Självmord
Jag vaknade
en grå september måndag av att min lilla syster Stina väcker mig. För det är ju
skoldags. Jag kollade ut genom fönstret och ser att det spö regnar. Jag gick ut
till mitt kök för att göra min lite frukost. Sedan var det dags att välja
kläder. Jag tog på mig ett par svarta byxor och en grå långärmad tröja och mina
vita converse. När jag kom till skolan började de direkt. Eftersom det hade regnat
så hade mitt smink runnit ner för kinden så jag var svart i ansiktet. De skrek
att jag var ful å att jag såg förjävlig ut i ansiktet. De skrek även att jag
väldigt äcklig men varför vet jag inte. Så här hade de hållit på hela min
skolgång. Jag vågade inte säga något till min mamma och pappa om de här. Varje
gång när jag gick till skåpet kom de och skrek massa fula ord igen. De so m
mobbade mig var 2 tjejer och 4 killar. Eftersom att jag inte har några vänner
så kunde ingen skydda mig och det fanns ju ingen som jag kunde prata med. Idag
var jag hos våran kurator Sofie. Dit går jag ganska ofta för att pratar om det
här. Jag hade sagt till henne att hon absolut inte fick säga något till min
föräldrar. Ibland sa de att jag var en jävla hora och fitta och mer könsord. De
mobbade inte bara mig för mitt utseende också för att min mamma klädde sig lite
speciellt.
När jag kom
hem så frågade min mamma:
- Hur har
skoldagen varit
Det enda jag
svarade var bara:
- JAA!!
Sedan gick
jag in på mitt rum och bara grät. Mina armar var helt sönder skurna och fulla
med ärr. Nu gick jag i 8:an och jag började skära mig i 7:an. Det är därför jag
alltid har långärmade tröjor så att ingen ska se. Mina föräldrar fick absolut
inte veta något för då skulle dom bara fråga massa saker och det vill jag inte.
För då skulle jag måste berätta allt och det vill jag inte. Dagarna gick och
dem bara fortsatte. Det som jag tycker var konstigt var att ingen lärare tog
tag i det. Lärarna gick bara förbi när de stod och kallade mig massa grejer och
de brydde sig inte. Ibland kunde de dra och slita mig i håret så det lossnar
stora hår tussar. Alla som gick förbi bara kollade och kunde skratta till lite.
När ingen brydde sig så tänkte jag att jag inte behövde finnas. Det var en ända
person visste om de här och det var Stina. Hon hade kommit in en gång när jag
satt och skar mig. Då var jag tvungen att berätta vad som hänt. Men hon fick
inte säga något till någon. Hon har försökt hjälpa mig men det går inte. Hon
säger att jag ska sluta skära mig och inte bry mig om vad dom säger. Men för
mig var det ju svårt. Jag här väldigt lätt att ta åt mig och bli ledsen. Jag
kände att jag är helt värdelös och ingen vill ha mig. Så jag funderade på att
ta självmord för snart orkar jag inte mer. Men så började jag tänka på mamma,
pappa och Stina att dom kommer sakna mig. Så jag ångade mig för ett tag. Då var
det dags för skolan igen. Det var en varm sommar dag så jag var tvungen att ha
shorts. Men det ville jag helst inte för jag hade jätte mycket utslag på benen
som var fula. T-shirt ville jag inte ha för då skulle alla se mina fula ärr på
armarna. Jag var nästan aldrig med på idrotten heller för jag ville inte visas
mig naken för dom andra tjejerna. Då hade någon sagt något elakt på min kropp
och det vill jag inte. Så mitt idrottsbetyg var ett E och det är nästan sämst.
Men eftersom jag inte ville visa mig naken så var jag ju inte med på någon
lektion och då kan läraren inte sätta ett högre betyg på mig. Mina andra betyg
var ganska bra jag hade från D och uppåt. Det gick ganska bra att göra sko
jobbet fast jag var så mobbad. För när jag gjorde läxa och tränade till prov så
tänkte jag inte på att jag var så jobbigt och det var skönt. Men när jag inte
tränade till läxan så tänkte jag på alla mina problem och då fick jag panik.
Jag fick ju hjälp av kuratorn men det gick inte så bra. Hon försökte ju så
mycket hon kunde men tyvärr så funkar det inte alltid. I 8:an var det ju mycket högre press och det
betydde ju att det var mer läxa och prov. Det tog ju på krafterna så jag orkade
nästan inte bry sig om vad de sa. Nu tycker jag själv att det har gått för
lång. Jag bestämde mig för att berätta för mamma och pappa fast det var
jobbigt. Jag kom hem från skolan och mamma och pappa satt i det varma
vardagsrummet. Mamma hade märkt att något var konstigt med mig men hon visste
inte vad. Nu var det dags. Jag fick in till vardagsrummet där dom satt. Jag
satte mig i en vit fotölj som var varm och mysig. Jag berättade att jag har
varit mobbad hela min skolgång men inte vågat säga något till er. Nu på
högstadiet har det bara blivit värre. Jag berättade även vilka ord de kallade
mig. Dom vart helt tysta och jag kände hur tårna trängde fram bakom ögonlocken.
Tillslut kommer det. Tårarna börjar rinna.Mamma vart ju arg på mig för att jag
inte sagt något än. Hon sa även att om jag inte hade berättat det nu så hade
hon tagit kontakt med lärarna för att jag var så konstig. Jag satt i den vita
fotöljen och bara grät. Min mamma kom fram om tröstade mig. Nu tyckte min mamma
att det var dags att ta tag i detta. Hon pratade med kuratorn, mina lärare,
rektor och de som hade gjort det. Men inget förändrades allt var som vanligt.
Ingen slutade kalla mig grejer, stirra och skratta. Nu vart jag riktigt
förbannad på allt. Mamma och alla andra hade ju haft möten men ingen brydde
sig. Jag fortsatte att gå till skolan. Men idag var en annorlunda dag. Det kom
fram ett par stycken och sa att de skulle ha fest och frågade om jag ville
komma. Jag sa ja. Kvällen kom och jag hade på mig mina snyggast kläderna jag
rådde om och fint smink. Min mamma skjutsade mig dit och sa hejdå och ha så
kul. Jag knackade på och möttes av dem fula orden. Vem fan har bjudit dig ditt
svin sa en utav tjejerna. Jag svarade inte utan bara kollade på tjejen som
verkligen hade frågat mig och hon bara skrattade. Jag fick iallafall komma in.
Det var svin äckligt där men jag satte mig i en smutsig soffa och kollade på
alla andra. Då kom en kille och en tjej fram och sa något men jag hörde inte
för det var så hög musik. De skrek igen och nu hörde jag. De sa att jag var en
stort jävla svin som bara skulle sticka därifrån annars skulle det hända något.
Jag gick ut i hallen och tog på mig mina vita converse och min svara nya
skinjacka. Nån öppnade dörren till mig och sa stick nu ditt jävla svin. Min
mamma ringe precis. Det ändra hon frågade var om jag hade det kul. Jag sa att
jag hade det fast igentligen hade jag ju det förjävligt. Jag gick in till stan
men ingen fanns ju där . Allt var helt dött. Tillslut hade jag gått runt runt i
nästan 2 timmar. Sen visste jag inte vad jag skulle göra. Jag gick till
järnvägsstationen och satte mig på en bänk där. Det kom fram en äldre man och
frågade:
-vad gör du
ute såhär sent?
Jag sa: jag
har varit på fest men vart utslängd.
Mannen sa: hade
du gjort något fel?
Jag sa: jag
sa nej, men jag berättade att dom kallade mig massa saker.
Jag sa inget
mer. Tillslut gick mannen. Jag bestämde mig för att gå till järnvägen. Jag såg
tåget komma och jag tog ett steg ut på rälsen…….
Vally
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar