Trettio...

Allt är inte guld som glimmar

I en förändrad värld långt bort i en tid för länge sedan bodde många märkliga folkslag som knöts samman av ett gäng ringar. Alverna som hade sju ringar, dvärgarna hade fem ringar och människorna hade tio ringar. Ringarna gav makt till alla som bar dem men det fanns även en ond kraft i ringarna. Den märktigaste av alla ringar, som hade makten över alla andra ringar var borttappad och glömd för längesedan!

Det fanns dock ett folkslag som inte visste att ringarna existerade alls och det var Hobbits från Rickindale. I den dalen fanns det ett litet hus där hobbiten Tico bodde.  En dag kom en ovanlig gammal gubbe som knackade på Tico dörr.

-Knack knack! Sade de på ytterdörren

Tico öppnade dörren men han kände inte igen den gamla mannen.

-Hej! sa Tico

-Hallå på dig, mitt namn är Gandalf. Sa gubben.

-Kan jag hjälpa dig? Sa Tico

Efter ett tag kom Tico på vem Gandalf var. Gandalf är en trollkarl som hade varit på ett flertal äventyr.

-Skulle du Tico vilja följa med på äventyr där du kommer att få se alver med öron spetsiga och händer mjuka, du kommer att få träffa dvärgar som är lika lång som du fast starka som oxar, du kommer också få träffa mörka och onda krafter. Det kommer bli ett äventyr som du sent kommer att glömma, sa Gandalf

- Jag följer bara med om jag kommer hem levande! sa Tico

-Jag lovar ingenting, sa Gandalf

Tico tänkte ett tag innan han svarade.

-Jag får väl ta risken då, sa Tico

-Vi rider till Arnor slottet  imorgon bitti. Sa Gandalf

Gandalf red iväg på sin häst och Tico gick in i hemmet och började tveka på det han lovat Gandalf. Han satt sig i sin favorit stol och funderade. Tico somnade och drömde de mest fasanfullaste drömmen i sitt liv. Han drömde att det knackade på dörren och gick fram för att öppna. Vid dörren satt en människa på en svart häst. Mannen var klädd i en svart kappa och en luva över huvudet. I drömmen sade mannen att helvetet kommer att komma lös. Mannen red in i skogen utan att Tico han säga något.

Tico vaknade ur sin dröm genom att det knackade på dörren. Han tänkte på sin dröm och tog fram en kniv som han sedan gick sakta fram mot dörren med, utanför hörde han en häst och fick tillbaka minnena från sin dröm och blev ännu mer rädd, händerna darrade det var svårt att hålla kniven stilla. Han gick fram till dörren och öppnade dörren sakta men såg snabbt att det inte var en svart klädd man utan att det var Gandalf som stod där.

-Är du redo Tico att gå på ett äventyr? Sa Gandalf

Tico tänkte efter några sekunder sedan svarade han

-Jag antar det.

-Bra! Du får ta den här hästen. Sa Gandalf

- Nej nej nej nej!!! Jag har aldrig ridit på någon häst innan och jag kommer aldrig göra det. Sa Tico alldeles vettskrämd

Gandalf tog tag i Ticos tröja och slängde upp honom på hästen.

-Hoppla! Sa Gandalf och daskade till hästen på rumpan. Dom red tillsammans i tystnad ett tag tills de kom fram till en liten flod. Där stannade de till ett tag så hästarna fick dricka lite vatten och vila sina trötta ryggar. Efter en liten stund skulle de rida iväg igen och Gandalf kastade upp Tico på hästryggen så han nästan ramlade av. Trodde han åtminstone, tills han for av hästen och föll hårt på rumpan i det grunda vattnet. Han vände på sig i vattnet och ställde sig på alla fyra, då han plötsligt kände något vasst på flodbotten med sin hand. Han såg nått guldigt som glimmade på botten och plockade snabbt upp det, det var en ring.

- Vad har du där. sa Gandalf!

- Ingenting.  svarade Tico och stoppade snabbt ner ringen i fickan

- Okej men vi måste fortsätta! Hoppa upp på din häst. Sa Gandalf.

Tico hoppade upp på sin häst helt själv denna gång och de började rida mot Arnor. När de kommit en bit på väg så ser de en stor Orch Armé med minst 1000 Orcher.

-Vad är det är det på gång? Undrade Tico

-Det är en armé som är tränad för att döda så många alver och människor som det bara går, sa Gandalf.

