Jag hade varit kompis
med Denice i flera år, sedan jag gick i 4an. Men inte förrän då hade jag märkt
att jag egentligen gillar henne på ett annat sätt. Jag ville vara mer än
kompisar, mer än bästa kompisar. Jag ville att det skulle vara hon och jag som
ett par, men hur säger man till ens bästa vän att man gillar den på ett annat
sätt? Jag visste ju inte hur hon kände för mig, hon kanske inte känner
likadant?
Veckorna gick och det
vart äntligen sommarlov. Jag skulle gå ut åttan och hon sjuan. Gräset hade
blivit grönt och träden hade fått sina fina löv tillbaka. Alla hade äntligen
samlats vid kyrkan för att säga hej då till skolan för ett tag. Denice var så
fin den skolavslutningen, hon hade blont hår som hon hade lockat och en vit
klänning som slutade strax ovanför hennes knän. Vi hade bestämt att vi skulle
vara med varann efter skolavslutningen, vi skulle gå hem till mig och hitta på
något. Jag gick in i kyrkan, satt mig ner och kollade till höger, där satt hon.
Hon var så vacker med sitt blonda, lockiga hår. Vi lyssnade på rektorns
skolavslutningstal och när alla vi nior tog emot sina betyg och stipendier. Vi
fick även lyssna på några nior som uppträdde, dom sjöng och spelade gitarr. När
själva avslutningen var gjord så skulle alla fotas såklart. Det gick väldigt
fort för mig, jag är inte så förtjust i att bli fotad, men det gick inte fort
för henne, hon fotades säkert 20 gånger medans jag blev fotad 3. Sedan gick jag
fram till henne, då blev vi fotad tillsammans. Kortet på oss blev extra fint,
tyckte jag. Vi båda såg så glada och nöjda ut.
Vi gick hem till mig.
Jag tänkte: Nu får jag ju ingen bättre chans att berätta för henne hur jag känner,
men hur ska jag säga det? När vi kom hem till mig så gick jag och la mig i
sängen och Denice satt sig vid mitt skrivbord, hon kollade på någonting som såg
väldigt viktigt ut på hennes telefon. Hon berättade sedan att det var hennes
mamma som hade skickat ett sms att hon skulle komma hem och äta mat om två
timmar. Jag låg och kollade på mina betyg i sängen. Denice tog fram sina betyg
och sen jämförde vi om vem som hade fått bäst betyg. Helt plötsligt släppte Denice
taget om sitt betygskuvert och kom springandes och la sig i sängen bredvid mig.
Hon la ena låret över mitt ben och hennes huvud lutade mot min axel. Jag tyckte
det var mysigt, men ändå ganska konstigt, för Denice har aldrig gjort så
tidigare. Men jag sa ju inte emot, jag gillade det ju, jag var ju kär i henne.
Allt jag tänkte just nu var: ’’Säg det nu, säg det bara’’. Jag tänkte efter ett
tag om jag skulle göra det och helt plötsligt så sa jag det, jag ångrade mig
direkt efter jag hade sagt det, men orden bara föll ut ur min mun. Jag kunde
bara inte hålla det inom mig längre. Jag sa helt enkelt: ’’Denice, jag måste
berätta detta för dig, jag har hållit det för mig själv så sjukt länge nu.. Men
jag gillar dig sjukt mycket och jag vill vara mer än bästa vän med dig, jag att
vill vi ska vara ett par, men jag vet ju inte hur du känner''. Sa jag med en
ledsen ton. Hon kollade på mig som hon nästan sett ett spöke för 20 sekunder,
men efter de tjugo hemskt pinsamma sekunderna så gav hon mig ett sjukt fint
leende, hon log med hennes finaste leende och sa att hon hade känt precis
likadant som mig för ett tag nu. Hon har bara inte vågat berätta för mig.. 5
sekunder senare kysste hon mig och sa att hon älskade mig. Jag sa att jag
älskade henne också, sen kysste jag henne.
Karo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar