Deadlinen är om
två veckor och jag har INGENTING. Jag har två veckor på mig att få ihop den här
boken, det är omöjligt satt jag och sa för mig själv. Jag tittade på min tomma
kaffekopp och insåg att jag behövde mer mycket mer kaffe om jag skulle klara av
det här, så jag tog upp min macbook från skrivbordet som stod vid fönstret inne
i mitt arbetsrum och började gå mot hallen. Jag stoppade ner datorn i min
handväska tog på mig dunjackan och skorna, jag drog på mig mössan och vantarna
och gav mig ut i kylan. Som tur är så ligger ett av de mysigaste fiket bara
några hus bortanför min lägenhet. Jag bor i ett av de äldre områdena i Chicago
så fiket har en helt underbar utsikt. Det är ett perfekt ställe att få
inspiration till boken på.
Det var näst
intill tomt inne på fiket, så jag gick raka vägen fram till mitt favorit bord.
Det är ett litet runt bord inne i hörnet vid de två stora fönstren, bordet har
utsikt över den stora parken. Jag hängde ifrån mig mina ytterkläder på stolen
och ställde ifrån mig handväskan med datorn. Jag tog med mig mitt betalkort och
gick mot kassan, jag beställde en stor kaffe latte med hasselnöt smak och en
chokladmuffins och gick tillbaka till bordet. Jag satt mig ned och tog fram
datorn, men precis som innan så var det helt tomt på ideér. Jag bara satt där
vid bordet och stirrade på min kaffekopp.
Jag vaknade ur
min dagdröm på grund utav att mobilen ringde, jag ryckte till och fick tag på
mobilen. Jag svarade utan att titta vem det var som ringde men det ångrade jag
när jag hörde vem det var.
- Hej Emma, hur går det frågade han
- Det går framåt svarade jag tveksamt
- Vad bra har du något jag kan få läsa innan
redaktionsmötet på måndag frågade han
- Du vet att jag inte vill att någon läser det jag håller
på med innan det är helt klart svarade jag fort
- Okej, då ses vi på mötet på måndag svarade han glatta
- Ja, det gör vi, Syns då svarade jag och la på
Jag la ned
mobilen på bordet igen och suckade. Jag tittade på klockan och insåg att fiket
skulle stänga om en kvart så jag plockade ihop min grejer och började gå hemåt.
När jag kom hem
ställde jag tillbaka datorn i arbetsrummet och gick och tog på mig myskläder.
Jag hasade mig in i vardagsrummet, drog igång en film och slängde mig ner i
soffan. Jag somnade till filmen.
Väckarklockan
ringde 08:00 som vanligt, jag hasade mig ur sängen och in i badrummet. Jag stod
och kollade på mitt trötta osminkade ansikte i den stora spegel som hängde ovanför
handfatet inne i badrummet, jag tittade på mitt oborstade blonda långa tjocka
hår och bara suckade. Mitt hår ser alltid ut som det har körts runt i en mixer
när jag vaknar på mornarna. Jag tog en dusch och gjorde mig i ordning, jag
slängde i mig frukost och slängde ihop en väska med kläder inför festen ikväll,
jag slängde även ner datorn. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha den ifall
att jag fick någon inspiration och helt plötsligt behövde börja skriva. Sedan
rusade jag iväg till tunnelbanan. Jag skulle träffa mina två bästa
kompisar Adam och Lisa för att ta en födelsedags lunch för att fira Lisas
25-årsdag. Jag, Adam och Lisa har varit bästa kompisar sedan gymnasiet, vi gick
alla tre på naturvetenskapliga linjen. Jag vet, kanske inte bästa valet av
gymnasielinje om man hade planerat att bli författare men du ser att det är så
att jag började inte skriva böcker förrän jag var typ 22. Så det var ett sent
karriärs val, eftersom de flesta författare säger att de har alltid älskat att
skriva dikter och berättelser men sanningen är att jag alltid har hatat att
skriva berättelser och jag avskydde dikter och sånt lulliliull helt och hållet.
Men när jag började skriva själv utan någon press så var det helt annorlunda,
då blev det helt plötsligt kul och det bara sprutade ut berättelser. Men nu är
det stopp.
Hej, hörde jag
Lisa skrika när jag kom in på vårat favorit ställe inne i stan. Lisa är alltid
lika glad och sprallig, jag tror aldrig hon har en dålig dag tänkte jag innan
jag fortsatte in genom dörren och fram till Lisa och Adam. Till skillnad från
Lisa så ser Adam alltid lite bedrövad ut men det är bara utsidan, när man lär
att känna han så är han en av de trevligast killarna jag någonsin mött, han är
nog en av de gladaste jag mött också. Eller han är nog den näst gladaste jag
mött, jag har ju faktiskt mött Lisa.
Vi satte oss längst
in i fiket och Lisa började babbla på om festen, jag och Adam bara satt där och
höll med. Efter alla dessa år så har vi lärt oss att när det är hennes
födelsedag så är det bara att låta henne babbla på.
Vi hade bestämt
oss för att vi skulle samlas hemma hos Adam och fixa oss inför festen eftersom
Adam bodde närmas nattklubben Tropic, Lisa hade hyrt hela klubben för hennes
fest. Det är tur att hon är Chicagos bästa och bäst betalade advokat, annars
hade hon aldrig haft råd att hyra hela klubben.
Adam släppte av
oss nedanför hans lägenhet och åkte sedan vidare till sjukhuset. Adam jobbar
som kirurg på ett av Chicagos största sjukhus, både han och Lisa fortsatte att
plugga på högskola när det gått ur gymnasiet medans jag bara tog några korta
kurser om hur man släpper böcker och bygger upp ett team runt om sig. Men jag
är så stolt över både Lisa och Adam, de har båda blivit så framgångsrika men
jag ska väll inte gnälla jag har släppt en bok som låg som nummer ett på
topplistan väldigt länge och såldes i närmare en miljon kopior.
Jag och Lisa var
halvklara när Adam kom tillbaka och då var vi redan lite sena så vi skyndade på
lite extra så vi inte skulle bli ännu mer sen. När vi alla var klara så gick vi
ner till lobbyn där det stod en limousin som skulle ta oss till Tropic, där
alla Lisas gäster väntade på henne. Vi hade en fantastiskt rolig kväll med
mycket skratt och kanske lite för mycket alkohol, jag bestämde mig för att gå
hem tidigare än Lisa och Adam så jag tog min kappa och min väska och började gå
mot tunnelbanan. Det var ju mitt i vintern så det var svinkallt och becksvart
men jag fortsatte att gå mot tunnelbanan, jag kan ju säga att gå till
tunnelbanan klockan 3 på natten är inte mitt smartaste beslut. Jag kom äntligen
fram till tunnelbanan och som vanlig så är rulltrapporna trasiga så det är bara
att ta de 100 mils långa trapporna ner till plattformen och tågen. Jag behövde
bara stå och vänta på tåget i några minuter innan det kom ett och jag kunde
äntligen få komma in i värmen, jag satt mig i mittenvagnen och lutade mig mot
fönstret och somnade.
Jag vaknade av
att en man skrek och att glas krossades, jag öppnade ögonen efter en liten
stund och där mitt framför mig stod en man i 30-års åldern och siktade med en
pistol mot mig. Han sa åt mig att lyfta på mig och puttade mig mot den främre vagnen,
jag tittade ut genom fönstret på den vänstra sidan av tåget och såg att vi stod
stilla. Jag frågade med en skakig röst varför vi stod stilla men han bara
fräste åt mig att hålla käften. Vi var nu längst fram i tåget, han puttade mig
mot sätet längst fram i tåget och sa till mig att sitta. Han gick mot
förarhytten öppnade dörren och gick in, han stängde aldrig dörren så jag
försökte att se in. Jag skrek till och han kom springande ut igen och frågande
vad jag höll på med, det ända jag kunde få ur mig var han är död han är död.
Han tog ett steg mot mig höjde pistolen och innan jag han reagera så slog till
mig med den i huvudet.
Jag tog mig för
huvudet, det blödde och gjorde grymt ont. Jag försökte resa mig upp från golvet
och upp på sätet igen. Jag hörde att han pratade med någon men jag kunde inte
se någon mer än han så jag började titta mig omkring men det var bara vi två på
tåget. Jag fortsatte att lyssna men det ända jag hörde var något om en flyktväg
ut ur landet och någonting om en summa pengar, jag antog att det var vad han
ville ha för att låta gisslan gå. Jag fortsatte att lyssna men han skrek bara
en massa så jag hörde inte riktigt vad sa. Helt plötsligt kände jag någonting
som durrade till i fickan på min kappa, jag kände försiktigt efter i fickan och
kände att det var min mobil. Jag hade total glömt bort att jag hade min mobil
med mig, försiktigt försökte jag få ut den ur fickan utan att dra till mig
uppmärksamhet. Jag tog fram den och knappade fort men försiktigt in 112, efter
en ton svarade de. Jag försökte ge dem alla detaljer men han vände sig om och
såg mig prata i telefonen, han kom springande ut till mig och drog mobilen ur
min hand. Han började skrika på mig, slog till mig i ansiktet tog upp pistolen
och siktade den än en gång på mot mig. Men den här gången gjorde han det, han
siktade mot mig, men inte mot huvudet utan mot magen och tryckte av. Han sköt
mig.
Jag vaknade
genom blöt av svett och alldeles andfådd, jag satt mig hastigt upp i sängen och
kollade mig hastigt runt i vardagsrummet. Det var bara en dröm fick jag ur mig,
jag måste ha somnat till filmen. Jag reste mig upp ur soffan och gick in i
arbetsrummet, jag satt mig ned och började skriva.
Vivi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar