nästa...

Min relation till Gunilla

Gunilla, en tjej med brunt hår, blåa ögon och en sjukt fin personlighet. Hon kan hitta på massa saker som inte är så jättebra men hon är en jätte bra kompis.
Det började med att vi fick reda på att vi skulle få gå i samma klass, och sedan började vi skriva med varandra på olika sociala medier, så efter sommarlovet 2013 började vi skriva mer och mer. Skolan började men båda var för blyg för att prata med varandra men dagen efter så frågade Gunilla.
- Kan vi sitta med varandra i klassrummet?
- Ja, de är klart vi kan, svarade jag.

Vi började vara med varandra på skolan varje dag och sedan började vi gå till och från skolan varje dag då jag var hos min pappa, och efter ungefär en månad började vi träffas hemma och göra läxor eller bara vara med varandra, och vi var träffades nästan varje dag i första terminen i sjuan.

Andra terminen i sjuan så var allt som innan och vi fortsatte att vara med varandra och vi hade jätte roligt hela tiden. Efter det hade gått ett tag på andra terminen så skulle hon sova hemma hos mig men det hade hon glömt så hon gick och var med Lisa och hon läste det jag skrev men svarade inte, sedan skrev jag till Lisa och frågade

-          Är du med Gunilla? Hon svarar inte mig..

-          Nej, det är jag inte.
så Lisa ljög för mig och Gunilla svarade inte.. Jag blev ju såklart ledsen och även irriterad över att dom inte kunde säga sanningen, Så jag och Gunilla blev typ ovänner och vi pratade inte på ungefär en vecka, för då hörde jag av mig för att det var för jobbigt att se henne i skolan utan att prata med henne. Jag var jätte ledsen och det märkte min mamma även fast jag inte visade det på något sätt. jag och Gunilla varken pratade eller skrev eller umgicks med varandra längre. Och efter veckan som gått så hörde jag av mig som sagt, jag berättade hur mycket hon verkligen betydde för mig och att jag saknar henne. Gunilla var med Lisa hennes pojkvän Olle och Lisas pojkvän Erik, så när jag skrev med henne så började hon gråta i Olles knä och alla började undra vad som hade hänt, och då var det ju jag som hade skrivit till henne… Vi umgicks inte lika mycket hemma som förut men på skolan var vi med varandra som vanligt och vi visste verkligen vart vi hade varandra.

En dag bestämde vi att hon skulle sova hemma hos min mamma, och det gjorde hon och vi hade jätteroligt. Vi gick på Ica och köpte godis, chips, dricka och kladdkaka och vi kollade på film och spelade Wii hela kvällen, det var sjukt mysigt och jag kände verkligen att jag hade saknat att umgås med henne för att vi alltid har roligt då vid är med varandra.

Dagen efter så skulle vi träffa Olle, alltså Gunillas kille…s å vi klädde på oss åt frukost sminkade oss och lockade håret. När vi gick så tog det 2 timmar att bara gå några kilometer för att vi höll på att fota och fjanta oss. När vi tillslut kom fram till Olle så satt vi tre stycken på hans skoter på sin gård och sedan gick vi in och då tog han fram sina två sköldpaddor för att vi skulle få hålla dom och så.

När vi skulle gå hem så tog vi vanliga vägen och han tog skogsvägen med skotern och när vi kommit en bit på vägen så ringer Olle till Gunilla och säger att han sitter fast med skotern och vi måste komma och hjälpa honom, så vi fick få i djupsnö och vi hade sommarskor och inte täckbyxor eller vantar. Men vi plumsar i snön och vi måste ropa efter honom.

-          Olle, vart är du!?

Efter en till två timmar så hittar vi honom och han kommer verkligen inte lös, och hans föräldrar svarar inte i telefonen så han kan inte få någon hjälp direkt. Vi fick gå hem till honom och vänta på hjälp av honoms föräldrar. Efter vi hade fått hjälp så ringde jag efter min mamma efter skjuts hem eftersom vi var dyngsur ända upp till låren, min mamma kom och hämtade oss och vi åkte hem, tiden gick och vi fortsatte att träffas, fast inte lika ofta som innan… Men någon gång ibland händer det.

Nu går vi i åttan och vi är fortfarande jättebra kompisar, men vi träffas inte hemma längre... Aldrig. Jag tycker det är väldigt tråkigt men så är det, men vi brukar fortfarande vara med varandra på skolan, men hon finns alltid för mig och jag för hon.

Mima