Novell 136

De tre männen Abdullah, Moshmed och Ashmad skulle just till att köpa vapen till den aktion de planerat att genomföra på Expressens redaktion i Stockholm. Orsaken var att Expressen publicerade en satirteckning från Charlie Hebdo föreställande profeten Muhammed. De teckningar som ledde till attentatet i Paris.

 De tre männen är nyss hemkomna från krigande i Syrien och är uppfyllda av idéer och intryck därifrån. De handlar vapnen från en illegal vapenförsäljare som håller till i Malmöområdet. De kliver in i en gränd där vapenförsäljaren håller till. Vapenförsäljaren visar upp de vapen han har att erbjuda. De köper tre AK:47or och 2 raketgevär som han stulit ur ett svenskt vapenförråd.

’’Jaha…, det blir 10 tusen kronor’’ säger vapenförsäljaren

Pengarna hade de fått tag på genom att råna några gamla tanter i Stockholmsområdet några dagar innan. Försäljaren av vapnen var en mörkhyad reslig man iklädd hatt, tighta jeans och en grå tjocktröja. Så fort affären var gjord skyndade sig de tre männen därifrån. De åker tillbaka till sin lägenhet i en förort till Stockholm.

De kliver in i en dörr på andra våningen. Moshmed går in i vardagsrummet och gömmer vapnen i en garderob. Därefter ställer han fram vattenpipan på bordet framför tv:n. Han röker några bloss samtidigt som Abdullah stiger in i rummet. Abdullah sätter sig i fåtöljen bredvid soffan och tar upp sin nya Iphone 6 ur fickan samt startar han upp ett nytt spel. ’’Det gick ju smidigt det där’’ utbrister Ashmad som just slagit sig ner i en sliten skinnfåtölj bredvid Abdullah.

’’Ja, nu är det bara att skjuta de där hedningarna på Expressen’’ svarar Moshmed. ’’Det här spelet är så jävla bra’’ säger Abdullah.

’’Det är ett strategispel där man bygger upp en bas med olika försvarsbyggnader och sen attackerar man andra baser men olika slags krigarfigurer’’ Moshmed brister ut i skratt.

’’Låter väldigt intressant’’ säger Moshmed sarkastiskt.

’’Imorgon smäller det’’ utbrister Ashmad.

’’Jag har just joinat en klan här i spelet, den är skitbra! De ger mig maxade trupper’’

’’Käften fan’’ skriker Moshmed.

Moshmed och Ashmad går och lägger sig medan Abdullah sitter uppe helt uppslukad av spelet. Klanen han har joinat är en svensk klan. Han följer konversationen i klanchatten mellan ’’Zander’’ och ’’Erik’’. De diskuterar attentatet i Paris. De pratar om hur meningslöst det var och hur synd det är om anhöriga till de avlidna. Abdullah blir först förbannad men under några sekunder börjar han känna en viss sorg över de döda och det som har hänt. Han tänker på hur han skulle känna om han skulle förlora en familjemedlem eller en vän. Abdullahs familj bor fortfarande kvar i ett sönderbombat Syrien. Han känner stor saknad efter dem. Han funderar lite över detta, attackerar några fler baser med hyfsad loot och får precis tillräckligt för att uppgradera sin Town Hall till nivå 6. Sen försjunker han i djup sömn halvsittandes i den rosenmönstrade fåtöljen. Han vaknar och reser sig plötsligt upp. Något föll på golvet, Abdullahs nya Iphone 6. ’’Nej. FAAN!’’ skriker Abdullah. Han plockar upp mobilen och upptäcker en spricka som bildats horisontellt över skärmen. Abdullah suckar tungt.

Abdullah erinrar sig om vad han tänkte igår kväll. Han måste försöka övertyga Moshmed och Ashmad att de ska avblåsa attacken. Han går till köket och slår sig ner med sina kompanjoner.

’’Ska vi verkligen göra det här?’’ säger Abdullah. Ashmad tittar undrande på Abdullah. ’’Självklart’’ svarar Ashmad övertygande’’

’’Vi måste ta dem, då kommer vi till paradiset’’ säger Moshmed.

’’Men…’’ tvekar Abdullah.

’’Inga men’’ svarar Ashmad.

De tre reser sig upp och går ner till deras svarta Volvo 740. De åker till Expressens redaktion. De stiger ut ur bilen och går mot dörrarna till redaktionen. Tusen tankar far genom Abdullahs huvud i detta ögonblicket. Han måste komma på något, och det snabbt. Han ser Moshmed och Ashmad som plockar upp sina vapen. Skrikandes ’’Allah Achbar’’ sparkar de upp dörrarna. Abdullah plockar upp sitt vapen. Det smattrar till. Abdullah ser ner på två män som ligger orörliga på golvet framför honom. Han märker inte de tiotal journalister som förskräckt springer från sina kontorsstolar ut genom en bakdörr. 

Plötsligt vaknar Abdullah. Han hade åter slumrat till. Det som hände var alltså bara en dröm. Hans vänner sov fortfarande. Abdullah började fixa frukost åt sig själv och sina vänner. Förut var han tveksam men nu är han övertygad om att han inte vill deltaga i någon våldsaktion. Det enda han vill nu är att få dom andra två att också avstå från de man planerat.

Eftersom de andra två fortfarande sover djupt passar Abdullah på att bära ner vapnen i källarförrådet som han omsorgsfullt låser. Han går upp till lägenheten och väcker kamraterna.

Paradiset får vänta för min del, tänker han. Kan jag också övertyga mina vänner att avstå från hela grejen borde jag dessutom i alla fall ha en halv biljett dit, småler han samtidigt som han kastar ut källarnyckeln genom det öppna fönstret.

 

Bull