Trettiofem

Min relation till den okända mannen

Klockan var 17:00 och snart så stängdes apoteket, man kunde se på hans ansiktsuttryck at han var vettskrämd men han var tvungen att göra det och snart så skulle det hända. Han öppnade dörren sakta, han ville inte bli hörd av någon. Han gick med korta snabba steg mot medicin avdelningen, han kollade runt efter någon som skulle kunna se honom men det var tomt. Han tog upp sin påse ur byxfickan och i samma veva så tog han tag i medicinerna och stoppade ner dem i påsen och gick där ifrån. Han hörde någon ropa bakom hans rygg men han ville inte vända sig om så han stoppade ner påsen med medicinerna i fickan och gick snabbare, han var nära dörren och skulle precis gå ut men då kom det, smällen han fick hördes i hela byggnaden, man såg på honom att han tänkte springa iväg men plötsligt hörs ett skrik han stelnade till av chocken, hon nöp tag i hans öra och vred runt, det var butikschefen. Nu är det kört tänkte han, han var inte rädd för vad som skulle hända med honom det var hans mamma han var rädd för, hon är svårt sjuk och hon har varit utan medicinen i en vecka och om hon inte får medicinen i sig idag så dör hon. Medicinen var alldeles för dyr och dem hade inte så mycket pengar, mamman är för sjuk för att jobba och pappan vart mördad och Ganesh är bara fjorton år.

-          Är du här igen och tar av mina varor?

Hon slet av honom påsen och öppnade den

-          Jaså så du tar dyra mediciner också ska du sälja dem?

Han kollade ner i backen med en ledsen blick.

-          Vart är dina smutsiga föräldrar som inte kan uppfostra dig?

Ganseh började grina.

Där kom den andra smällen. Det syntes på honom att det gjorde ont.

Plötsligt hörs en mörk röst från andra sidan gatan, han går mot oss.

Det var gubben ifrån fiskaffären.

Han frågade:

-          Vad skulle du göra med medicinerna?

Ganesh kollade upp mot gubben, och började försiktigt säga:

-          Min mamma är sjuk..

Samtidigt som Ganesh säger att hans mamma är sjuk, så börja hans tårar falla nerför kinden och han känner hur han vill bara skrika att han hade inget val att stjäla medicinerna. Men han lyckas att hålla skriket inombords.

Bara tanken av att skulle förlora sin mamma för denna dumma sjukdom hon hade, gjorde honom riktigt ledsen, arg på världen. Hur skulle Ganesh klara sig utan sin mamma, han hade ingen annan än henne!

Medans dessa tankar cirkulerar i Ganesh huvud, börjar han se att gubben från fiskeaffären ta upp sin plånbok. Ganesh  tänker inte så mycket mer på det, tills han hör gubben säga:

-          Hur mycket kostar medicinerna?

Butikchefen öppnar påsen och kollar.

 

-          148 rupier!

Gubben från fiskaffären räcker fram pengar och betalar.

Butikschefen slår Ganesh och säger,

-          Om du ens tänker tanken att våga komma tillbaka hit igen, så finns det ingen som kan hjälpa di från straffet du ska få!

Ganesh springer ut från affären, utan att säga något tillbaka.

Han springer med påsen i handen, genom allt smuts och skit som ligger på marken. Han springer allt vad han kan för att hinna hem till sin mamma i tid. Medans Ganesh springer hinner han inte känna efter hur trött och utmattad han egentligen är efter händelsen.

Helt plötsligt står han där utanför dörren, som han rycker upp. Ganesh ropar högt:

-          Mamma, mamma vart är du?

Till svar fick Ganesh ett svagt svar,

-          Jag är här inne min son.

Ganesh tar en använd mugg, grabbar tag i en dunk, som innehåller smutsigt vatten. Den delen av staden som Ganesh och hanns mamma bor i var ett fattig och smutsig ställe. Rent vatten var inget alternativ för dem. Samma sak gällde maten, det kunde gå dagar utan att Ganesh kände sig mätt. Hungern har blivit en vardag för honom.

Ganesh går in till sin mamma med muggen, och medicinerna som gubben hade betalat för. Han räcker fram muggen och medicinerna och ber hon dricka dem.

Han går ut från rummet igen och låter henne få sova. Men så fort han hinner ut från rummet ropar mamman till honom.

-          Ganesh! Kom vi måste prata!

Ganesh går in i rummet igen och kollar på sin sjuka mamma.

Hon fortsätter att säga,

-          Jag har bestämt mig att du ska få börja gå i skola.

-          Vad pratar du om? Din medicin är viktigare mamma!

-          Min son lyssna på mig! Jag vill att du ska gå i skolan, och bli det du drömmer om!

-          Men mamma!

Ganesh hinner bara säga det innan han får tillsvar att mamman har pengar i en påse under hennes kudde.

Ganesh blir glad men samtidigt lite skeptisk till nyheten.

-          Tack mamma! Jag älskar dig!

Han springer fram till henne och ger hon en kram och en puss på pannan!

