Klockan
var strax efter 02.00. Han satt i hallen. Jag hörde att han grät. Han upprepade
’’ge mig nyckeln till vapenskåpet så jag får skjuta skallen av mig’’.
Alarmet
ringde. Jag stängde av det och slet ut laddaren ur telefonen och kämpade med
att hålla ögonen öppna och inte somna om. Gud vad morgontrött jag är. Jag hörde
mamma stöka inne i köket så jag steg upp och tog en dusch. Mina dagar såg i
princip likadana ut. Vakna, duscha, göra mig i ordning och gå till skolan.
Jag
heter Nelly, är 15 år och bor tillsammans med min 16 åriga bror Mattias, min
mamma Sara och min pappa Fredrik. Vi bor i en håla i Västernorrland vid namn
Bollsta.
Min relation till min familj var faktiskt rätt bra och jag trodde ärligt talat
vi var ’’the perfekt family’’, men skulle snart få se att det inte var så.
Det
började redan när jag var liten men jag fattade inte riktigt hur illa det var,
klart de flesta eller ja, alla föräldrar bråkar ju någon gång, men inte som
mina gjorde. Jag har ett minne av att mamma kastade sönder en ram med ett foto
av dem när pappa kom hem efter att ha varit utomland. Nu på senare år förstår
jag varför. Min pappa hade varit alkoholist och sedan bestämt sig för att vara
nykter. Han var nykter i 14 år till den utlandsresan där han hade tagit några
öl. Alla bråk påverkade mig och mitt humör. Jag blev aggressivare ju äldre jag
blev men bråken fortsatte och jag började förstå mer och mer. De flyttade ifrån
varandra två gånger men i slutändan flyttade de alltid ihop igen då han lovade
att sluta dricka. Pappa bestämde sig för att vi skulle flytta, så vi flyttade
till Härnösand då pappa ville tillbaka dit han växt upp.
Jag
trivdes och kände att allt kanske äntligen kunde ordna sig. Men självklart så
misstog jag mig. Ett tag efter vi hade flyttat så började pappa dricka igen. En
öl då och då, det låter inte så mycket men han blev så lättpåverkad och när han
blev full så kunde minsta lilla sak få honom att bli så sjukt arg. Jag tänkte
inte så mycket på det men det vart bara mer och mer bråk. Min bror brydde sig
inte så mycket men det gjorde jag då jag började våga säga emot och säga min
åsikt. Han började dricka ännu mer och allt vart bara värre och värre.
Känslorna jag kände var obeskrivliga, jag hamnade i väldigt mycket bråk med
mina föräldrar. Sen hände det jag aldrig kunnat föreställa mig…
En
snöig kväll i september 2012 kom pappa hem efter att ha varit på krogen. Jag
låg i sängen och kollade på tv, min bror hade låst sin dörr då han verkligen
inte vill träffa pappa när han är full. Pappa gick in till mig för att säga god
natt och det kändes så obehagligt, när han insåg att Mattias hade låst dörren
blev han förbannad och började kasta kläder och skrika åt mamma. Eftersom att
hon visste att han var full så var hon lugn och bad honom att gå och lägga sig.
Han vart ännu mer förbannad så han gick, förmodligen till garaget så vi gick
och la oss.
Strax
efter 02.00 vaknade jag av att jag hörde röster utanför mitt rum, i hallen. Jag
hörde mamma säga att han skulle gå och lägga sig, jag hörde honom gråta och
säga något om vapenskåpet så jag fick panik och gick ut dit. Jag frågade vad
som händer, då så han något som ett barn aldrig ska behöva höra från sina
föräldrar. ’’Ge mig nyckeln till vapen så jag får skjuta skallen av mig, annars
går jag ut och gör något värre’’. Han upprepade samma sak om och om igen. Jag
märkte att min bror stod bakom mig så jag gick fram till dörren och låste. Pappa
ställde sig upp så jag och Mattias gick fram och höll fast honom medan mamma
gick och ringde polisen. De var där på två minuter, de längsta minuterna i mitt
liv. Poliserna kom in och pratade med honom och sa att de väntade på en läkare
skulle komma så de kunde ta honom till Sundsvall och lägga in honom på psyk.
Det var den värsta natten i mitt liv. Jag kunde inte tänka på något annat, vad
jag än gjorde.Efter det var pappa nykter i ett halvår. Mammas krav på att de
skulle fortsätta att bo ihop var att han skulle vara nykter. Sen började han
dricka igen, han drack i smyg när mamma var borta och i slutändan valde han
alkoholen istället för oss så de gick skilda vägar och han flyttade till en
lägenhet.
I dagsläget bor jag och Mattias med mamma och
har ingen kontakt med min pappa alls. Livet rullar på och allt är i princip
perfekt, relationen till min familj är bra och med familj menar jag mamma,
Mattias och jag. Tre och ett halvt år har gått sen natten då det hände. För ett
år sedan hamnade jag i en djup depression, men det är en annan historia.
Lia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar