Ett galet äventyr!
Allt började på BB i Sollefteå 1999 den 16 mars, det var då
jag kom till. Det var en helt vanlig dag, varmt ute och solen sken vid
huskanten och mamma höll i mig medan pappa satt på en stol i rummet med ett
leende på läpparna, pulsen gick i högvarv och mamma skrattade och log till mig
och sade: Vad vacker du är, och strök mitt hår.
Dagen då jag äntligen fick komma hem, det var då mitt liv
verkligen började. Från början så var allt konstigt, saker som man aldrig har
sett förut. Efter den första veckan vande jag mig hur allt var som och så,
efter första året hade jag lärt mig att gå och prata, insåg en morgon då jag
kröp ner ifrån trappan och gick in i köket.
Mamma och pappa hade
en cigarrett i var sin mun, självklart visste jag inte vad det var för något så
jag måste ju fråga vad det var för något, Mamma hostade (ett tecken på att
pappa skulle få ta det.) Pappa svarade snabbt att det var en sorts
andningsgrej! Jag frågade jag om jag fick prova, självklart sa båda ifrån
snabbt, Mamma blängde på mig och sa: Det här är bara för vuxna som har det
jobbigt, först då började jag bli orolig för vad mamma och pappa tyckte var
svårt men innan jag ens hann få ut orden ur min mun kom syskonen hem ifrån
skolan och vissa ifrån jobbet och hälsade och slängde av sig jackorna samt
skorna och min storasyster plockade upp mig och bar ut mig för att få leka,
satt där i min sandlåda och byggde sandslott
Min storasyster satt
vid mig och såg över mig så att jag inte gjorde illa mig, genast hörde jag ett
skrikande och ett gapande som kom in ifrån, där satt jag med min spade i handen
och min lilla mössa på mig och började gråta för jag var rädd, min syster
sprang in och kollade läget, mamma och pappa bråkade medan dom smuttade på ett
glas Whisky. Min syster sprang ut och plockade upp mig återigen och höll för
mina öron så att jag inte skulle kunna höra vad som pågick, medan mina bröder
var ute och cyklade och några spelade spel, till slut var jag inne i mitt rum
med min syster, hon slog på min favorit barn-film och jag somnade i hennes
famn,
5 år senare och jag var redo för att börja skolan, Mamma
gjorde sig iordning och pappa rakade sig medan jag var uppe i mitt rum och tog
på mig finkläder efter några minuter var allt klart och vi var redo för att åka
till skolan. Vi satt i bilen och var på väg till skolan, kändes spännande men
kände mig ändå ganska nervös för att träffa nya folk för jag var riktigt blyg
då det gällde att träffa nya folk, då vi väl var vid skolan fick vi prata med
en lärare som skulle introducera mig till klassen.
3 år bara flög förbi och jag träffade nya kompisar och blev
väldigt bra vän med dom, men efter en skoldag då jag kom hem så satt mamma och
pappa samt mina äldsta syskon runt middagsbordet och tårarna föll från deras
kinder. Jag knöt upp skorna och tog av mig väskan och frågade vad som hade
hänt? mamma sa:
- Jo, du förstår Kevin. pappa och jag har bråkat och vi har
valt att bo på olika ställen och inte bo ihop nå mer. Jag stod där i tårar
kände mig tom, fattade inga ord, visste inte vad jag skulle säga eller tycka.
mamma, jag och Kim (min yngsta storebror) var redo att åka iväg med packningen
till nya lägenheten, det var ju lite jobbigt för man fick gå till pappa och
mamma varenda vecka.
3 år senare så skulle
jag börja 7an,otroligt, fick lära känna nya folk igen och blev riktigt bra
vänner med dom, dom accepterade mig så som jag var, tiden flög förbi, pappa
hittade en annan brud men hon är en riktig problem sökare som separerade mellan
mig och Pappa vilket gjorde mig sjukt deprimerad, 2 separationer på 3 – 3 och
ett halvt år är tungt för en liten tonåring, riktigt tungt, men det var bara
att bita i det sura äpplet och ta emot det på det bästa sättet jag kunde.
Jag hann aldrig få
prata med pappa och speciellt inte då han träffade den nya tjejen, för pappa
hade varigt upptagen med både jobbet och hålla Bea (den nya tjejen) sällskap
vilket jag störde mig grovt på som en liten 13åring pojk jag var,
Jag bad varenda dag i
2 veckor om att dom skulle separeras så att jag skulle kunna få tillbaka MIN
pappa, jag har bott hos min mamma i 6 år nu, jag och min yngsta storebror, vi
har levt i en usel ekonomi sen så länge jag kan minnas, men hur som helst, Det
var en väldigt var och solig dag i september så bestämde
jag mig att besöka pappa så jag tog cykeln och cyklade iväg, när jag väl kom
hem till honom så såg det ganska tomt ut i huset,
pappa satt och smuttade på en kopp kaffe, han såg ganska
deprimerad ut, gjorde iordning en kopp kaffe till mig och tog fram nå’ fikabröd
åt han och åt mig, och satt mig ner mitt emot pappa och pappa började skratta
helt oväntat, så jag hängde på och frågade varför han skrattade, han berättade
att han hade hört mig be och att Bea hade flyttat ut för att dom bråkade, jag
släppte koppen exakt då mina läppar vidrörde muggen och koppen flög ner och
splittrades och jag satt där med tårar som föll ner och ett glatt leende på
mina läppar och gick fram till honom på andra sidan bordet och kramade om honom
och han sa: Välkommen hem,
mamma och Kim kom ner ifrån trappen och sa detsamma som
pappa, jag började böla och fattade ord, mamma och pappa pratade ut och beslöt
sig att bo ihop igen, efter en månad var allt som det skulle.
Vinka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar