En förändrad värld
”Hennes hy är ljus. De
gula gyllene lockarna i hennes hår glimmar i det klara solljuset, som lyser in
genom de gröna grantopparna.”
Linus är tretton är och går på Hudingeskolan i Hudiksvall.
Han och hans bästa kompis Maja älskar naturen och går ofta ut i skogen
tillsammans, när skolan har slutat. I skogen kan Linus koppla av och bara vara.
Där finns inga föräldrar som tjatar på att han måste städa sitt rum. Det finns ingen
lillasyster som skriker och snor hans saker. Det är bara han själv, djuren och
naturen.
Idag är det en helt vanlig måndag. Linus och Maja hade
bestämt kvällen innan att de skulle gå till skogen idag. Minuterna segar sig fram på mattelektionen.
Linus hjärna står still.
– Jag fattar inte, säger han. 3+4756/3=X?
I bänken framför honom sitter Johan, känd för att vara en
pluggis. Han vänder sig om och visar hur man ska göra. Linus orkar inte lyssna.
Han sneglar på läraren och
tar fram mobilen. Maja har lagt ut ett nytt foto på Facebook. Hon och Hannah
står och poserar framför spegeln på tjejernas toalett. Maja har förändrats på
senaste tiden. Hon har börjat sminka sig, bytt klädstil och varit med andra
kompisar. Än så länge är Linus och Maja fortfarande vänner men Linus känner att
det snart är hans tur att bli lämnad. Det känns inte bra.
Plötsligt bryts tystnaden av att skolklockan ringer ut.
Linus packar ihop sina saker och tänker på hur roligt det ska bli att gå till
skogen med Maja. Ute på skolgården ser han Maja och Ronja stå och prata vid
busskuren. Ronja är ett år äldre än Linus och Maja. Hon är känd för att vara
uppkäftig mot lärarna och skolkar ifrån lektionerna. Linus går fram till dem.
– Hej, säger han.
Ronja blänger surt på honom. Linus bryr sig inte. Han gillar
inte Ronja.
– Hej säger Maja men fortsätter att prata med Ronja.
Det luktar rök. Det är i och för sig inte så konstigt
eftersom Ronja håller i en cigarett. Linus gör ett nytt försök.
– Ska vi gå till skogen nu då Maja? frågar han
– Nej, jag ska vara med Ronja. Vi ska gå på stan och shoppa.
Maja och Ronja vänder sig om och går fnissande ut från
skolgården. Linus står kvar med en klump i magen och tittar efter dem. Han är
ledsen. Han har inte varit i skogen på flera dagar och saknar verkligen att dra
in den friska doften i näsborrarna. Vid grinden ser han att Maja tappar något,
men hon märker det inte själv. När Ronja och Maja är utom synhåll går Linus
fram till grinden. När han ser vad det är blir han alldeles chockad. Det är ett
cigarettpaket! Han tar upp paketet och tittar på det. Det är fem cigaretter
kvar. På baksidan står det ”Rökning dödar”. Han försöker att inbilla sig att
det är Ronjas paket men har svårt att släppa tanken på att det kan vara Majas.
Han skulle inte bli förvånad. Ronjas beteende smittar lätt av sig på folk.
Han sätter sig på den gamla träbänken bredvid grinden. Han
tänker. Han tänker på den ”gamla” Maja. den Maja som aldrig skulle kunna tänka
sig tanken att röka och hon som alltid valde Linus före någon annan kompis.
Folk förändras. Han funderar på om han ska gå till skogen ändå, men struntar i
det. Han vill hem.
Med långsamma, släpande steg går han på grusvägen bakom
skolan mot radhusen där han bor. Han hör mullret från vägen och känner
avgaslukten sticka i näsan.
Dagarna går och Maja fortsätter
med att hitta på alla möjliga undanflykter. Linus har inte så många andra att
vara med och han känner sig därför väldigt ledsen. Alla har någon annan att
vara med:
Lina och Sofie, Alex och Pontus, Sara och Ida, Ronja och
Maja. Alla har någon annan att vara med förutom Linus. Han tittar ner på sina
vita, smutsiga Converse. Han har aldrig varit en sådan som har sagt vad han
tycker om saker, han har bara suttit tyst.
De enda gångerna han har sagt något i klassrummet är om han har fått en
fråga.
”Det är väl därför jag inte har några andra kompisar än
Maja, för att jag har varit så jävla feg”, tänker han. Maja och Linus har varit
vänner sedan dagis och känner därför varandra väldigt väl. Maja har alltid
varit den självsäkra och Linus den blyga.
Torsdagar är den värsta skoldagen i veckan tycker Linus.
Sista lektionen är musik och Linus hatar musik. Inte för att han tycker det är
tråkigt, utan för att han inte kan sjunga eller spela något instrument. Det
beror nog också på att han aldrig vågat testa ordentligt. I höstas var han nära
att få underkänt. Han måste verkligen skärpa sig inför vårterminens betyg.
På musiken är det slamsigt och Linus har ont i huvudet. Alex
trummar konstant på trummorna och Pontus bankar på pianot. Ingen av dem lyssnar
på Anna, musikläraren. Maja har inte varit i skolan på två dagar och Linus har
inte sett Ronja stå och röka borta vid busskuren som hon annars brukar göra. Nu
har Lina börjat sjunga i micken. Det låter falskt.
’”Jag står inte ut med det här ljudet”, tänker Linus. ”Jag
måste fly!”
Han ställer ner gitarren på golvet och går mot dörren.
– Vart ska du gå Linus? undrar Anna.
– Jag är sjuk, jag går hem, svarar han.
Men Linus går inte hem, han går till skogen.
I skogen är det tyst och lugnt. Det enda som hörs är
fåglarnas kvitter och vinden som susar i träden. Plötsligt hörs ett knak och
några fåglar flyger iväg från en trädtopp. Linus smyger tyst fram på stigen,
närmare ljudet. Hans hjärta dunkar snabbt. På en sten sitter en flicka! Hennes
hy är ljus. De gula gyllene lockarna i hennes hår, glimmar i det klara
solljuset som lyser in genom de gröna, höga grantopparna. Hon ser inte så
gammal ut, ungefär i Linus ålder. Flickan vänder sig om och får syn på honom.
Linus vet inte vad han ska säga.
– Hej, säger han tyst.
Flickan säger ingenting. Hon reser sig upp och springer
djupare in i skogen. Linus står still i några sekunder och lyssnar efter henne,
men han hör ingenting. Med fundersamma tankar går han hem.
När han kommer hem står hans pappa vid spisen och steker
köttbullar.
– Där är du ju Linus! Vart har du varit? undrar han.
– Jag gick till skogen, säger Linus.
– Jaha, med Maja? undrar han glatt.
– Mmm, svarar Linus.
Han har inte berättat för hans mamma och pappa om Maja. Att
hon har börjat röka och skolka från lektionerna. Han har heller inte någon lust
med det. Han orkar helt enkelt inte prata om det. Han snor istället en
köttbulle ifrån stekpannan och går mot sitt rum. I trappen sitter Isa, hans
lillasyster, och leker med ett par plasthästar.
Näst dag skyndar sig Linus efter skolan. Han vill så snabbt
som möjligt komma till skogen. Han hoppas att den där tjejen är där. Det känns
spännande! Han vill ju veta varför hon är där. Kanske av samma andledningar som
Linus, att ta det lugnt och koppla av.
När han kommer fram till skogen kvittrar fåglarna som
vanligt och det luktar friskt. Han går på stigen och spanar efter flickan men
ser hon ingenstans. Efter en stund ger han upp och vänder sig om för att gå
hem. Då ser han henne! Hon står mitt framför honom på stigen. Hennes kalla,
blåa ögon stirrar in i hans varma, bruna.
– Hej, säger hon.
Linus försöker att säga ”hej” men hennes ögon har fängslat
hans mun. Till slut får han ur sig ett ynkligt hej.
– Förlåt för att jag sprang iväg igår, säger hon med en
ledsen röst. Hon har en blå kofta med svarta knappar på sig och hon snurrar
lite på den ena knappen. Hon fortsätter:
– Jag har nyss flyttat hit och jag är rädd för att bli
mobbad.
– Mobbad för vad? undrar Linus.
Hon väntar en stund med att svara. Till slut säger hon:
-För att jag älskar naturen och att vara i skogen. I min
förra skola kallade dem mig för Skogsmulle.
Linus börjar skratta med flickan ser ännu mer sårad ut.
– Menar du att de retade dig för att du älskar att vara i
skogen? Linus ler mot henne. Hon nickar sakta.
– Ska du gå på Hudingeskolan nu? undrar han. Hon nickar
igen.
– Du kan vara lugn, säger han.
– På Hudingeskolan är
man den man vill vara och det är ingen annan som kan ändra på det. Han lägger
sin hand på hennes axel.
– Hur vet du det? Hon ler lite osäkert och tittar på honom.
– För att jag själv går på Hudingeskolan och jag älskar att
vara i skogen. Jag brukar gå hit så ofta jag kan. Nu ler flickan.
– Om du vill skulle vi kunna gå hit tillsammans någon gång
och ta med fika, säger Linus.
– Det vill jag gärna! säger hon glatt.
– Jag heter Linus.
– Jag heter Saga.
– Jag hade en kompis förut som hette Maja, säger Linus. Vi
gick nästan alltid hit. Sen började hon röka och bete sig dumt.
– Det har jag slutat med. Förlåt för att jag har betett mig
illa, säger plötsligt en bekant röst.
Linus vänder sig om och där står
Maja! Han hörde inte att hon kom. Maja ler mot Linus och han ler tillbaka.
– Ska vi gå på stan och fika? undrar Linus.
– Ja! säger Saga och Maja i mun på varandra.
Linus tänker. Han tänker på Maja och han tänker på Saga.
Folk förändras. Det bästa är att deras gamla jag åter kan
komma tillbaka med rätt vänner. Han tittar på Maja och han hör Sagas skratt.
Han tar en stor tugga av sin bulle.
Gram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar