Novell hundra!

Min kärlek till Mord

De är en kall Oktoberkväll, dimman ligger tät på gatorna nedanför vardagsrumsfönstret. Lukas står i köket och fixar te till mig, jag känner mig lite krasslig efter förra gången, men det vet inte han om. Jag känner hur suget kommer tillbaka, imorgon händer det igen. Jag kan inte kontrolera de eller mig. När jag la mig i soffan och slog på teven kom Lukas med mitt te. Jag tror inte han misstänker mig på något sätt. Varför skulle han det. Det är hans favorit program ”Så ska det låta”. Han håller om mig på det där sättet som jag gillar. Det är det bästa med han, att han är så omtänksam. Men om han får reda på vad jag har gjort så kommer han att lämna mig och aldrig vilja prata med mig och det vill jag inte. Aldrig i livet. Så det är bäst att hålla det hemligt än så länge.

-Ska vi gå och lägga oss Lina?

-Okej Lukas.

Jag ligger och funderar på vem det kommer att bli. Kanske nån jag hatar. Men vem?

Jag vaknar ensam i sängen. Lukas har säkert gått till jobbet. Han säljer telefoner på Media mark.

-Aaa, vilken härlig dag.

Solen lyser och dimman har försvunnit från gatorna. Bilarna far fram och tillbaka gå vägarna.

-Nu vet jag GRANNEN!

 Jag tar fram pistolen som jag har gömd i min tvättkorg och stoppar den i byksfickan.

-Nu eller aldrig.

 Jag går ut till trappuppgången och ringer på hos grannen.

-Hej Lois får jag komma in?

-Nej, jag har tyvär inte tid just nu Lina.

-Men jag behöver verkligen  prata med dig om en sak.

-Okej välkommen in, vill du ha kaffe eller nåt?

-Jag tar gärna kaffe.

Lois går in i köket och sätter på vattenkranen. Okej nu har jag min chans. Jag tar fram pistolen och går in i köket. PANG!! Jag stänger vattenkranen och springer in till mig. Suget försvinner, men bara för en kort stund.

Klockan är fem och Lukas kommer hem.

-Vad blir det för mat Lina?

-Korv och mos.

-Maten är klar Lukas.

-Tack för maten.

-Varsågod.

Jag känner hur suget kommer tillbaka. Jag tar pistolen och gömmer den i byxfickan och tar på mig ytterkläderna.

-Jag går ut en sväng Lukas.

-Okej.

Jag går en bit ner för gatan och svänger vänster och sen höger går en bit till och sedan in till parken. Jag går en bit in i parken och ser en person där framme. Jag tar fram pistolen,siktar och skjuter sen småspringer jag därifrån tills jag ser hyreshuset bär jag bor. Då jag ser det så börjar jag gå. Lukas har hunnit somna innan jag är tillbaks. De är bra. Jag her undan pistolen och lägger mig och sover.

Jag vaknar ensam igen och det regnar. Jag går och köper tidningen och går hem. Jag läser  ” Fem döda på fem dagar” ”Det började på måndags kvällen vid sjutiden i västra parken. En man(42), en kvinna(39) och deras barn(9) hittades skjutna. Men inga bevis hittades. I onsdags eftermiddag mördades en kvinna(35) i hemmet, grannarna är förhörda men ingen hade varken sett eller hört något förutom skottet . Också på kvällen  blev en man(50) mördad i västra parken och inga spår har hittats på mordplatserna och polisen vet inte vad de ska börja med. Dom tragiska sakerna har gjort invånarna livrädda för att gå ut. Men helst nattetid.”

 Lukas kommer hem vid lunch och vi går ut och äter. Jag tar såklart med min pistol.

-Vart ska vi äta Lukas?

-Kanske på Mcdonalds.

-Okej.

-Tack för att du bjöd på lunch.

-De va inget, du lagade ju mat igår.

-Har du läst om morden.

-ja visst är det förskräkligt, jag undrar vem mördaren är. Ingen går ju säker.

-Nä, jag håller med dig. Hoppas att han blir hittad så fort som möjligt.

-Vi går hem.

-Okej.

Okej nu ska jag berätta.

-Lukas jag vet vem som mördade dom där människorna.

-Har du berättat det för polisen.

-Nej och jag tänker inte göra det häller.

-Men det måste du ju göra genast!!!!

Jag tog fram pistolen och siktade den mot han.

-Det är jag.

-Va är du mördaren!?

-Ja det är jag och nu måste jag skjuta dig för att du vet saker som du inte borde veta!

-Men nej det behöver du in...

PANG!!!

Men gud vad har jag gjort!! Lukas varför berättade jag för dig. Varför kunde jag inte bara hållit det för mig själv. Det finns bara en sak att göra, berätta för polisen. Jag gick och la mig tio minuter senare för jag att det är någon på dörren, så jag går upp och öppnar och där stod polisen. Några hade ringt om att dom hade hört en skottlåsning härifrån stämmer det. Ja de gör det de, det är jag som är mördaren och jag har mördat alla inklusive min pojkvän. Jag har nyss berättat för han och sen sköt jag han och jag ångrar mig för allt jag har gjort. Det började med att jag råkade skjuta den första och sedan kändes det skönt och bra. Så jag bara fortsatte och fortsatte tills jag var tvungen att berätta för Lukas. Jag kunde inte hålla det inom mig för att jag kunde inte fortsätta. Det var tänkt att jag skulle gå till er imorgon, men nu kom ni ju hit istället.

-Du får komma med oss till polisstationen.

-Självklart.

”Mördaren hittad och ännu ett offer hittad” ”Mördaren en kvinna,(30) hade precis mördat sin pojkvän(29) i deras lägenhet och ingen annan blev skadad. Kvinnan dömdes för alla fem morden och får sitta inne i åtta år men straffet kan minska. Så nu kan staden gå säkert igen.”

Och det var så jag kom hit. Nu har jag bara fem år kvar och jag har suttit av tre år redan men jag får kanske sänkt till tre, men det beror på om jag sköter mig eller inte. Men vi får hoppas på det bästa. Både nu och i framtiden.

-Låt höra din berättelse.

-Det får bli en annan gång.

Daphne