måndag 9 februari 2015

Novell 117


Min kärlek till min nya familj.

Idag kommer en ny familj till vår gård och ska välja en av mig eller mina bröder. Jag hoppas de är snälla och väljer mig, för jag skulle vilja komma till en ny familj men jag skulle sakna min husse och mina bröder.

-Nu kommer dom, säger jag till mina bröder.

Jag ser att de kliver ur bilen och stannar för att prata med min husse men jag förstår inte ett skvatt vad de säger. Familjen kommer in i buren och börjar klappa mig. Nu går de ut ur buren och börjar gå mot huset. Jag är så glad och förväntansfull för jag hoppas såklart att de väljer mig. Nu kommer de, jag blir alldeles stel och nervös. Jag står helt stilla och ser hur mamman viskar nått till flickan. Flickan går fram några steg och går mot min bror. Jag tänker ”nej nu är det kört, det blir inte mig de väljer”. När hon står och funderar vänder hon sig sakta om och tar upp mig. Jag blir överlycklig och slickar henne i ansiktet. Hon ger mig till sin mamma. Mamman tar mig till bilen sedan åker vi. Efter en stund stannar vi och de öppnar dörren. Jag tar sats och hoppar ut. Jag springer runt som en galning på gräsmattan.

 I början av den här berättelsen så glömde jag presentera mig så det är nog dags att göra det nu. Jag heter Wille och flickan som hämtade mig i buren alltså heter Kajsa. Min matte heter Maria och min husse heter Peter. Jag är åtta veckor gammal och är en finsk stövare som gillar att vara i skogen .Det är det bästa jag vet. Jag har även mycket bus i kroppen och älskar att ta sockar.

Nu springer jag i fullfart på baksidan av gården. Husse går mot bilen och åker iväg men matte och Kajsa är kvar hemma. Kajsa tar fram en boll och börjar sparka på den. Jag springer mot bollen och tar den av henne. Men när jag tillslut ser att husse kommer med en stor säck mat släpper jag genast bollen och springer mot honom. Han öppnar säcken och ger mig mat.Tänk vad det är härligt att få äta. Jag skulle kunna äta hur mycket som helst.

 När jag kommer in ser jag att det är det finaste huset jag någonsin sett och kommer att se. När man kommer igenom dörren har vi min favoritplats alltså köket så klart. I rummet bredvid köket är det en soffa som jag springer och hoppar upp i men husse  lyfter ner mig så där fick jag inte vara. Kajsa tar upp mig i famnen och går upp för trappan. Vi går först in i hennes rum sedan på matte och husses rum. Jag ser ett rum till men vet inte vems det är för det kan ju inte vara mitt eller tänk om jag ska få ett helt eget rum. Vi går in i rummet där det står en soffa. På soffan ligger det ett ben då förstår jag att det är mitt rum. Det är helt overkligt precis som i en dröm.

Jag får prova att gå ner för trappen själv och jag klarar det. Kajsa tar fram kopplet och nu ska vi gå på första riktiga promenaden. Jag känner doften av andra hundar och den är helt underbar. Jag älskar detta. Vi möter en hund och det är en tjej. Jag försöker slita mig till henne men Kajsa håller så hårt. Hon stannar till och börjar prata med tjejhundens husse. Tillslut släpper dem oss lös och vi springer och leker. Det här är den bästa dan i mitt liv. Både jag och Kajsa har hittat kärleken. Killen som Kajsa träffat heter Niklas och tjejen jag träffat heter Rosa. Vi springer runt i det gröna gräset den här  soliga dagen när Kajsa pratar. När de pratat färdigt kopplar Kajsa mig igen och vi går hem.

1 månad senare ……………

Nu kommer den dagen jag väntat på sedan jag föddes. Jag ska få gå ut i skogen första gången. Vi hoppar in i bilen och åker iväg. När vi kommer fram går jag i koppel men efter vi kommit in i skogen släpper husse mig. Jag springer iväg och luktar det är underbart! När jag sprungit en bit försöker jag hitta tillbaka men det gör jag inte. Jag söker och söker men hittar inte ett spår som jag känner igen. Det börjar bli mörkt och kallt och jag sätter mig under ett träd. När jag sitter där funderar jag hur kunde  vara så korkad och springa ifrån dem på en gång. Tänk att jag saknar dem redan. Hur ska jag kunna klara det här.

Nu när jag träffat en familj jag verkligen älskar ska jag tappa bort dem. Jag går runt och kollar om jag hittar någon bra plats att sova på där det är lite varmare så jag inte fryser ihjäl. Jag hör ett ljud. Jag tänker att jag borde ta det lugnt för det finns mycket farliga saker i skogen.

 Men sedan tänker jag vad kan det vara mer än nån som letar efter mig.  Efter jag gått en bit  känner jag hur ont det gör. Jag ser när jag kollar att det rinner blod från ryggen. Jag vet inte vad jag ska göra det svider och gör jätte ont. Jag tänker att nu är det de sista minuterna jag kommer leva så hejdå världen. Det var varit en bra tid jag har fått levt.

Jag hör ett prassel och tänker nu måste jag gömma mig så jag inte får ett till sår. Jag står helt stilla bakom ett träd och tittar  försiktigt fram då jag ser vem det är. Det är ju husse. Jag skäller och springer fram till honom. Han lyfter upp mig och jag skriker till. Då han ser mitt sår på ryggen. Han pratar med sig själv och säger något jag inte förstår. Husse börjar springa med mig i famnen. Han hoppar in i bilen och vi åker till ett djursjukhus. När vi kommer fram lägger dem om såret och allt blir bra. Vi åker hem och alla blir glada för att jag överlevt.

Jag och Kajsa tar en promenad för att träffa Rosa och Niklas. Men denna gång får inte jag och Rosa leka utan bara nosa på varandra. Veterinären sa att det varit en örn som bitit mig. Såret läkte fint så efter ett tag fick jag och Rosa busa som vanligt.

Niklas och Kajsa träffades mer och mer och det var mycket roligt för mig och Rosa såklart.

 

Maju

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar