Sextiosju

En förändrad värld

 

Det var sommar och jag låg i hängmattan och tänkte på hur jag skulle kunna ta mitt lag till de mål vi ville detta år, Sveriges bästa lag! Vi hade bestämt oss för att bli bästa laget. Detta år,2021,ska bli då damfotbollen blir bäst! Det var tisdag och vi hade träning. På träningen var det väldigt bra stämning inom laget, alla var skit taggade inför matchen som skulle gå mellan oss och herrlaget Manchester city. Mitt i träningen kom min tränare fram och frågade mig om jag ville bli vår nya lagkapten. Jag sa att jag skulle fundera en stund och återkomma. Först kändes det nervöst för att det är ett så stort ansvar. Men sen kändes det väldig bra att just jag blev vald till att bli vår nya lagkapten. Jag funderade ett tag till och kom sen med ett besked.

-Nu har jag bestämt mig och jag vill bli lagkapten ,sa jag

-Bra skulle vi kunna ta ett snack om det efter träningen då?

-Japp det blir bra det.

 

Han tänkte tillbaka från då han var liten och också spelade fotboll. Han var en av dom bästa i laget och då han var ungefär lika gammal som tjejerna han tränar nu är så fick han också en förfrågan om att bli lagkapten i hans lag. Hans tränare var ganska sträng men ändå snäll. Han tänkte att han skulle bli ännu snällare än vad hans tränare var mot dom. Men han skulle ändå vara bestämt så det inte bara blev slams på träningarna för det blir lätt så bland tjejer. Han valde  just hon för att hon förde laget samman ,gjorde laget gladare och hade ganska hög status bland tjejerna. Men också för att hon är en av dom bästa och pratar på plan.

 

Efter träningen pratade vi en stund. Han ställde några frågor, om min blivande roll som lagkapten. Efter jag hade pratat med tränaren och kom in i omklädningsrumet så kom Jacqueline, Caroline och Sanna och grattade mig. Jag blev väldigt glad! När dom gick skulle jag gå in i duschen men blev stoppad av lagets elakaste spelare och nu såg hon riktigt arg ut jag blev rädd inuti. Jag fick en klump i magen och tänkte ”shit vad ska hända nu?”

-Varför ska du vara lagkapten din lilla skit?

-Det får du ta med tränaren!

Lisa gick iväg. Jag gick och duschade. När jag stod i duschen så tänkte jag på vad Lisa just sagt ”varför skulle just jag bli lagkapten?” Men jag kom inte fram till varför så jag gav upp och tänkte att jag kanske få ta och fråga tränaren. I mitt huvud snurrade just nu många tankar. Jag tänkte att något måste han ha tänkt då han fråga mig.. Men vad? Att jag var en bra spelare eller förde våran grupp samman genom peppning? Men jag vet faktiskt inte hur han tänkte för jag tycker ändå att Caroline skulle vara en bättre lag kapten än mig. När jag duschat klart och kom ut ur omklädningsrumet så var tränaren kvar så jag frågade.

-Varför valde du just mig som vår nya lag kapten?

-För jag tycker du är en bra spelare som kan hålla gruppen samman.

-Okej.

-Men också för att du är duktig på att prata med laget och har en hög status bland tjejerna.

-Okej,tack.

Nu kan jag i alla fall sluta gå och tänka på varför just jag blev vald.

Men om jag bara skulle veta varför Lisa blev så arg och hur hon egentligen mår.

 

Lisa var med om en olycka för några år sedan och fick en allvarlig sjukdom. Den gör så att Lisa blir jätte-arg varje gång hon inte får som hon vill. Doktorerna kallar den hjärnåkomma. Lisa har haft sjukdomen i 5år nu och dom vet inte hur dom ska hjälpa henne. Den är väldigt ovanlig. Det är ungefär 3 % i hela världen som drabbas av denna sjukdom. Den är förmodligen dödlig trodde läkarna på sjukhuset.

Nu när jag vet allt så var det lättare att förstå hur Lisa kände sig. Men bara för att man har en sjukdom så kan man bete sig hur som helst i fotboll som är en lagsport. Dagen efter träningen då tränaren hade frågat on jag ville bli lagkapten så skickade Lisa massa elaka sms till mig under dagen. Hon skrev att jag inte borde vara kapten för att jag är sämst i hela laget och bara gör laget sämre. På kvällen samma dag så hade vi träning så väntade jag på att Lisa skulle säga något till mig men hon sa ingenting. Jag tröttnade tillslut på att vänta så jag gick och visade sms:en för tränaren. Tränaren blev jätte-arg på Lisa men lugnade sig snabbt eftersom han hade överseende för Lisa för att han också visste om hennes sjukdom. Men han skulle prata med Lisa efter träningen. När träningen va slut så gick jag emot Lisa men hon bara gick längre och längre bort från mig.. Runt fotbollsplanen finns det stålräcken och jag sa till hon att hon skulle backa för det kom ett precis bakom men hon lyssna inte på mig.. Hon fortsätter att backa och ramlar och slår i huvudet riktigt hårt.. Hon måste till sjukhuset skriker jag. Tränaren var den ända som hörde mig så han ringde ambulansen! När ambulansen kom en tjej fram och frågade:

-Vad var det som hände?

