Novell 101

Imorgon kan allt ändras

Katie och hennes barndomsvän Alice satt på ett café i London. De pratade om gamla minnen och hur det var när de gick i skolan.

- Minns du när vi släppte ut getingar i Gabriels skåp, sa Alice.

- Haha ja, skrattade Katie.

- Vänta vad hette han som du gillade? Han som gick i vår klass, frågade Alice.

- Jag gillade inte honom, och förresten han hette Jason, sa Katie generat.

- Jaha ja, sa Alice lite mystiskt.

 Det var sista dagen som Katie skulle vara hos Alice i London. På vägen hem från cafét såg de en söt hund.

- Åh vilken söt hund, det är väl en sådan hund din farmor har? frågade Alice.

- Jo, men min farmors hund Betsy dog i cancer, sa Katie.

 Pang! Det small till och plötsigt var Katie och Alice 14 igen.

- Vad hände nu? frågade Alice.

- Ja du. det var en bra fråga. Men vi är ju i alla fall inte 37 längre, sa Katie chockat.

- Nej, och kolla där, är inte det vår gamla lärare Pier? frågade Alice.

- Eh jo, men han dog väl, eller? sa Katie.

- Jo, vänta, har vi... åkt tillbaka i tiden? frågade Alice.

- Mm, jag tror nog det, sa Katie fundersamt.

 Tjejerna kom på hur de kommit tillbaka i tiden, man behövde tydligen säga " min farmors hund Betsy dog i cancer". Alice behövde åka hem igen för hon hade en viktig föreläsning imorgon. Så hon sa meningen och åkte hem igen.

 Katie kom på att om hon var 14  igen så behövde hon ju gå i skolan. Men det var nog bra så att hon kanske kunde få sin chans på Jason ändå. Då slapp hon vara ensam hemma med sina 9 katter. Hon gick hem till sina föräldrar som hon inte träffat på jättelänge.

 Det var som vilken dag som helst. Men vad hon inte visste var hur oväntad nästa dag skulle bli. Katie blir väckt av att hennes mamma , pappa och bror kommer och sjunger för henne. Det var hennes födelsedag, hon fyller 15.

En timme senare sitter hon i skolbänken som förut. Hon sitter bredvid Alice. hennes fina guldiga lockar glänser i solljuset som lyser in från det smutsiga fönstret. Jason kommer inrusande genom dörren, och bad sedan om ursäkt att han kom sent. Han var lika snygg som vanligt. Jason gav Katie den vanliga "jag gillar dig" blicken, och gick och satte sig vid sin plats. Skoldagen gick, Katie kom hem och plötsligt plingade det till i mobilen. Det var från Jason, han skrev: Bara så att du vet gillar jag dig grymt mycket, och vill aldrig förlora det vi "har". Katie bara satt där och stirrade på mobilen. Nu tänkte hon, att om hon blev tillsammans med Jason så skulle hon ju slippa sitta där ensam i sin lägenhet. Men vänta, hon har ju redan upplevt detta eftersom hon har rest tillbaka i tiden. Så nu kan hon ändra allt. Det är idag allt förändras!Men hur ska hon göra för att Bella i 8c inte ska börja prata med Jason? Eftersom hon redan upplevt detta så vet hon ju vad som ska hända, då är det ju bara att göra om och göra rätt.

Nästa dag tänkte hon prata med Jason, de kanske skulle kunna gå på bio tillsammans. Hon såg honom och gick fram dit.

- Hej, sa hon.

- Tja, sa Jason.

- Eh, vill du gå på bio med mig sedan, sa Katie nervöst.

- Tyvärr, fotbollsträning du vet, sa Jason.

- Jaha okej, men du smsar väl sen? frågade hon.

- Självklart, sa Jason.

 De kramades och gick åt varsitt håll. Katie hörde Bella och hennes gäng prata om att de skulle kolla på killarnas träning sedan.

 De stirrade avundsjukt på Katie, alla gillade hennes fina bruna långa hår, mörkblåa ögon och söta kläder. Jason passade perfekt för henne, han med sitt blonda hår, alltid keps, gröna ögon och det finaste leendet i världen.

 Katie kom hem, hon vänatde och väntade, men hon fick inget sms. Hon visste att killarnas träning var slut, så hon skrev till Jason, men fick aldrig något svar. på natten kunde hon inte sova, plöstligt plingade det till i mobilen, det var Jason. Den här gången skrev han: Jag tror inte vi var menad för varandra, det är nog bäst om vi bara är vänner. Katie började nästan gråta eftersom hon är en ganska känslig person. Hon gick inte till skolan nästa dag.

 Andra dagen gick hon till skolan ändå. Hon var väldigt nere, hon kunde inte ens kolla på honom utan att falla för honom. Och det misstaget hade hon ju redan gjort en gång. Jason stod vid sitt skåp då plötsligt Bella gick fram till honom. De kysstes, länge. Katie förstod redan vad som hänt den där "fotbollstränigen". Katie såg på mobilen att Jason hade skrivit något: Det är inte ditt fel, JAG föll för en annan.

 Katie ville ha honom mer än något annat. Hon kom hem från skolan, packade sina saker, sa meningen och reste till framtiden. Hon hade ju redan förstört allt.

Hennes liv fortsatte som vanligt efter att hon gett upp om Jason. Hon satt i sin soliga stad med den finaste parken och det klaraste vatten, gator fulla med folk och bara en så himla mysig stad.

Katie strosade runt på gatorna i flera timmar. Hon gick in på en toalett och ställde sig och speglade sig. Hennes mörka ögon glänste och håret var perfekt som vanligt. Hon gick ut och det smällde till.

- Ojdå förlåt, sa Katie lite chockad.

- Äh det är lugnt, sa han som Katie smällt upp dörren på.

 När han ställde sig upp såg Katie att det var Jason. Hon kunde inte tro sina ögon, skulle det här vara höjdpunkten i hennes liv, skulle det här vara början på något nytt. De började prata, de gick genom parken, skrattade tillsammans och kramades innan det skiljdes åt.

 Katie och Jason träffades varje dag. De hade jämt kul, de flyttade till och med ihop. Ingen av dem kunde ha haft det bättre. De planerade att gifta sig och såklart blev det av. Nu skulle det Katie alltid drömt om gå i uppfyllelse. Äntligen!

 På väggen ovanför deras säng hänger en tavla " Imorgon kan allt ändras"

Mandy