Kvalmatchen
Lina öppnade den stora blåa dörren in till
idrottshallen. Så fort hon steg innanför dörren möttes hon av en förfärlig
svettlukt, det stank i hela hallen.
- Hej är det du som är Lina? frågade den skäggiga mannen.
– Hej, ja det är jag som är Lina, svarade hon tyst.
-Vad roligt att du vill pröva på att spela handboll. Jag är tränare och
heter Tobias. Du kan gå och byta om, träningen börjar om en kvart.
Lina gick iväg till omklädningsrummet och när hon öppnade dörren såg hon
till sin stora fasa att det var tjejerna från hennes klass som satt där
ombytta. Lina ställde sin väska i ett hörn och började att byta om. Hon hörde
hur de andra tjejerna skrattade och viskade bakom hennes rygg.
Träningen började och idag skulle de ha bollteknik.
De började med att köra kontringar, de skulle köra en från varje hörn. När Lina
började springa från det sista hörnet och bollen kom flygande sträckte hon ut
armarna för att fånga bollen, men missade och råkade istället kliva på bollen.
Hon snubblade och föll pladask i golvet, och alla tjejerna började gapskratta. -Hittade
du något eller? sa Klara hånfullt. –
Sluta nu Klara! sa Tobias argt. Han
hjälpte Lina upp från det smutsiga golvet och följde henne till den stora
läktaren. Lina kände sig fånig där hon satt ensam på läktaren. När träningen
var slut skulle de samlas i mitten av planen för att prata. Tobias började med att
berätta att de skulle spela en kvalmatch den 23 mars och hade då chans att
komma upp en division högre.
- Nästa träning är på torsdag klockan 18.00 ,det är viktigt att alla
kommer på träningarna nu inför matchen.
Lina tog på sig sin mjukisdress och tog sin väska
och gick ut. Då hörde hon plötsligt en röst som skrek –
Du kan ju glömma att du får vara med på matchen din sopa!
Hon vände sig om och där stod Klara och skrattade högt. Lina vände sig lika
snabbt om igen med tårar i ögonen och började gå hemåt i det snöiga ovädret.
Lina var en fjortonårig tjej med blont halvlångt
hår, kristallblåa ögon, hon var inte speciellt lång och vägde 40 kilo. Hon hade
inte speciellt bra självförtroende, hon var blyg och tillbakadragen. Men hon
var väldigt duktig i skolan och hade alltid haft lätt för sig. Men sedan första klass hade hon blivit mobbad av
någon oförklarlig anledning. Nu går Lina i årskurs åtta. Hon hade till och med börjat
med att använda märkeskläder som de andra tjejerna i klassen. Men det hade inte
spelat någon roll hon blev inte mindre mobbad för det. Hennes klasskamrater
brukade till exempel ta hennes väska och hälla ut alla hennes saker på golvet i
korridoren eller skriva fula saker i hennes skolböcker. Lina
bodde tillsammans med sin mamma Linda i ett gult radhus i centrala Hudiksvall.
Deras radhus var smakfullt inrett med många matchande färger och möbler. Mamma
Linda jobbade som inredare på Mio möbler. Mamma
och Lina satt i den svarta mjuka soffan i vardagsrummet och Lina gjorde sina
läxor. Efter en stund frågade mamma:
-Vad
tyckte du om att prova på att spela handboll?
– Jag tyckte det var roligt men det kändes inget vidare att de andra
tjejerna skrattade åt mig, sa Lina.
– Du ska absolut inte bry dig om de där tjejerna! sa mamma.
Mamma gick in på Linas rum och väckte henne. Klockan
var bara 6.00 på morgonen. – Idag är det match, sa mamma glatt. Lina masade sig långsamt upp ur sängen. Hon
gick med tunga steg mot badrummet och började att klä på sig. Sedan var det
dags för Lina och mamma att äta en stadig frukost och när klockan var 8.00 fick de bråttom iväg till idrottshallen.
Lina öppnade dörren till omklädningsrummet där de
andra tjejerna redan höll på att byta om. Ingen av tjejerna låtsades se henne
när hon kom in i rummet och ställde sin väska på bänken. Strax därefter lämnade
tjejerna rummet och Lina blev ensam kvar. Hon tänkte inte så mycket över
tjejernas beteende utan nervositeten över matchen hade tagit över. När Lina kom
in i hallen satt hennes lag i en ring och pratade taktik. Hon gick försiktigt
fram och satte sig lite utanför ringen.