Sedan gick han i det lilla rummet bredvid, där hans slitna madrass på golvet låg. Den madrass han bruka sova på!

Ganesh lade sig ner på madrassen och kände att han var den lyckligaste pojken i indien! Han skulle äntligen få gå i skolan. Något han alltid velat! Hans högsta dröm var att bli doktor!

 

 

11 år senare:

Det knackar på kontorsdörren.

-          Kom in!

-          Vi har fått en rapport, om en äldre man på 60 år. Han har en tumör.

-          Får jag kolla rapporten?

-          Vänta! Är det Aditi Achir!

Doktorn tog rapporten och stormade ut genom dörren. Han ropade på sina kollegor och frågade vart patienten var någonstans.

-          Han ligger i korridor C rum 13.

Doktorn sprang dit direkt.  När doktorn kom fram till rummet öppnade han dörren och sa högt för sig själv, det är han!

Han fick genast en Flashback från då han var mindre. Han fortsätter och säger till sig själv, det är han, det är han som räddade min mammas liv!

Han gick ut igen till sina kollegor och sa,

-          När ska operationen genomföras?

-          Tyvärr så kan den inte genomföras, då hans familj inte har råd, fick doktorn tillsvar.

-          Får jag se hur mycket det skulle kosta?

En av kollegorna räcker fram papprena och doktorn får en chock av summan.

-          100 000 rupier? Detta kan inte stämma!

-          Tyvärr är det så. Detta är ett svårt fall. Tumören sitter i hjärnan.

Doktorn vart tyst, och gick därifrån med sjukna axlar och huvudet nerböjt.

Doktorn tänkte inte ens genom beslutet, han visste vad han skulle göra.

I samma stund satt Aditis dotter och grät i fiskeaffären. Hon hade efter en lång fundering beslutat att sälja fiskeaffären och föröka att ta ett lån för att hjälpa sin pappa och betala för operationen.

 

2 dagar senare:

 

Telefonen ringer och Aditis dotter ska precis sälja fiskeaffären. Hon svarar i telefonen.

-          Hallå.

-          Hej! Har jag kommit till fiskeaffären?

-          Ja

-          Är detta Aditis dotter?

-          Ja

-          Kom till sjukhuset direkt, din pappa ska in på operation nu!

-          Men hur då..

-          Jag förklarar allt när du kommer hit.

Hon släpper allt och tar sig iväg till sjukhuset.

 

 

 

10 minuter senare….

När Aditis dotter kommer fram till sjukhusets reception, så frågar hon.

-          Jag söker…

Hon blir avbruten

-          Är du Aditis dotter?

-          Ja

-          Bra, du kan följa med mig här.

Dom går in till ett kontor

-          Varsågod och sätt dig.

Hon satte sig ner nervös och rädd, hon visste inte vad som väntade henne.

-          Operationen genomförs imorgon.

-          Va? Är det sant? Hur kommer det sig?

-          Jag vet hur det känns att vara nära att förlora en person som man älskar, det hände nästan mig en gång.

Hon ställde sig upp med ett leende på läpparna

-          Tack så jätte mycket! Hur ska jag kunna ge tillbaka?

-          Du kan ge tillbaka när du ser någon som behöver din hjälp.

-          Ja jag lovar. Tack så hemskt mycket!

 

2 dagar senare…

Dottern sitter utanför operationsalen, och plötsligt kommer kirurgen ut.

-          Allt gick som det skulle.

Pappan kommer ut bakom kirurgen.

Dottern skriker:

-          Pappa!

-          Åhh hej min dotter!

-          Gud vad kul och se dig! Hur känns det?

-          Jag har bara lite smärtor i huvudet efter operationen, men det är ingen fara, sa Aditi för att inte förstöra stämingen.

Båda gick ut från sjukhuset, plötsligt vart allt seriöst.

-          Du har väl inte sålt fiskeaffären för att betala av min operation?

-          Tror du att fiskeaffären är värd 100 000 rupier?

-          100 000 rupier??! Du måste skämta! Vart fick dem pengarna ifrån?

-          Doktorn betalade.

-          Hur kan det komma sig?

-          Minns du den dagen vi hade sålt slut på all fisk? För flera år sedan?

-          Ja?

-          Minns du pojken som hade en sjuk mamma, som stal medicin och sedan kom du och betalade dem åt honom?

-          Ja han! Han minns jag.

-          Det var den han som betalade operationen.

-          Är det sant? Vart är han?

-          Han är doktor på sjukhuset.

Aditi vände sig om och gick in till sjukhuset igen, frågade i receptionen om doktor Ganesh.

-          Han är i sitt kontor, om du går längs korridoren och tar första vänster.

Han går till kontoret och går in dit utan att knacka.

Ganesh ställer sig upp. Aditi säger:

-          Jag minns dig när du var fjorton år, med dina smutsiga slitna jeans och trasiga tröjan. Men nu har du blivit en gentleman. Ganesh svarar:

-          Haha, ja du det är inte lätt att leva i Indiens slumområden. Man får be ett bättre liv för dem som har det svårt.

Dem omfamnar varandra!

 Himas