Femtio

En förändrad värld

Jag stod upp på stolen. Alla blev förvånade är de hörde vad jag sa. Det blev tyst i tio sekunder och sen hörde jag att någon klappade händerna. Det var lärare Dawe Mange, även kallad David. Sedan började alla i klassrummet klappa. Vi tog upp förslaget till rektorn, men rektorn sa att om vi ska ha koll på alla mobbare på skolan så måste vi ha extra personal.

-          Ja, men skaffa det då, sa jag irriterat.

-          Men Sven gubben, det kan vi väl inte lägga pengar på, sa rektorn

-          Varför inte? undrade jag.

Rektorn kom inte på något svar så han slängde ut mig. När jag gick tillbaka till klassrummet var alla tysta.

-          Nej, han ville inte lägga pengar på det, sa jag.

Alla såg lite ledsna ut över nyheten, förutom Erik, han flinade lite smått.

 

På vägen hem såg jag Leo. Han hade på sig jeansshorts och en blå T-shirt där det stod Cilla lite. Han gick in i en godisaffär och jag fortsatte att gå hemåt. När jag nästan var hemma kom på att jag hade glömt gympaväskan på skolan och fick vända om. På vägen tillbaka såg jag att Erik och två killar i 18-årsåldern kastade ner Leo från en 10 meters hög bro och sedan sprang de iväg. Jag sprang fram till bron och hoppade i, simmade ner till botten och såg Leo liggandes där. Jag tog tag i honom och simmade upp. Sedan tappade jag andan och blundade.

Jag öppnade ögonen. Det var alldeles vitt. Jag såg en stor vit man med grått skägg.

-          Sven! Sa mannen.

-          Aa, det är mitt namn, sa jag lite tyst.

-          Du är en modig och vis pojke, sa mannen.

-          Hur visste du det, sa jag.

-          Jag är gud och jag håller koll på alla, sa mannen.

-          Men lever Leo? Frågade jag.

-          Det får vi se, sa Gud.

Plötsligt kände jag ingen mark. Jag föll ner från molnen och såg sjön och bron. När jag landade i sjön gjorde jag inte illa mig. Jag höll i Leo och simmade upp till ytan. Det var som om världen stannade.

-          Leo, skrek jag.

Jag tog upp telefonen, men den hade blivit blöt och fungerade inte längre. Leo var alldeles blodig på benen. Jag tog av honom shortsen och såg en kniv instucken i det vänstra låret. Det åkte förbi en medelålders person i en Volvo och jag skrek:

-          Kom hit med bilen!

Bilen backade mot oss.

-          Vem fan är du? Sa mannen argt.

-          Hjälp oss för fan, skrek jag.

Mannen kollade ner och såg Leos blodiga ben.

-          Vad har hänt, frågade mannen förvånat.

-          Några slog honom, sa jag och grät tyst.

-          Vad ska jag göra? Sa mannen skärrat.

-          Ring 112, skrek jag.

-          Vad är numret då, sa han chockat.

-          Really? Whats the number, sa Leo.

Sedan blev allt mörkt.

Jag öppnade ögonen och såg att jag var i en sjukhussäng. Jag klev upp och gick ut ur rummet. Alla stod stilla, det var som förut. Jag såg en ung flicka som ledde mig till ett annat rum. När jag tittar ut genom fönstret så ser jag hur Leo hoppar ut från ett annat fönster två våningar upp. Jag sprang fram till fönstret och kollade ut. Han var inte där.

1 år senare

Jag var på väg hem och plötsligt ramlade jag av cykeln och svimmade av

-Hej, sa Leo.

-Vafan… lever du, sa jag.

-Ja i himlen, sa Leo.

Jag öppnade ögonen och allt var en dröm!!!

 

Taco