-Jag gick emot hon för att jag ville prata med hon men hon bara backade och då sa jag att det kom ett räcke bakom henne men hon lyssnade inte på mig och föll baklänges.

-Okej.

När Lisa for iväg med ambulansen började jag fundera på hur det skulle gå för hon. Jag vet att hon varit elak mot mig ganska länge nu men jag kan inte släppa att det på ett sätt var mitt fel… efter ett tag så ringde Lisas mamma och sa att det hade gått bra och att Lisa bara hade fått en liten hjärnskakning. ”Shit tänkte jag hur ska det gå med sjukdomen då?” Men hennes mamma sa att det var okej så jag tvivlar på att något har gått dåligt.

-Kommer Lisa kunna vara med på matchen i helgen då?

-Ja det tror vi för läkaren sa att det hade gått ovanligt bra och att vi får åka hem imorgon.

-Men det är ju bra.

Dagarna gick och Lisa blev bättre och bättre. Matchdagen var här! Vi skulle möta Manchester city. När jag kom in i omklädningsrumet såg jag Lisa sitta helt ensam så jag gick och satt mig bredvid hon.

-Hur är det?

-Ganska så bra men jag ska i alla fall försöka spela.

-Okej, vad bra.

Under uppvärmningen så kollade Lisa på mig jätte konstigt. När vi hade haft uppvärmning en stund så ville tränaren prata med mig så jag överlät uppvärmningen till Lisa. Efter bara typ 10 sekunder såg hon redan mycket gladare ut. Tränaren berättade att detta kan vara sista matchen Lisa spelar.

Lisa mår väldigt dåligt och läkarna vet inte om hon kommer att klara sig. Men Lisa ville spela en sista match så hon fick som hon ville.

Tränaren sa att jag helst inte skulle berätta det för laget när Lisa var i närheten. Jag gick ut igen och fortsatte uppvärmningen. Det var bara en stund kvar nu.  Jag är så sjukt nervös över hur det ska gå. Det är ju faktiskt min första match som lagkapten. Men jag är ändå ganska lugn. Det står 4-0 till oss och det är halvlek.

Tankarna snurrade runt och runt i mitt huvud ska jag ge kaptensrollen till Lisa ändå? För det är ju kanske hennes sista match och jag har ju liksom många matcher kvar att spela!? Eller ska jag behålla den själv? Jag har så sjukt svårt att bestämma mig..

Jag har bestämt mig jag ska ge den till Lisa. Hon förtjänar att vara det den här halvleken. Tränaren höll helt med. Han tyckte det var en kanon idé. Jag frågade Lisa:

-Skulle du vilja vara kapten den här halvleken istället för mig?

-Jaaaa det vill jag!

Undra varför hon vill ge den till mig nu? Vet hon om att detta kan vara min sista match? Vill hon vara snäll? Eller vad är det? 

-Jag tycker ändå inte att det här är något för mig.

Jag kunde inte säga att jag visste för tänk om hon blir ledsen eller att hennes mamma har sagt till tränaren att han inte borde berätta förrän efter matchen!? Men jag vet inte så därför sa jag inget om det. 

Andra halvlek vart kanske inte lika bra som första men det gick ju i alla fall för vi vinner med 8-2 mot ett väldigt högt uppsatt lag inom herrfotboll. När vi kommer in i omklädningsrumet så är stämningen jätte bra och Lisa såg ut att ha jätte roligt. Vi firade segern ett långt tag efteråt. Tränaren kom in i omklädningsrumet och berättade att vi just nu var Sveriges bästa till och med bättre än alla herrlag i hela Sverige och till och med ett i engelskaligan. Alla skrek och var jätteglada. Precis som det ska vara i ett omklädningsrum då man har vunnit. Lisa var först klar utav alla i laget så hon gick. När Lisa hade gått ut därifrån så ropade jag på alla att dom skulle komma. Dom samlades runt mig och jag berättade om Lisa. Alla i laget blev helt förstörda men jag tyckte det var bättre att berätta det nu istället för att alla ska få reda på det då något redan har hänt… Men trotts det dåliga beskedet så fortsatte vi att vara glada. Vi hade bestämt oss för att vi skulle ha kul för Lisas skull. En vecka efter matchen så fick jag ett besked från Lisas mamma att Lisa är opererad och kommer minst vara med oss i 4 år till. På kvällen dagen jag fått veta det så hade vi träning. På träningen så berättar jag för tränaren men han visste redan. Han frågade:

-Vill du berätta för gruppen eller ska jag göra det?

-Jag kan göra det!

Så efter träningen så samlar jag alla tjejer och berättar om hur det har gick för Lisa och hennes operation. Alla är så sjukt glada så jag trodde nästan att dom skulle allihopa. När Lisa kom tillbaka så ville alla vara med hon istället för mig. Men jag tycker bara att det är bra.

 

År 2021 då damerna vart bättre än herrarna i fotboll.

 

Mello