-Varför? Sa Tico

-För de krigar i Saurons tjänst, sa Gandalf

De började rida snabbare mot Arnor, solen började gå ner bakom trädtopparna och Tico kände hur mörkret sakta kom krypande och rädslan spred sig genom kroppen men ändå kände han ett lugn.

De öste på med hästarna som nu sprang väldigt fort, två timmar senare var de framme i Anor. De skyndade sig att hoppa av hästarna och knackade på slottets port.

Gandalf och Tico ropade för full hals.

-Orcherna kommer, flera tusen.

-Spring till Kungen Tico och varna honom, sa Gandalf

Tico sprang in i kungens slott för att varna honom.

-Orcher är här vi måste förbereda oss för krig, sa Tico.

- Vi måste omedelbart kalla ut soldaterna till porten, sa kungen

Samtidigt som Tico backade in i porten kände han hur en soldat tog tag i hans krage och drog honom mot livrustkammaren, där fick han en rustning och ett svärd. Efter ungefär 30 minuter kommer flera hundra alver med pilbågar och svärd för att försvara staden, längst fram stod alvkungen Thranduil.

-Här är en arme av alver som ska skydda din stad .sa han

-Jag tackar.sa kungen av Arnor

Alverna med deras konung gjorde sig beredd på strid. Tico hade fått på sig sin rustning sprang han för att leta Gandalf och ramlade. Tico tappade ringen som for ner för trappen, han sprang efter ringen och tog upp den. Han kollade på ringen en stund och tog sedan på sig den. Allt blev suddigt och han trodde han var i en annan galax. Tico tog av ringen snabbt och sprang till Gandalf. Ett horn tjöt och det var tusentals Orcher som stod i led. Tico började bli rädd.

-Vad ska vi göra Gandalf, sa Tico

-Var beredd för krig, sa Gandalf

Thranduil skrek till alverna att de skulle klättra upp på muren, i bakgrunden hörde man hur porten rasade och Orchernas armé trängde in på borggården. Pilarna flyger i luften och många blir träffade, Tico blir skräckslagen och faller rakt in i stenmuren. Ringen trillar ur fickan och han tar upp och tittar på den. En Orch kommer från ingenstans och lyfte sitt svärd för att döda Tico.

Han tänkte snabbt på vad som hände när han tog på sig ringen för första gången och tog snabbt på sig den igen. Orchen skulle precis hugg sitt svärd genom Ticos hjärta när han plötsligt försvann. Orchen tittade dumt på fläcken där tico en gång stått, han kliade sig i rumpan och gick där ifrån.

Tico sprang allt vad han orkade mot porten, han såg hur ett bergstroll kom springande mot honom. Ticos blod frös till is men han kom snabbt på att trollet inte kunde se honom men trollet kände ändå lukten av honom!

Satan tänkte Tico samtidigt som bergstrollet svingade sin yxa åt alla håll och kanter för att försöka träffa det han inte kunde se. Yxan ven alldeles för nära Hans huvud och han tänkte, nu måste jag härifrån. Han såg en liten öppning i muren som lede ut ur slottet. Han tvekade inte utan dök in i den lilla öppning samtidigt som bergtrollets yxa återigen slog ner farligt när honom igen. Han kom ut på andra sidan muren och sprang mot en häst som stod parkerad nära en skogsdunge. Han var snabbt uppe på hästen och snart har han kommit långt bort från kriget bakom honom. Herregud tänkte han, det där vill jag inte göra om.

Efter ett tag stannade han vid en flod så han och hästen kunde pusta ut, han tittade ner i vattnet och såg att han inte kunde se sig själv i vattnet,

Just det ringen!

Han tog snabbt av den och tittade skrämt på den.

Den här ringen är alldeles för farlig och mäktig för mig, allt blev jobbigt så fort jag hade hittat den. Han såg att hästen stannat precis på det ställe där han en gång hittat ringen.

Tico tvekade inte en sekund utan tog av sig ringen och släppte tillbaka den till floden.

Pust tänkte han nu åker jag hem och vilar mig ett par veckor.

Han hoppade upp på hästen och började sakta rida hemåt.

Efter någon minut mötte han två killar med metspön i handen.

-          Ska ni ner till floden och fiska? frågade Tico

-          Ja vi tänkte det. Svarade en av killarna.

-          Vem är du? Frågade den andra killen

-          Jag heter Tico. Vad heter du?

-          Jag heter Smeagol, svarade han med ett snett leende.

Slut

Faxe