– Nu börjar vi värma upp tjejer, Klara tar
uppvärmningen, sa Tobias. Bolton stod för motståndet och de var riktigt
taggade på att slå Hudiksvall.
Domaren blåste i pipan och matchen var igång. Läktaren var full med
åskådare som hejade, skrek och applåderade. Det var en härlig stämning i
idrottshallen. Klara var lagkapten och spelade mittnia. Hon gjorde flera mål
under första perioden. Men det räckte ändå inte, de låg under med 12-9 när det
var halvlek. Tobias sa att de skulle byta försvar till 3-3 och vara mer kreativ
i deras anfall. Lina hade inte fått spela någonting under första halvlek. Det
var hon ganska glad över för på läktaren satt hela hennes skola och tittade på.
Hon ville inte göra bort sig inför alla de.
Andra perioden började och Lina satt fortfarande på
bänken. När det var fem minuter kvar av matchen hörde Lina Tobias säga:
– Byte
nästa Lina.
Lina kände hur hon blev stel i
hela kroppen, ska jag ut och spela inför hela läktaren, tänkte Lina. Det var fem minuter kvar av matchen och vi låg
under med tre bollar. Hon gick ut på skakiga ben och ställde sig vid
bytarstrecket. Nu gällde det tänkte Lina och sprang ut på planen. När Klara såg
att Lina var inne på planen skrek hon till Tobias: - Hur kan
du skicka in henne när vi ligger under? –
Nu är du tyst Klara! Det är jag som bestämmer! skrek Tobias med arg röst. Lina tappade bollen när
hon fick en passning av Sandra och andra laget kontrade. Lina sprang allt vad
hon hade efter motspelaren och låste henne. Alla applåderade till Lina. – Bra Lina! Sådär ska
det se ut! skrek Tobias. Hudiksvall fick bollen igen och Lina sprang
allt vad hon hade. Hon fick en lång passning av Sandra, tog emot den och sköt
den i mål rakt i krysset. Hela läktaren ställde sig upp och jublade och
applåderade.
–Lina
gjorde mål, Lina gjorde mål, go Lina, go Lina, go, go, go Lina! skrek hela
läktaren. De stod uppställda i
försvaret igen och det kom en
felpassning av Bolton. Lina tog bollen och kontrade. Hon studsade bollen,
hoppade upp och sköt i mål! Hela läktaren stod upp och skrek, till och med hennes
lag stod upp och ropade:
– Du är grym Lina! Lina
kände sig stolt när hon åter igen sprang tillbaka till försvaret. Det stod då
14-13 och det var endast 1.5 minut kvar av matchen. De fick tag på bollen igen
och sprang mot mål. Lina gjorde en rejäl satsning från kanten så att Klara fick
en stor lucka och gjorde mål. Tobias lämnade in timeout kortet.
Det
är nu 30 sekunder kvar, vi kör med spelarna som spelade nu. I försvar spelar vi
manman och försöker ta boll och kontra.
– Kom
igen nu tjejer! skrek Tobias.
Domaren blåste i pipan och tjejerna jagade boll. Klara låste en
motspelare så passningen från henne gick direkt i händerna på Lina. Hon
kontrade och gjorde mål med endast 2 sekunder kvar. Hela laget sprang ut på
planen och hoppade runt Lina. Folket på läktaren stod upp och jublade. Lina
hade gjort en grym match och nu skulle matchens lirare utses. – Den
vi valt att ge titeln matchens lirare till är en tjej som förvånat alla här
idag. Hon var grym i både försvar och anfall, gjorde tre mål varav ett var det
avgörande för matchen. Matchens lirare är… LINA!!!
Hela
läktaren stod upp och applåderade och skrek. Hon hade gjort succè. Lina fick
ett diplom och en tröja.
Sedan den dagen hade Lina aldrig
blivit mobbad mer av någon. Klara och Lina blev bästa vänner och alla i klassen
ville jämt vara med henne. Hon blev tillsammans med Abbe och Klimpen gjorde vad
hon än sa till honom att göra. Alla ville gottgöra henne för allt dumt de
gjort.
Nino
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar