Novell 89

Min relation till min Mamma.

Allt som hänt min mamma finns kvar i mina tankar. Jag minns verkligen allt. Då jag fick ett samtal från ett helt okänt nummer och svarade tveksamt. Ingen som jag känner ringer mig med okänt nummer var det enda jag tänkte på. Då jag svarade hördes endast skrik från en kvinnas röst. Det var min mamma. Hon blev tyst efter ett tag och förklarade vart hon var. Adressen fick jag. Min kompis och jag sökte upp vart det var, det låg mitt ute i skogen utanför Sollefteå. Vi åkte långt in i skogen på en smal väg och kom fram till en väldigt fin villa. Vi såg inget speciellt mer än huset och en gungställning på gården. Men då vi backade för att vända bilen fick vi se något hemskt. Det var mamma som stod där alldeles blåslagen i ansiktet och trasiga kläder. Hon höll en påse i handen som hon kastade på marken och vinglade sig fram mot bilen. Jag klev ut ur bilen för att hjälpa henne till bilen. Det var som att hennes ben inte orkade hålla upp hennes kropp längre. Då hon satte sig i bilen började hennes tårar falla ned för kinden. När vi äntligen kom hem till hennes lägenhet fick hon lägga sig i sängen. Då började hon minnas vad dem gjort med henne. Hon berättade verkligen allt som hade hänt. Allt. Hon hade blivit lurad. Ronny och hans kompis hade drogat ner henne, våldtagit och misshandlat henne. Det var hans uppgift som han slutförde.

Allt började med att mina föräldrar skiljde sig. Det allra värsta som kunde hända hade hänt, trodde jag. Det var som en helt enorm förändring skedde just då. Mitt liv var hemskt och värdelöst tyckte jag. Klaga var något jag verkligen inte bör ha gjort. När jag tänker efter så var det väldigt själviskt gjort av mig.

Både mamma och pappa hittade nya att älska. Min pappas nya tjej var helt okej, hon var trevlig och väldigt försiktig på samma gång. Men däremot var min mammas nya kille bara helt knäpp. Hans namn var Ronny och han hade ett smutsigt utseende. Kläderna var trasiga, håret var smutsigt och ansiktet var svart fläckigt av smuts. Då han försökte prata försvann hälften av orden och meningarna blev aldrig färdiga. Det var precis som om ordförrådet tog slut. Jag hittade inget positivt med han förutom att mamma såg lycklig ut då han var i närheten. Trodde jag.

Jag var hos mamma varannan vecka. Jag minns då jag packade mina saker och skulle ge mig iväg mot pappa. Jag var verkligen hur glad som helst att jag var påväg till henne. Sista biten sprang jag. Jag skulle äntligen få träffa min mamma efter denna långa tid utan henne. En hel vecka. Jag som verkligen fram emot att få träffa henne. Jag minns även att hon lovade att Ronny inte skulle vara där då jag kom dit. Hon visste verkligen att jag tyckte illa om honom. Han var läskig på något sätt men jag visste även att jag måste försöka förstå att mamma tyckte om honom och att jag inte kan se ned på honom för hans utseende. Allt handlade faktiskt inte om vad jag tyckte och vad jag tänkte. Det var mammas åsikter som spelade någon roll då det gällde detta. Mina tankar var som tom luft. Jag kommer aldrig någonsin glömma då jag kom fram till mammas lägenhet och knackade på. Jag stod där och väntade på att hon skulle öppna med världens största leende. Hon öppnade efter en liten stund och frågade genast vad jag gjorde där. Jag berättade att det hade gått en vecka hos pappa och nu skulle jag vara hos henne en vecka. Det enda svaret jag fick var att jag skulle få komma in efter en stund. Jag gick genast in och såg Ronny sitta i soffan som stod i vardagsrummet. Mitt huvud kokade. Hon hade faktiskt lovat att han inte skulle vara där. Jag och mamma skulle vara helt ensamma utan honom. Jag gick in på mitt rum och lade mig i sängen, jag var så enormt besviken på mamma. Hon kom in med tårar i ögonen till mig och visade tecken med fingrarna, ett ett två. Jag visste verkligen inte vad hon menade innan jag kom på att det är numret till polisen. Då förstod jag att jag måste ringa direkt. Jag sprang ut genom ytterdörren, ned för trapporna, ut genom porten med hjärtat i halsgropen. Jag ringde men jag visste inte vad jag skulle säga, men dom förstod mig och skickade en polisbil till lägenheten. Jag var dum nog att jag sprang in till mamma och sade att jag hade ringt och att hon inte behövde vara orolig. Ronny hörde det och sprang bort från soffan och hoppade ut genom balkongen genast. Polisen fick inte tag i honom men mamma berättade att han slagit henne i magen ett antal gånger och han hade stulit hennes medicin. Polisen ville även gå igenom lägenheten och hittade ett kuvert under ena madrassen i soffan. Dom berättade att han var med i ett kriminellt gäng som höll till i Stockholm. Det stod även att han inte var helt klar med uppdraget. Uppdraget trodde jag då var att misshandla min mamma. Men knappast. Ronny kom tillbaka till mammas lägenhet då hon var ensam där och bad om förlåtelse. Min mamma är och har alltid varit lätt att övertala. Hon förlät honom nästan på en gång. Jag fick inte veta det, mamma visste att jag hatade honom efter vad han gjorde med henne. Dom träffades alltså i smyg då jag inte var där. Jag gick förbi hennes lägenhet och såg honom genom fönstret. Det var droppen. Jag tänkte att jag aldrig skulle förlåta mamma för det. Jag träffade inte henne på flera veckor, och det var då det värsta som kunde inträffa hände. Jag kände att allt var mitt fel, jag hade kunnat varit hos henne och då kanske det inte hade hänt. Men hur hon mådde var viktigare att tänka på. Jag stöttar henne än idag.

 Öni