fredag 6 februari 2015

Novell 83


Min värld som förändrades

 

”Jag hatar dig, du gick över gränsen och jag vill inte vara med dig mer” skrev hon till mig när jag kom hem. Det var en varm sommar kväll. Jag skulle träffa Sophia klockan sex under bron. Sophia är den sötaste tjejen jag någonsin har träffat. Hon är snäll och varje gång jag såg henne så värms mitt hjärta. Jag såg fram emot att vara med henne. Jag började gå mot bron. Man kunde höra fåglarna som kvittrade och vinden som susade bland träden. När jag var framme så såg jag henne. Hennes svarta hår fladdrade i vinden och hennes blåa ögon glimmade mot kvällshimlen. Jag gick fram till henne och sa hej och frågade om hur hon mådde. Som vanligt så mådde hon bra och det är jag glad för. Vi började sedan gå mot parken som var nedanför skolan. Det brukade inte vara så mycket folk på kvällen och vi ville vara ifred. När vi var framme så började vi prata om lite vad som helst. Det var så lugnt och skönt där för det var inte en enda människa ute den kvällen. Allt som hördes var fontänen. Efter en stund så började det bli kallt och då frågade hon mig om jag ville följa med henne hem. Då svarade jag ja och vi började gå hem till henne.

 När vi kom fram så gick vi upp till hennes rum och vi låg i hennes säng och kollade på Youtube på hennes mobil. Efter att vi har kollat klart några klipp så stängde hon av hennes mobil och vi låg där i mörkret utan att säga ett ord till varandra. Sen gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har lagt mitt huvud på hennes och lagt min arm runt om henne. Jag insåg inte vad jag gjorde och jag visste heller inte varför jag gjorde det hände heller. Vi låg där utan att säga något till varandra. Sen sa hon att det pirrade i hennes mage och att hon inte visste varför. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag sa till henne att jag borde gå hem. Jag reste mig upp för att gå men då sa hon att jag skulle stanna. Jag visste inte om jag skulle gå eller stanna men jag valde att stanna. Mitt liv hade förändrats. Allt hade förändrats. Sen sa jag att jag verkligen måste gå och så reste jag mig upp och gick. På hemvägen tänkte jag på det som hade hänt. Allt kändes som om det var en dröm. En underbar dröm.

”Jag hatar dig, du gick över gränsen och jag vill inte vara med dig mer” skrev hon till mig när jag kom hem. Först visste jag inte vad hon menade och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag förstod att hon var sur på mig men jag visste inte varför hon var det. Så jag frågade henne och hon svarade att det som hände innan jag gick hem tyckte hon var obehagligt. Jag fattade ingenting. För det första så ville hon att jag skulle stanna. Och för det andra så sa hon inte ifrån sig. Jag visste att jag måste göra något. Sen vaknade jag och tänkte ”vilken galen dröm jag hade”

 

 

 

Nicc 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar