Den
stora förändringen
I en gatuvrå mitt i staden satt Benny och sina två
kompisar Birger och Björn. Det var en tidig januarimorgon och luften var torr.
Benny kollade på sina sovande kompisar och förstod inte hur dem kunde sova i
denna kyla. De satt lutad mot en tegelvägg med endast en tunn matta som
underlag. Benny studerade Birgers kala huvud och Björns korta, gråa hår. Ett
par svarta mjukisbyxor och en grå tjocktröja med hundvalpar på var det enda
Benny och hans vänner hade på sig. En snäll dam hade köpt kläderna till dem när
hösten började gå över till vinter.
Benny skulle precis sluta sina ögon för att få några
timmars extra sömn men hans blick fastnade på något. Det var en stark, gul
färg. Han gick närmare och det visade sig vara en lott. Han tog upp den ur snön
och skrapade med sina fingernaglar, ingen vinst, eller vänta. Han skrapade lite
till och längst ner på lotten blev ytterligare en nolla synlig. Benny kunde
knappt tro sina ögon, han hade vunnit en miljon kronor.
Benny var så exalterad så han hade inte ens tid att
väcka sina vänner, han rusade ner till närmaste kiosk och hämtade ut sin vinst.
Det första han gjorde med pengarna var att köpa en hamburgare för att tona ner
hungern.
För första gången i sitt liv hade Benny råd att köpa
varenda sak som han såg i skyltfönstren, det kändes som en enorm befrielse. Han
blev snabbt påmind om sina tunna kläder eftersom det var så kallt ute. Han gick
in på en trevlig liten butik med både dam- och herrkläder. Han köpte en
vinterjacka, två tröjor, ett par byxor och två par strumpor. Ingen behövde väl
mer kläder än så, tänkte han.
När Benny fick syn på stadens flottigaste hotell
längst ner på gatan brast han ut i ett leende och gick raka vägen dit. Han gick
in till lobbyn och bad om det finaste rummet dem hade att erbjuda. Den tjusiga,
medelålders man som stod i receptionen kollade på Benny som om han var helt dum
i huvudet. Benny kollade runt om sig och såg hur folket kollade på honom med en
irriterad blick. Stolt slängde han upp en säck med guldmynt på disken och
receptionisten och allt folk runtom honom tappade hakan. Snabbt visade
receptionisten Benny deras finaste rum, takvåningen.
När Benny klev in i rummet fick han sig en chock.
Aldrig hade han sett ett såhär fint och stort rum, han började nästan gråta av
tacksamhet. Han hann endast byta om innan det ringde på dörren, där ute stod
det de fem män som hade befunnit sig i lobbyn medan Benny checkade in. De
undrade om Benny ville följa med på middag och självklart ville han det.
Benny förstod precis vad som hade fått dem att ändra
syn på honom, men han tänkte inte mer på det. Han följde med de fem männen till
den dyraste resturangen i staden. De åt, pratade och skrattade. Mitt i allt la
sig en tyngd över Bennys bröst och han fick känslan av att något sakandes. Han
blev ursäktad och gick in på resturangens toalett. Han kollade noga på sig
själv i spegeln. Hans engång tjocka och mörka hår hade blivit grått och tunt.
Hans engång alldeles kristallblåa och skimrande ögon hade nu blivit slöa och
gråaktiga. Aldrig någonsin hade han bott på ett så fint ställe och aldrig
någonsin hade han burit så fina kläder och aldrig någonsin hade han haft så
många vänner, men, vad spelade det för roll egentligen? Om inte Björn och
Birger var här med honom, tänkte Benny.
Benny fick gråten i halsen, allting hade ju gått så snabbt
så han hade inte haft en tanke på dem först nu. Benny ville inte vara vän med
någon på grund av pengar. Han gick ut från toaletten och rakt förbi männen utan
ett enda ord. Benny tog en taxi ner till den gatuvrå han engång hade bott i.
Där, mitt på plana marken, satt Björn och Birger, alldeles frusna. Benny bad om
förlåtelse och Björn och Birger var för frusna för att inte ge honom det. Alla
tre gick in i taxin och for till hotellet där alla tre bodde en lång tid.
Indi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar