För fem år sedan var
allt normalt. Människorna var glada, hade familjer , var gifta , hade barn. Nu
har allt förändras. För fem år sedan började det sprida ett virus. Det viruset
sätter sig i hjärnan och om en person får det viruset och dör, så förvandlas
man till en zombie. Jag var bara 15 år när det började sprida sig. På tv och
radio sa dom att de fanns skydd, vård och mat i huvudstaden. Min familj ville
åka dit med jag och min bror sa att de va en dålig ide`.
Jag heter Leela och min
bror heter Lee. Vi båda är 20 år och vi är enäggstvillingar. Min mamma heter
Maggie och min pappa heter Shane. Vi bor i England och här är det grått och
livlöst. Jag har svart rakt hår och är ganska mager. De är svårt att hitta mat
så jag och Lee brukar ofta vara i skogen och jaga. Vi använder inga pistoler
för det lockar bara zombierna så vi använder pil och båge. På dom senaste åren
har vi lärt oss mycke om hur vi ska hantera zombierna. Man måste skjuta dom i
huvudet för att ta dö på dom. Jag och Lee förberedde oss för att gå ut i skogen
och de var kallt och dimmigt ute så vi ville inte vara borta för länge.
-
Ska du inte låna min halsduk? Sa Lee
-
Nej, jag klarar mig. Sa jag.
Vi gick ut och började
gå mot skogen när vi hörde något som lät. Jag kollade runt och såg en ensam
zombie gå längst vägen. Jag höjde min pilbåge och siktade mot huvudet men när
jag precis skulle skjuta den fick den en annan pil i huvudet.
-
Du får vara snabbare nästa gång.
-
Idiot.
Vi sprang långt in i
skogen. Om vi hade tur så skulle vi hitta ett rådjur. Annars får vi skjuta
ekorrar. Jag hörde nånting prassla bakom mig och jag vände mig om sakta. Jag
höjde min pilbåge och siktade mot busken där ljudet kom ifrån. Plötsligt
hoppade ett rådjur fram och jag sköt den rakt mellan ögonen. Jag och Lee
hjälptes åt att bära hem den. Den var tung och de rann blod på våra händer. När
vi väl va hemma blev mamma och pappa överlycklig. Lee och pappa gick ner i källaren och fixade
iordning den medans jag och mamma va i köket.
Vi bor på en farm ca en
mil ifrån stan. Vi har en ko som vi får mjölk av och den har vi i ladan så inga
zombies får tag i den. Vi har fixat taggtråd runt staketet runt vår gård så
zombierna skadar sig när dom försöker ta sig in. Jag gick ut till ladan för att
mjölka kon. När jag var fem år döpte vi den till Blomman för hennes svarta
fläckar ser ut som Blommer. När jag var klar hörde jag min mamma skrika. Jag
släppte hinken och sprang till henne. Hon var utanför staketet och de var två
zombies som gick emot hon. Hon stod helt stilla som om hon hade frusit fast i
marken. Hon hade ingenting att skydda sig med så jag sprang det fortaste till
henne och högg båda zombierna. Jag har alltid en kniv med mig vart jag än går.
Jag kramade om henne.
. Vad tänkte du på? Du
kunde ha dött.
Vi gick tyst in och när
vi kom in så låg pappa på golvet i hallen och han blödde från benet.
-
Pappa har blivit biten! Sa Lee
Jag
sprang upp och hämtade medicin lådan och sprang ner igen.
Jag
gav den till mamma som satt bredvid honom. Efter att mamma hade stoppat
blödningen bar vi honom till sovrummet och la han ner försiktigt på sängen. Vi
gick sedan där ifrån för att låta honom vara ifred och vila. Vi alla visste vad
som behövde göras. Vi måste skjuta han i skallen innan han förvandlas till dom
där hemska varelserna.
-
Jag kan göra det. Sa Lee.
-
Är du säker på de? Sa jag med gråt i
halsen.
Han
nickade och vi kramades och sa att vi skulle göra det imorgon.
Vi
gick till honom och satt där inne hela kvällen. På morgonen gick jag och mamma
till ladan. Efter en lång stund kom Lee och vi kramade om honom. Vi gick sedan
tillbaka och flyttade på liket som var våran pappa. Jag och Lee gjorde iordning
en grav åt honom medans mamma letade pappas favorit Blommer. Vi sänkte hans
kropp sakta ner och sedan fyllde på med jord. Mamma la dit blommorna och sedan
stod vi där en lång stund.
Det
har gått några dagar och vi började få ont om mat. Jag och Lee måste gå ut i
skogen igen. Jag tog min pilbåge och sedan gick vi. Lee kollade så att mamma
var okej men hon låg bara där i sin säng och stirrade upp i taken. Vi var borta
i ungefär en halv timme och vi hade inte hittat nånting. När vi kom hem igen
gick vi upp till mamma. Vi öppnade dörren och jag önskar att jag aldrig skulle
få se det här någonsin i mitt liv. Mamma var död, hon hade skjutit sig själv i
huvudet. Jag skrek medans Lee bara stod där och stirrade.
Jag
vill inte leva i den här världen nå mer. Den är för hemsk. Jag vill ha tillbaka
mina föräldrar och hur världen var förut. Jag gick sakta upp ur på säng och
fortsatte att gå sakta upp för trappen. Jag gick till badrummet men de var nån
där inne. De var Lee. Han Hade hängt sig själv. Jag orkade verkligen inte nå
mer. Jag gick upp till vinden och ut på taket. Jag hoppade på 1..2..3. Sedan vart allting svart
Momi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar