Nummer 48

NOVELL

Shaggy körde sönder en fågelfan med nybilen sin så han svor hela vägen till Apple butiken. Han slunga upp dörren och köpte sig en ipod. Han for tillbaka hem och på vägen låg fågeln kvar på vägen. Han svänga in vid sidan av vägen och tog med sig skyffeln för att slänga upp den på biltaket för att sedan kasta i väg den till sjöss. Han närmade sig fågeln och drog upp den på biltaket och band fast den, sen for han hem till frugan och berättade om händelsen och visade ny ipoden.

-          Vad var det för fågel då!? Frågade frugan

-          Jaaah, en oxfilé’…..

-          Jahaa, en sån skit.

-          Jaru, nu ska jag dra mig vidare och kasta i väg fågeln

Shaggy gick ut till bilen för att kolla så att fågeln satt fast bra på biltaket men det gjorde den inte, han fick dra åt remmen så fågeln blev helt platt. Han började fara mot närmaste sjö. Han hade bråttom för frugan höll på att laga favoritmaten hans ”ChillicornCarn”. Han for längs vägen upp mot 192km/h och efter 5 min for en epa framför honom och for i 27km/h. Shaggy blev så förbannad när han såg epan där framme när han körde det snabbaste han kunde och for rätt in i epan framför så båda flög rätt in i skogen och Shaggy flög ut ur framrutan. Shaggy sprang mot epan som låg i skogen, han haltade med ena benet samtidigt som han sprang, han slet upp dörren på epan och drog ut 12 åringen och skällde ut han samtidigt som han småsparka på hans epa. Pojken slet sig loss och sprang in mot skogen. Shaggy bestämde sig för att inte ge upp sitt uppdrag. Han krälade sig upp på biltaket och slet loss fågeln och sprang mot sjön. Han hann bara springa i fem minuter tills han började känna en konstig smärta i ena benet, han kikade ner och hela byxbenet var rött av blod. Han såg att det satt en glasbit i benet, det måste varit från när han flög ur bilrutan. Han visste att han var tvungen att dra ut den på nått, den var långt in och stor och gick nästan igenom hela benet. Han skulle förblöda visste han om han inte kom till ett sjukhus. Han hade en förbandslåda i stugan upp vid sjön så han tog av sig tröjan och höll tryck mot såret och började gå igen med fågeln i handen. Han gick och gick , det kändes som evigheter, Nu var han äntligen framme och han kunde se sjön och stugan. Han kände att han var nära på att svimma, han skulle aldrig hinna plåstra om sig. Han haltade sig fram till sjön för att kasta fågeln, han la sig ner och släppte fågeln. Han lyckades men när han drog sin sista blick mot himlen så såg han fågeln som han släppt, som han trodde var död såg han flyga iväg över sjön. Det var det vackraste han sett.

Vivo