Uppspolad
Vattenströmmen tar tag i mig, jag slår huvudet mot
en korallvägg och allt blir svart. Jag vaknar på en öde ö med hela
dykarutrustningen på mig, jag har svårt att andas, inte konstigt luften i tuben
är slut. Jag skyndar att ta av mig utrustningen och våtdräkten. Jag hade fått
skavsår av våtdräkten, för det hade kommit in en massa sand genom öppningen vid
halsen.
Allt som började så bra. Jag och min fru tog
semester i två veckor för att åkta till Mexiko, vi skulle dyka och kolla på
alla fiskar som fanns vid den Mexikanskagolfen. Jag kom ihåg att Adolfo, han
som skulle leda oss under dykningen, sa att det var viktigt att hålla ihop och
inte simma ensam. Men jag lyssnade inte. Det slutade med att jag simmade rakt
in i Golfströmmen, och nu är jag här.
Jag skrek mitt namn högt ”BENJAMIN!” flera gånger
och ryckte så hårt jag kunde i håret, och tänkte, 23 år det blir fint på min
gravsten jag som skulle fylla år om tre månader. Typiskt mig att hamna i denna
situation. Jag som alltid strular till det och ofta har ett självförtroende som
är alldeles för bra för att vara bra. Hur blir det nu med resten av resan och
hur långt bort ifrån är jag min fru? Och
framför allt, var är jag??Jag tittar mig omkring, det var inte en liten ö, den
var ganska stor och full med växter, det var även flera öar runt omkring. Jag
drar upp dykutrustningen upp mot strandkanten och jag tittar på himlen, jag vet
inte om solen precis har gått upp eller om den är på väg ner, det enda jag ser
är ett stort mörkt moln som drar sig över himlen, så jag drar mig inåt mot den
mer täckanden delen av ön. Jag ser ett träd med en stor täckande krona så jag
bestämmer mig att sova så jag kan vara pigg dagen efter. Jag somnar. Jag vaknar
upp genomfrusen och våt, jag går ner mot stranden, men jag kan inte hitta
dykarutrustningen. Jag går tillbaka till trädet där jag kom från och testade
ett annat håll, jag hittar till slut mina saker, efter att jag prövat att gå åt
fem olika håll. Jag ser inga spår i sanden det så måste ha regnat mycket. Jag ser
en gammal livbåt längre ned på stranden jag springer dit och kollar. Det var
mycket sjögräs på den och den var full med vatten, men det var något på botten,
nej vänta det var två saker, det var en liten kniv och en spegelbit. Jag vänder
båten uppochner för att tömma den på vatten, jag undersöker om båten
fortfarande flyter och det gör den. Nu ska jag bara ha något att paddla med. Jag
går in i skogen igen och bryter av en stor tjock gren som man skulle kunna
paddla med. Jag springer tillbaka till båten och kliver i. Jag paddlar så fort jag
kan men det går inte snabbt, men jag kommer i allafall till närmsta ö innan
solen har gått ner.
Jag kommer fram tillslut, mörkret lägger sig och jag
börjar bli hungrig så jag tar en hand med sjögräs och stoppar det i munnen, det
var så salt så att jag spydde och svimmade. Jag vaknar dagen efter av att min
båt hade drivit iväg för att jag inte hade dragit upp den på land, som tur är har
jag min spegel bit och kniv i bakfickan. Jag tänker gå upp mot mitten av ön men
min fot sjunker ner i den mjuka sanden som kändes som lera. Jag har ett mycket
stort problem med att komma upp, för min kropp var svag och jag mådde väldigt
dåligt från gårdagen. Jag tittar upp mot himlen och där fanns inte ett moln.
Jag börjar bli törstig så jag tittar mig omkring. Jag ser ett palmträd och där finns
det kokosnötter. Jag tar upp min kniv och hugger så hårt jag kan, gång efter
gång, till slut får jag en öppning i kokosnöten. Jag är räddad! Jag dricker upp
till sista droppen sedan lägger jag mig ner på den kalla strandkanten och somnar.
Jag vaknar av ett högt ljud nästan, som en helikopter. Jag öppnar ögonen och ser
att det är just en helikopter. Jag ställer mig upp snabbt och tar
framspegelbiten och vinklar den mot helikoptern. Jag tror helikopterpiloten ser
den för han är på väg rakt mot mig. ”ÄNTLIGEN!” skriker jag. Men så fort jag säger
det så började helikoptern vingla och piloten inuti hoppar ur. Och nu var helikopterns
vassa rotorblad på väg rakt mot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar