläckar och Annikas panna är så blank så man skulle kunna spegla sig i den. Dom ser en vit skylt med deras efternamn på.

-  Där står det ju Svensson sa Leif.

Dom går mot skylten och där står en reseledare från flygbolaget.

- Är ni Svensson? sa hon.

- Stämmer bra sa Leif.

- Bra, då kan vi åka sa hon.

Sven sjunker ner i sättet på bussen. Det är tidigt på eftermiddagen. Sven lutar sig mot fönstret och kollar ut. Det är mycket trafik.

- Ska du inte sova lite gubben? Tänk på att det är julafton i morgon sa Annika.

- Mm sa Sven.

Sven blundar och hon hör hur reseledararen ger lite information. Hennes röst blir lägre och lägre och till slut somnar han. När han vaknar har Leif och Annika checkat in och dom har lagt han på rummets säng. Det är sen eftermiddag och solen är på väg ner. Ljudet av cikadorar har bytts ut mot kvackande grodor.

-  Jag tycker att vi äter något litet och sen går vi och lägger oss sa Leif.

Alla håller med. Det har varit en lång dag. Dom äter på en restaurang inom hotellområdet. Det blir lite dyrare än om dom skulle ha gått in till stan. Men dom orkar inte gå dit. När Sven ligger i sängen tänkar han på allt kul han ska göra framöver.

24 december 2004

Sven vaknar av att en härlig solstråle träffar hans ljusa ansikte. Annika och Leif sitter redan ute på balkongen. Sven går ut till dom.

- Godmorgon grabben, har du sovit gott? sa Leif.

- Mm sa Sven.

- Härligt, då kan vi gå ner och äta lite frukost sa Annika.

Dom går genom lobbyn på hotellet. I matsalen luktar det ljuvligt. Sven känner lukten av bacon, ägg och rostad bröd. Sven känner sig sugen på en toast, men det finns inget toastjärn. Så han testar att lägga en macka med ost på i brödrosten. Det hela slutar med att brödrosten börjar att ryka och Sven gick snabbt därifrån. Sven skämdes jättemycket, men han sa inget till sina föräldrar. Efter frukosten så gjorde dom lite julaktiviteter.

-  Det är ju faktiskt julafton idag tänkte Sven.

Han hade inte alls tänkt på att det var julafton den dagen. Han hade aldrig firat jul någon annanstans än hemma. Men nu var han i Thailand med sin mamma och pappa och det älskade han.

Efter julaktiviteterna som bestod av säckhoppning, dans runt granen och familjestaffet så var det dags för julmaten. Den var inte lika som i Sverige. Den bestod av nudlar, kött och kyckling, bröd och många andra godsaker. Sven tyckte att det var jättegott. Efter maten så bjöds det upp till dans. Sven kände inte sig så jättesugen på att dansa, men då blev han uppbjuden av en söt tjej och dom dansade tillsammas länge. På kvällen var det dags för julklappsutdelning. Sven fick många fina julklappar, men den bästa han fick var inget han fick direkt i handen. Hans föräldrar berättade att han skulle få ett syskon.

-  Livet är verkligen bra nu tänkte Sven.

25 december 2004

Sven vaknar ännu en morgon i sin sköna hotellsäng. Det är ganska tidigt på morgonen och Leif och Annika sover fortfarande. Han bestämmer sig för att han ska ge dom en överraskning. Så han går ner till matsalen och frågar en kvinna om hon kan hjälpa han att bära upp en stor bricka med frukost. Hon hjälpte gärna till därför det var så pass tidigt att det knappt var något folk där. Dom ställde brickan på bordet i hotellrummet och kvinnan smög ut. Han väckte sina föräldrar och dom blev jätteglada.

-  Har du gjort detta helt själv? sa Annika.

-  Nästan, jag fick hjälp av en thailänsk kvinna sa Sven

-  Duktigt grabben sa Leif och rufsade honom i håret.

Dagen spenderats på bästa möjliga sätt. Dom hängde hela dagen vid stranden. Sanden var len och skön som vetemjöl och vattnet var helt kristalblått. Temperaturen i vattnet var så varm så det kändes som om man låg i ett badkar hemma. Sven lekte med andra barn och hans föräldrar njöt vid solstolarna med goda drinkar i händerna. Sven var sugen på att snorkla och dom bestämde sig för att hyra utrustning. Det var helt fantastiskt och dom såg många fina fiskar. På kvällen åt dom en underbar middag. Dom gick och la sig så var dom mätta och belåtna.

Några timmar senare…

Sven vaknade av ett ryck och var alldeles kallsvettig. Hans föräldrar sov lugnt. Han hade drömt att dom satt och åt på stranden. Plötsligt hade det kommit en stor våg emot dom, sen hade Sven vaknat.

26 december 2004

Familjen Svensson hade bestämt sig för att kliva upp tidigt därför att dom ville avnjuta frukosten vid stranden. När dom nästan hade ätit klart, klockan var ungefär tio, så drogs vattnet iväg från stranden. Sven och hans föräldrar satt kvar, medans några personer gick ut för att kolla vad som hänt. En thailänsk badvakt kom och sa att det inte var någon fara. Så dom satt kvar och njöt av värmen. Sven kände sig orolig. Han kom ihåg drömmen han hade drömt, men han sa inget till sina föräldrar. Det skulle han ha gjort. Fem minuter senare så kom en stor våg emot dom. Dom sprang och sprang.

- Vi måste högre upp sa Leif flåsande.

- Där, sa Sven och pekade på en hög sten.

Vattnet som kom bakom dom var riktigt öronbedövande. Dom hörde förtvivlande skrik och dom vågade inte ens kolla bak. Vattnet var väldigt nära när Sven klättrade upp för stenen. Men när Leif och Annika skulle klättra upp så kom vågen. Dom drogs ner i vattnet.

- MAMMA! PAPPA! skrek Sven.

Sven kände sig helt tom i kroppen, han tänkte att han lika gärna kunde hoppa ner i vattnet. Som tur var kom två vuxna och hjälpte honom. Mer kommer han inte ihåg.

23 December 2014

Sven suckar tungt. Han kände hur en tår rann ner på kinden. Sven tänkte mycket. Han skulle ha berättat för sina föräldrar om drömmen, om den konstiga känslan som uppstod när vattnet försvann och hur den dumma badvakten sa att det var lugnt och att inget skulle hända. Plötsligt hörde han en röst i huvudet.

- Doktorn, har rör på sig, sa en person.

Allt runt omkring Sven började sakta men säkert att försvinna. Han började att falla i ett svart hål och han fick flashbacks på allt som hade hänt efter tsunamin.

3 januari 2015 - På sjukhuset

Sven öppnar sina ögon och suddigt så ser han tre personer i vita rockar stå framför han.

- V-v-var är jag, sa Sven försiktigt.

- Seså, överansträng dig inte, sa doktorn. Du har legat i koma i tio år.

- Tio år!?! sa Sven.

- Ja, dina föräldrar hittade dig och dom trodde att du var död, så dom tog dig till ett sjukhus. Där konstaterade dom att du låg i djup koma. Vi trodde aldrig du skulle vakna, men ändå gav vi inte upp hoppet sa doktorn.

- Vart är mina föräldrar? Lever dom? sa Sven.

- Ja, varför skulle dom inte göra det? Dom är på väg hit nu sa läkaren.

Sven fick träffa sin mamma, pappa och lillasyster. Hon föddes året efter tsunamin. Sven fick även träffa en psykolog som han fick berätta allt för.

                                                                  Eftertext

Dom här kapitlen är tagna från Svens fantastiska bok “ 10 år i koma”. Där berättar han om livet i sitt koma och dagarna innan, det som ni precis har läst. Sven är nu en mycket känd författare och föreläsare.

Fotnot: Han låg i koma från 26 december 2004 till 3 januari 2015. Så 23:e december 2014 låg han egentligen i koma.

Bilbo