Vi gick precis ut ur
kyrkan och i handen hade vi våra första betyg någonsin. Mång var väldigt
upphetsade och hade öppnat sina innan vi ens hunnit ut och känna att vi
äntligen hade fått sommarlov. Själv bestämde jag mig för at vänta tills jag
kommit hem. Det var en underbar eftermiddag för att få sommarlov på. Solen sken
och man kände riktigt lukten av sommaren. De många smörblommor som kommit lös i
klara gula färger. Jag och min klass hade nu gått ur sexan och snacka om att
tiden verkligen gått fort. Jag minns det som att det var igår när vi började på
Oskarbergsskolan i årskurs 4. Vi gav våra lärare blommor som vi alltid brukade
göra vid avslutningar och efter det var hela skolavslutningen klar och vi alla
började åka hem. När jag och min familj satte oss i bilen insåg jag vilka tre
fantastiska år som jag haft tillsammans med min klass och att det aldrig skulle
bli som förr. Jag hade inte vågat berätta för någon om vad som skulle hända i
sommar. Inte ens för min allra bästa vän Ludde. Han och jag som ändå hade lovat
varandra att berätta precis alla hemligheter vi hade sedan början av fyran. Min
pappa hade fått ett nytt jobb i England vilket ledde till att vi kommer flytta.
Vi skulle åka redan imorgon, alltså första riktiga dagen på sommarlovet. Jag
ville verkligen inte flytta ifrån Sverige till ett helt nytt främmande land.
Vem skulle jag nu kunna vara med på rasterna och imitera de stora
fotbollsstjärnorna tillsammans med som Ludde och jag alltid hade gjort. För
fotboll är verkligen det bästa jag vet. Och inte nog med att inte ha en kompis
på rasterna att spela fotboll med så skulle jag nu få dras med min femåriga
lillasyster Ida under hela sommarlovet.
När vi kom hem från
avslutningen åt vi middag och packade det sista inför morgondagen. Det var min
favoritmat, nämligen mammas speciella kycklingrätt som hon inte alls brukar
laga så ofta. Så mamma piggade verkligen upp mitt humör lite. Efter vi hade
ätit borstade jag tänderna och gick till sängs ganska tidigt eftersom vi skulle
kliva upp med tuppen nästa dag för att åka till flygplatsen. När jag väl hade
krupit till sängs tog det ett tag innan jag verkligen somnade. Jag låg och
svettades samtidigt som jag enbart hade tankar om resan i huvudet. Men till
sist fick jag ro och somnade.
Jag vaknade nästa
morgon av att mamma kom in och sade till mig att vi strax skulle åka iväg till
flygplatsen. Jag var väldigt trött då jag reste mig ur sängen för att klä på
mig, så tröjan hamnade åt fel håll. Något som ingen lade märke till förrän vi
gick ut för att packa våra väskor i bagaget på bilen. När vi sedan satte oss i
bilen för att åka iväg var alla väldigt spända förutom jag som mest satt för
mig själv och filosoferade. Jag tänkte på om det överhuvudtaget skulle finnas
en fotbollsplan i det nya samhället vi skulle bo i. Jag hoppades också att
huset vi skulle flytta in i var fint, så åtminstone något är positivt med det
hela. Det slog mig också att jag inte ringt till Ludde och förklarat som det
var. Det skulle ju i alla fall han ha gjort för mig.
När vi efter någon
timmes bilkörning hade kommit fram till flygplatsen hade vi inte så jätte
mycket tid å oss att gå runt i alla olika affärer som fanns. Det var allt ifrån
godisbutiker till sportsaker. Så vi gick istället direkt mot flyget som skulle
ta oss till England. Det var inte alls lätt att hitta rätt då det sprang folk
kors och tvärs genom de relativt smala korridorerna med tanke på storleken på
själva flygplatsen som var enorm. Men till slut så kom vi ändå fram till rätt
gate. Överväldigande del av alla som skulle gå ombord på flygplanet var äldre
personer. Det verkade faktiskt inte finnas en enda person i min egen ålder. Det
kändes ganska tråkigt att bara åka med ett gäng äldre människor och inte något
annat barn än min lillasyster Ida. Men när vi väl skulle visa upp biljetterna
och kliva in i planet såg jag en tjej i min egen ålder. Hon stod precis framför
oss i kön och verkade vara en väldigt snäll tjej som även var lika lång som mig
själv. Sisådär omkring en och el halv meter. Jag fick reda på att hon hette Moa
då hon visade upp sin biljett. Och efter att Moa och hennes två föräldrar hade
blivit klar vid biljettkontrollen var det vår tur och därefter gick vi in och
satte oss på våra platser. Det var ett stort flygplan med lyxiga stolar i
mörkblått skinn. Jag och min familj satt på en fyrsitsig lång stolsrad. Jag
satt längst till höger intill det lilla fönstret, pappa till vänster om mig,
sedan Ida och mamma allra längst ut mot gången. Det tog inte alls lång tid
innan vi var i luften.
Vi hade nu åkt i en
timme och började bli lite smått hungriga, så pappa kallade på en flygvärdinna
som kom med en vagn full utav godsaker.
-Vad får det lov att
vara? frågade flygvärdinnan.
-Två stycken Cola och
två kaffe med mjölk. svarade pappa.
-Är det bra så?
-Nej vi skulle också
vilja ha fyra stora ostmackor.
-Pappa kan inte jag få
godis? sa Ida och pekade mot chokladen som låg i facket längst upp i vagnen.
-Ja okej då, en
chokladkaka också tack!
Vi fick allt vi
beställde och snacka om att ostmackan var god. Det måste varit den absolut
godaste macka jag någonsin ätit.
Vi landade prick
klockan två och åkte sedan taxi från flygplatsen. Pappa hade beställt en taxi
som var till storleken av en minibuss. Antagligen för att vi skulle kunna få
plats med all packning vi hade med oss. Jag måste verkligen säga att det var
ett fintlandskap med många fina gårdar som vi fick se då vi hade åkt en bit ur
själva stadskärnan. Det kändes verkligen stillsamt och fridfullt när man såg ut
från fönsterrutan. Vädret gjorde det heller inte sämre. Tjugotvå plusgrader och
skinande sol. Jag kom plötsligt att tänka på Moa och funderade på vad hon
egentligen skulle göra i England tillsammans med sina föräldrar. Hon som
verkade vara en helt underbar person. Men jag skulle ju knappast få se henne
någon fler gång.
Vi hade åkt i ungefär
fyrtiofem minuter då pappa plötsligt sade att vi snart var framme. Det kändes
skönt att vi snart skulle få packa upp alla saker och få se det nya huset. Och
det dröjde inte länge innan vi stannade och fick för första gången åskåda vårt
hus. Det var en väldigt fin enplansvilla som låg väldigt vackert till med en
stor trädgård. Det växte många färggranna buskar som verkade vara olika typer
av bärbuskar. Men jag kunde inte stå och granska huset hur länge som helst utan
var tvungen att hjälpa till att lyfta packningen ur taxin och sedan bära in i
huset. Det var lika fint invändigt som utvändigt. Vi möttes utav ljusa fräscha
tapeter med inslag av ett gråaktigt mönster utav blommor när vi kom in i
hallen. Ida bestämde snabbt vilket rum som hon skulle ha. Jag fick självklart
nöja mig med det minsta. Men jag måste
ändå säga att jag var nöjd över mitt rum för oj vilket utsikt till den vackra
trädgården jag fick. Vi inredde rummen med diverse saker och gick sedan iväg
till ett snabbmatställe som inte alls låg långt bort från där vi bodde. På
vägen fick vi se några av våra grannars hus som var uppradade längs gatan.
Pappa träffade också på någon snubbe som han började prata med. Det var lite
pinsamt för pappa kunde inte direkt uttrycka alla ord på engelska som han
ville. Men det verkade ändå som att dom förstod varandra och det var ändå
huvudsaken. Matstället visade sig vara en thairestaurang och inte en pizzeria
som vi trodde. Men det hade inte någon betydelse. Utan vi beställde och efter
vi hade ätit gick vi tillbaka hem. Det var inte den godaste maträtt som jag åt
men den var helt okej.
När vi kom hem var vi
alla ganska trötta och vi gjorde oss i ordning för att sova. Pappa och mamma
satt uppe en stund till och kollade på tv då Ida och jag gick till sängs.
Konstigt nog var Moa det enda jag hade i huvudet då jag skulle sova. Jag ville
så gärna se hon igen så jag skulle kunna prata med henne. Men det skulle ju
såklart vara helt omöjligt. Hon skulle ju kunna befinna sig var som helst i
hela landet. Det kanske till och med hade varit så att hon rest vidare till en
helt annan världsdel. Så jag lade ner den tankeverksamheten och bestämde mig
för att försöka sova istället
Jag vaknade nästa dag
och kände mig på riktigt bra humör faktiskt. Jag bestämde mig för att spela
fotboll och att jag skulle ge mig ut och leta efter en plan då jag tog den första
tuggan av frukostmackan. Brödet påminde lite om det farmor brukade göra
speciellt till jul. Så jag åt snabbt upp, knöt på mig fotbollsskorna och gick
iväg. Fint väder var det denna dag också. Det fanns inte ett moln på himlen och
solen gassade. Jag gick ner för den asfalterade gatan och vek sedan av på en
liten stig som gick i gräset intill trottoarkanten. Stigen ledde bort mot en
kulle och när jag kom fram till kullen såg jag att den inte alls var så stor
som den såg ut att vara på långt håll. Så jag gick över den och en bit längre
fram kunde man se formen av två fotbollsmål som stod emot varandra precis som
en fotbollsplan. Jag blev genast väldigt upphetsad och samtidigt extremt glad
över att jag hade hittat en plan så jag sprang allt vad jag kunde på stigen som
började bli allt smalare. Men ju längre fram jag kom desto tydligare kunde jag
se att det var en annan person som var där och spelade. Jag tvekade i ena
stunden med att gå närmre men till tog jag modet till mig. Det såg ut som en
person i min egen ålder, bra precis lika lång och ju närmre jag kom desto mer
tyckte jag att jag kände igen personen. När jag var så nära att jag kunde se
ansiktet blev jag alldeles kall då jag tillslut fattade vem det var. Det var ju
Ludde….
Move
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar