Vändpunkten
Simon och Johanna hade varit ihop i ca 2
veckor. Dom trivdes jättebra tillsammans och dom älskade varandra i vått och
tort. Men det fanns ett problem, skolan. Båda gick i den jobbiga klassen 6A på
Stockholmsskolan. Alla killar tyckte att det är löjligt att ha en flickvän.
Förutom Simon. Han älskade Johanna. Men tjejerna tyckte att det är löjligt att
vara ihop med en långhårig kille med gröna ögon och blått hår. Men för Simon så
betyde Johanna allt. När han ser hennes vackra ljusa lockar, hennes glittrade
blå ögon och hennes oemotståndliga läppar. Men Simon har aldrig vågat kyssa
henne. Båda vill men dom har inte lyckats ta det steget. Inte ens när dom är
själva. Båda började tycka att det var jobbigt att dom inte kan vara ett
vanligt par bara för att dom är omringade av idioter.
Men en torsdag så hände det något alldeles
märkligt. När Simon gick till skolan och skulle möta Johanna på skolgården som
vanligt så stod hon vid det tuffa tjej-gänget. Han undrade vad som vad på gång
och när han närmade sig så stod Johanna bara där och hånade honom. Men i hennes
ögon så såg Simon något helt annat, han tyckte att hon började på bli alldeles
tårögd och nästan börjar gråta. Men innan hennes tår nuddade marken så gav hon
Simon en riktig smäll rakt på nästan. Man såg då hur Även Simon blev alldeles
gråtfärdig. Han sprang i väg från skolgården allt vad han kunde. Johanna
klarade inte av att se den där ledsna blicken och försökte springa i kapp. Men
Simon var riktigt snabb. Tillslut så tappar Johanna bort honom men när hon
närmade sig tåg spåret efter ett tag så såg hon Simon ligga på spåret alldeles
utmattad och gråtfärdig. Hon visste inte vad hon skulle göra. Men hon var
tvungen att agera snabbt. Hon såg tåget närma sig och försökte springa allt vad
hon kunde fram till Simon men det var försent. Tåget susar förbi henne och det
ända hon hör nu är Simon höga skrik. Hon springer där ifrån allt vad hon har in
till polisstationen. Hon berättar vad som har hänt och dom åker genast till
tågspåret. Men det ända som dom ser på spåret är en sko. Simons sko. Johanna
kunde inte fatta vad som har hänt.
- Han har överlevt, sa en av polismännen.
-Men vart är han då, skrek Johanna.
-Det vet inte vi, men vi ska skicka en raport
till stationen.
Det blev inte Johanna gladare över. Hon visste
inte ens vad hon skulle tycka eller känna. Det ända hon ville nu är att hitta
Simon.
Nästa dag så gick Johanna till skolan med
nedlutande huvud och en väldigt ledsen blick. När hon kom fram till skolan så
fick hon se att tjej-gänget stod och höll upp en tidning och skrek:
- Simon är död! Simon är död, skrek hela
gänget.
Snart började också hela skolan att sjunga.
Johanna klarade inte av att höra mer så hon sprang ifån skolgården och sprang
till järnvägsspåret där Simon försvann. Hon beslöt sig att lägga sig ner på
spåret och vänta på nästa tåg. Men helt plötsligt så hörde hon fotsteg närma
sig. Hon vågade inte kolla vad det var men sen så hörde hon en väldigt bekant
röst som sa:
- Jag älskar dig
Det var Simon. Hon reste sig snabbt upp från
spåret och sprang till honom och kysste honom rakt på munnen. Både Johanna och
Simon rådnade direkt men efter ett tag så började dom på att skratta. Johanna
och Simon gick hem till Simon föräldrar och dom blev jätteglada av att se sin
lilla son hemma igen. Efter ett tag gick Johanna hem till sig och berättade att
Simon var hemma igen. Det blev många glada miner hemma men Johanna var så trött
så hon gick och lade sig direkt.
Helgen gick och på måndag så gick Simon och
Johanna till skolan och blev bemötande av värsta jublet. Sen så gick dom in i
deras klassrum och då berättade läraren att alla lärare hade berättat det här
och talade om mobbing och det hade på något underligt sätt fått klassen på
andra tankar.
The End
Nisse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar