Novell 98

Flytten som förändrade mitt liv

Dörren öppnades och in kom en lång kille med kort brunt hår och gröna ögon. Han hette Adam och skulle börja i klassen. Alla granskade honom från topp till tå och man insåg snabbt att han var väldigt nervös. Han tog några osäkra steg fram till katedern och precis när han skulle ställa sig tillrätta halkade han på en hal fläck och blev så rädd att han pruttade så högt att alla hörde. Alla började skratta, inte ens läraren kunde hålla sig för skratt. Adam blev alldeles röd i ansiktet och ställde sig besvärat upp och läraren bad honom att sätta sig bredvid en tjej som hette Lovisa. Hon hade blåa ögon, långt brunt hår och den senaste mobilen, en iphone 6. Under resten av skoldagen försökte Adam prata med några av killarna i klassen men de bara ignorerade honom.

När han kom hem la han sig på sängen och tänkte på hur fort allting hade förändras. Från att vara den coolaste killen på skolan i Jönköping till att vara den jobbiga nya killen som följer efter vart man än går. I Jönköping hade han haft många kompisar och han var kapten i handbollslaget som hade vunnit många stora cuper. I hans förra stad bodde han i ett stort grått hur med en liten trädgård med sin mamma, pappa och hans hund Theo. Allt hade varit så bra tills hans föräldrar bestämde sig för att skiljas. Hans mamma flyttade till Stockholm till en ny kille som hon hade träffat via nätet. Medan han och hans pappa flyttade till en liten lägenhet i sumpområdena i Motala.

Alarmet ringde klockan sju och han klev upp och åt en macka medan han tittade på mobilen. Sedan tog han sin ryggsäck och gick till skolan med en klump i magen. De hade matte som första lektion och han satte sig för sig själv och sa inte ett ord under hela lektionen. När det var dags för lunch hade de haft både svenska och slöjd men ingen hade sagt ett ord till honom de hade bara viskat och skrattat åt honom. Väl nere i den stora matsalen tog han för sig lite mat och tittade ut över matsalen efter en plats att sitta på. Hans föreståndare satt själv vid ett bord men om han skulle sätta sig bredvid honom skulle de andra i klassen bara reta honom ännu mer. Han tog sin tallrik och började gå mot ett bord där de flesta killar i hans klass satt och precis när han skulle sätta sig ner tog alla sina tallrikar fast de inte ätit klart och gick. Med gråten i halsen åt han upp den äckliga maten och skyndade sig ut ur matsalen. Eftersom det var en timme kvar till nästa lektion bestämde han sig för att gå en sväng på stan. I centrum låg en stor galleria med många affärer men Adam intresserade sig inte för de stora skyltfönstren utan gick istället och tänkte på hur han skulle klara att vara helt ensam hela dagarna i skolan och att inte ha något att göra på fritiden. Så han gick tillbaka till skolan och hämtade sin ryggsäck och gick hem även fast han hade flera lektioner kvar.

Med arga steg stampade han sig uppför trappan till lägenheten som låg på tredje våningen. Hans pappa var hemma på lunch när Adam kom in i hallen och slängde sin väska på golvet och slet av sina skor.

-          Jag hatar det här stället! Allt är ditt fel! Skrek han när han såg sin pappa.

Hans pappa tittade frågande på sin son eftersom han aldrig brukade skrika åt honom.

-          Jag har ju inget att göra efter skolan, jag sitter ju bara och stirrar in i den fula väggen, fortsatte Adam.

-          Men kan du inte börja spela handboll igen fast med laget i Motala? Frågade hans pappa.

Adam tänkte över saken och insåg att det kanske inte var så dum ide. Så nästa dag tog han kontakt med tränaren som berättade om laget och de kom överens om att Adam skulle komma på träningen senare på kvällen.

I bilen på väg till idrottshallen var han väldigt nervös för att göra bort sig igen och när han kom in i hallen ville han åka hem igen eftersom han kände igen två killar från klassen. Men när tränaren hade presentrat honom för laget och träningen hade kommit igång kändes det mycket bättre. Han glömde alla problem och kände ganska snabbt att han platsade i laget. Under en vattenpaus tittade han sig omkring och såg att Lovisa tjejen från klassen kom precis in i hallen med vattenflaska och skor i handen. Hon tittade förvånat på honom och nickade igenkännande och gick sedan vidare mot resten av tjejerna som satt på läktaren för att ta av sig sina ytterkläder. När han senare skulle sova kändes mycket bättre eftersom även fast skoldagarna var jobbiga kunde han ha kul på handbollsträningarna.

Helgen därefter var det dags för Adams första match med sitt nya lag och de var en väldigt viktig match mot ett av de bästa lagen i serien. Under uppvärmningen såg han att de flesta killarna från hans klass var där med Lovisa och hennes lagkamrater. Adam fick börja på bänken och i halvlek låg de under med två bollar men Adam hade inte fått spelat nåt än. Tio minuter in i den andra halvleken sa tränaren åt honom att göra säg iordning för att spela och han studsade upp från bänken och ställde sig vid sidlinjen. När han kom in på planen blev han väldigt nervös eftersom han inte hade spelat match på flera veckor. Första anfallet rörde han inte bollen en enda gång för att han var på kanten och mittnian gjorde ett snabbt mål. När det var femtio sekunder kvar av matchen stod det lika och motståndarna hade bollen. De passade runt bollen tills de bara var tjugo sekunder kvar och då såg Adam att deras mittnia skulle passa till vänsternian. Så han bröt passningen, tog bollen och sprang allt han kunde och sköt bollen i krysset precis när slutsignalen gick. Alla hans lagkamrater kastade sig över honom och publiken stod upp och applåderade.

 När han duschat klart och skulle gå hem stod Lovisa vid utgången och när han gick förbi henne frågade hon om han ville följa med på stan och ta en fika. Förvånat tittade han på henne och sedan svarade han att gärna skulle vilja följa med. Cafét hette Solstrålen och det var ett litet fik i utkanten av centrum. Han beställde en räkmacka och chokladboll medan hon beställde en kanelbulle och en dricka. De satte sig vid ett bord för två vid fönstret och de började småprata lite.

-          Hur trivs du i skolan då? Frågade Lovisa.

-          Ganska bra antar jag, sa Adam.

-          Okej, men gillar du någon då? Sa Lovisa.

-          Jag vet inte riktigt, sa Adam fundersamt.

-          Okej men jag gillar dig och jag undrar om du skulle vilja umgås mer med mig, sa Lovisa medan hon började rodna.

-          Ja självklart vill jag umgås mer med en så fin tjej som du, sa Adam samtidigt tog hennes hand.

När han klev innanför skolportarna nästa dag kom Lovisa fram och tog hans hand och tillsammans gick de till hans skåp. När de stod vid skåpet kom flera killar från hans klass fram och frågade om han ville hänga med till hallen efter skolan för att lira lite handboll. Adam vart alldeles chockad över hur trevliga alla var mot honom, kanske skulle allting till slut ordna sig efter flytten.

Safir