Tisdag: Novell 121

Tillbaka i tiden

Idag var dagen, idag var dagen då vi skulle bygga tidsmaskiner på tekniken.

-    Maja! ropade mamma

-    ja, jag är redan vaken svarade jag

-    bra, då åker jag till jobb

-    ja, hejdå!

Jag går upp ur sängen och tar på mig ett par svarta jeans och en blå stickad tröja. Sedan går jag in till köket där mamma lämnat frukosten framme. Jag äter sakta på en macka och dricker ett glas med juice. När jag ätit upp går jag tillbaka in på mitt rum och fortsätter mig att göra mig ordning till skolan. När jag är klar tar jag på mig min varma jacka, ett par vantar och mina utslitna skor sedan går jag till skolan.

När jag kommer dit hör jag att Kajsa ropar

-    Hej maja!                                                                                                                                                                                           

-    hej! ropar jag tillbaka

-    vi måste skynda oss till Lasse, sa Kajsa

-    ja men ta det lugnt jag måste hämta mina böcker först

-    men du behöver ju inga böcker vi ska ju börja bygga på våra tidsmaskiner idag

-    juste, men jag måste ändå lämna jackan. Jag går till mitt skåp som ligger längst in i korridoren där alla andra nior har sina skåp, slänger in jackan och springer sedan tillbaka till Kajsa. Vi går och ställer oss utanför Lasses klassrum där resten av klassen redan väntar. Tillslut öppnar han dörren och vi rusade in. Han stod och pratade om vad vi skulle göra och vad vi skulle börja med att göra sedan fick vi äntligen börja. 

 

Jag och Kajsa skulle bygga tillsammans. Vi började med att göra en ritning å hur de skulle se ut. Den skulle vara ganska stor, silverfärgad och ha blinkande lampor. Precis när vi var färdiga med ritningen ropar Lasse att lektonen är slut och att de som inte var färdiga med ritningen skulle ta hem och göra klart.

 

Nästa dag är första lektionen också teknik och jag och Kajsa går som vanligt och ställer oss utanför Lasses dörr. När han öppnar sätter vi oss på våra platser och han börjar prata om vad vi ska göra på dagens lektion. När han var klar så skulle vi börja bygga. Eftersom ritningarna var klara så var de bara att följa och bygga efter dem. Vi hade börjat med en botten och det såg faktiskt ut som en tidsmaskin. Tiden bara flög iväg och nu var lektionen nästan slut. Vi har hunnit ganska långt och det var nästan bara en stol att sitta i som saknades. Vi frågade Lasse om han kunde fixa en stol och han sa att han hade en gammal stol i ett förråd som vi kunde få.

 

Efter skolan tänkte jag att vi skulle gå och sätta fast stolen så det var klart till nästa lektion men då hade Kajsa fotbollsträning så jag gjorde det själv.

Jag tog fram sakerna som jag skulle behöva använda och sedan gick jag och hämtade stolen som stod i ett förråd i klassrummet bredvid. När stolen var på plats testade jag att sätta mig i den och det kändes ganska bra. Det blev lite trångt men det funkar ändå.

Jag satt där ett tag och efter en stund kände jag hur allt började kännas konstigt. Jag försökte öppna dörren men det gick inte, det var som om den hade fastnat och kunde inte öppnas igen.

 

När allt började kännas som vanligt igen testade jag att öppna igen och då åkte dörren sakta upp. När jag tittade ut var allt bara helt svart. Jag gick försiktigt fram till tavlan och letade efter lampknappen. Det var svårt att se eftersom det var så mörkt i rummet men tillslut hittade jag den och tände lamporna.  När lamporna tändes var det inte längre som vanligt, klassrummet hade förändrats. Det var inte längre vår gamla tekniksal, det var numera bara ett förråd som bara var fyllt med bänkar och annat. Jag tänkte att jag måste ha åkt fram i tiden och att vår tidsmaskin faktiskt funkar. Jag tar mig fram till dörren och öppnar den sakta, precis som Lasse brukade göra. Sedan gick jag ut i korridoren och det syntes att det fortfarande var samma korridor men den hade förändrats. Det fanns inte heller något papper där det stod om någon lärare var borta eller så, det styrdes numera på tv-skärmar. Jag spände mina ögon när jag läste 23 februari 2020. Jag hade alltså rest fram tio år i tiden. Jag tänkte att jag måste skynda mig tillbaka till Lasses klassrum och ta mig hem igen. Jag börjar försiktigt gå tillbaka till klassrummet och på vägen dit träffar jag en kille i 40 års ålder och han frågar vad jag gör på skolan klockan fem på en fredagkväll. Jag tänkte efter om vet verkligen var en så bra ide att säga att jag hade rest fram i tiden så jag svarade bara att hade glömt några böcker som jag var tvungen att hämta. Han sa åt mig att jag skulle skynda mig ut för att han skulle låsa så jag låssades gå till ett av skåpen vid Lasses klassrum men istället gick jag in och låste dörren så vaktmästaren inte skulle märka att jag var kvar. Sedan hörde jag den stora dörren smällas igen och då visste jag att han var borta. Jag gick till tidsmaskinen och satt mig i den och sedan tryckte jag på knappen men inget hände. Jag testade igen och samma sak blev det igen. Jag gick ut ur maskinen och kollade om det kanske var någon av sladdarna under maskinen som hade lossnat och det var de. Jag gick till skåpet där Lasse brukade ha alla verktyg men där fanns de inte kvar längre. Så jag fortsatte leta i de andra skåpen men hittade inga verktyg. Jag tänkte att jag skulle gå till klassrummet bredvid och kolla om det fanns något där.

 

Tillslut hittade jag en skruvmejsel och skyndade mig till maskinen för att fixa sladden och när det var klart satt jag mig i maskinen och tryckte på knappen men inget hände. Jag satt mig ner på golvet och bara grät, grät över att jag satt mig i den där maskinen. Jag trodde att jag aldrig skulle komma tillbaka igen.

Klockan började bli mycket och jag var hungrig men jag tänkte bara att de inte fanns något att göra åt det men sedan kom jag på att det säkert fanns något att äta i personalrummet så jag skyndade mig dit. När jag kom in såg jag en stor skål full med frukt och tog två äpplen och en banan. Sedan gick jag vidare till kylskåpet och där fanns det mackor. Jag satt mig ned och åt och tillslut kände jag bara hur jag blev tröttare och tröttare och la mig ned i en av sofforna och somnade.

 

Nästa dag vaknade jag vid nio och undrade vart jag var, sedan kom jag på det. Jag var ju i framtiden. Jag var fortfarande kvar i personalrummet och skyndade mig tillbaka till Lasses klassrum. När jag kom dit satt jag mig direkt i tidsmaskinen och höll tummarna och hoppades att den skulle fungera. Jag tryckte på knappen och nu kände jag att de började kännas som första gången. Men jag fattade inte riktigt varför eftersom den inte hade fungerat kvällen innan men nu gjorde den det. Men jag tänkte inte mer på det, jag öppnade bara dörren och när jag kom ut var lampan släckt igen, så jag tände den och när det blev ljust såg jag att allt var som vanligt igen. Jag tog ett djupt andetag och kollade i Lasses kalender som låg på katedern, där stod det att det var 23 februari 2010 idag och när jag kollade på klockan var den kvart i fem. Tiden måste alltså stått stilla medan jag var borta.

 Jag gick ut i korridoren och där träffade jag Lasse. Han pratade bara som om allt var som vanligt och jag berättade inte för honom om det jag varit med om. Jag tänkte att jag skulle hålla det för mig själv, min egen hemlighet.  

 

 

Ådi