Dagen som förändrade mitt liv
Hej!
Jag heter
Amanda och jag är sjutton år, jag bor i Stockholm med min familj på Värmdö. Min
mamma heter Lena och hon är verkligen världens ängel, hon finns alltid där för
alla och hennes mjuka blonda hår gör så att hon verkligen ser ut som en ängel.
Hon är 45 år och jobbar som sjuksköterska på ett sjukhus här i närheten. Min
pappa heter Stefan och han är lite mer den skämtsamma typen, han har verkligen
alltid humorn nära till. Han är 46 år och ganska lång, det gillar min mamma.
Han har brunt hår som han alltid måste fixa, han är chef på Folksam. Sedan har vi
mina tre syskon också, Mattias är nitton och tråkigast. Nej men han är som
pappa, dom skrattar alltid tillsammans och han är glad för det mesta. Jag blev
ju ett av mellanbarnen sedan kom lilla Moa. Hon är sju år och världens lilla
prinsessa. Allt ska vara rosa, ha med hästar och prinsessor att göra. Men hon
är verkligen min lilla prinsessa, mitt lilla hjärta. Sist och minst har vi
lilla Noel, han är tre år och världens lilla buse. Han har alltid nått bus på
gång som mamma inte tycker om. Han är vår solstråle som gör våra dagar fylld
med skratt tillsammans med alla andra tokiga. Och så är det jag, som ni vet är
jag sjutton och heter Amanda. Jag är en vanlig tjej kan man säga som går första
året på gymnasiet. Jag läser ett ekonomi program, det är verkligen jätte bra
jag trivs verkligen. Jag är lagom lång runt 1,70 centimeter och brunhårig. På
fritiden föredrar jag att vara i stallet och med mina kompisar, jag håller även
på med lite fridrott då jag känner att jag har motivationen till det.
En dag
förändrades mitt liv helt och hållet. Sommarlovet hade varit helt underbart, en
av den bästa sommaren jag har varit med om tills detta hände.
Det var inte
så länge kvar tills det var sommarlov, min längtan var enorm det kändes som att
det kunde bli en riktigt bra sommar med vänner, jobb, familj och kanske lite
kärlek. Jag pratade då med en kille som heter Markus, han var verkligen
världens finaste. Hans bruna fina ögon och hans bruna fluffiga hår blev så
himla fint tillsammans med hans underbara leende. Man kunde inte göra annat än
att le då man såg han, han var vekligen en glädje spridare. Hans långa
vältränade kropp gjorde det hela inte sämre direkt. Det kändes verkligen som
att det hade börjat klicka mellan oss. Vi hade pratat i ungefär två månader och
träffats ungefär tre gånger tro jag. Han bodde också här i Stockholm, på Värmdö
så det var nära till honom vilket var bra för min skull. Föresten så är han
nitton år, han går sista året på gymnasiet. Han bor hemma med sina föräldrar
och syskon. Allt kändes liksom så himla äkta med honom, han var så ärlig och
han brydde sig verkligen om mig. Det kändes som att han skulle kunna göra vad
som helst för mig och jag för honom. Men min bästa vän Julia tyckte att jag
skulle ta det försiktigt med honom, hon hade någon konstig känsla bakom allt. Julia
är en barndomskompis som jag känt väldigt länge och vi har liksom alltid lyckas
välja samma saker som har hållit oss samman hela tiden. Hon är verkligen en
sådan kompis alla skulle behöva, den ärliga men ödmjuka och otroligt roliga
tjejen. Hon är lika gammal som mig och vi bor grannar. Julia är kortare än mig
och blond.
Vi hade fått
sommarlov och det kändes så himla skönt, hela min familj hade varit och fikat
på ett jätte mysigt café här. När man kommer in känner man doften av nybakta
bullar och alla ljus som är tända tillsammans med dom mysiga sofforna gör det
verkligen till ett toppen ställe. För att inte tala om dom som jobbar där, dom
är alltid så himla trevliga och dom vill verkligen att man ska få en skön stund
där, så man kan koppla av och bara ta en liten fika. Senare på kvällen skulle
vi ha en klass fest och jag skulle få träffa Markus till helgen. Kunde lovet
börja bättre?
Jag och
Julia var hemma hos henne och höll på att förbereda oss för festen, mitt i allt
när vi bara snackar en massa skit tar hon upp Markus.
-Hur går det
med Markus? Frågade Julia lite nyfiket.
-Det går
bra, vi ska träffas till helgen, svarade jag.
-Jaha, är
dina föräldrar hemma då? Frågade Julia lite försiktigt.
-Ja, hela
familjen svarade jag.
Det kändes
lite konstigt att min bästa vän tvekade så på honom. Men det blev inget mer om
det jag och Julia gick hem till Lukas där festen skulle vara. Hela vår klass
hade kommit, jag blev verkligen förvånad det var jag inte beredd på. Men alla
verkade vara på toppen humör så det var bara att köra igång. Alla skrattade och
hade det så himla roligt, denna klass var nog den bästa jag någonsin har haft.
Alla är så himla trevliga och liksom lättsamma, man kan aldrig ha tråkigt med
dom. Helt plötsligt började det komma in mer och mer folk som Lukas tydligen
hade bjudit dit. Lukas är liksom en av dom där populära killarna som känner
allt och alla, festen blev bara bättre och bättre. Jag och Julia satt ute och
så kommer det fram två riktigt snygga killar och presenterar sig.
-Elias sa
han och sträckte ut handen.
-Amanda
svarade jag lite generat.
Alltså Elias
vilka ögon, dom var ljusblåa som på en isbjörn. Han log liksom med hela
ansiktet och där använde han verkligen ögonen. Man kan säga att han verkligen
hade den där lilla glimten i ögat. Han hade även halv långt blont hår som var
fixat och kroppen hans såg verkligen bra ut. Men jag tänkte ändå hela tiden på
Markus och ville inte sabba det som var på väg att hända mellan oss. Runt
klockan 03.00 började festen lugna sig lite, Julia hade redan stuckit med Lukas
även fast att det var hos honom som festen var. Jag och Elias hade pratat hela
kvällen och han ville inte att jag skulle gå hem själv så han erbjöd sig att följa
mig hem. Vi började gå och pratade, hans ganska mörka röst gjorde att man
liksom kände sig så lugn även fast att man hörde blåljus lite nu och då. Hans
fina blick såg så snäll ut när han tittade på mig när vi hade kommit hem till
mig. Jag tackade han verkligen för att han ville följa med mig och jag gav
honom en kram. Det var något speciellt med hans kram, det kändes som en stor
mysig och trygg björn. Han ville ha mitt nummer så det fick han och sedan gick
jag in och la mig. Markus hade skickat flera sms och verkade vara jätte orolig
även fast vi inte hade något förhållande direkt, men jag svarade honom och
sedan somnade jag.
Det var
fredag och jag skulle få träffa Markus ikväll, Elias fanns dock lite kvar i
mina tankar för vi hade sms:at en hel del sen festen. Markus skulle komma till
mig vid 18:00 tiden, efter att vi hade ätit. När han kom hade han köpt med sig
en massa godis och chips, vi tog med oss allt och gick in på mitt rum. Vi
startade en film, vi såg på ”If I stay”. En sådan himla fin film man kan aldrig
sluta gråta till den. Mitt i filmen fick jag ett sms av Elias, det var nog inte
direkt den bästa tajmingen för Markus blev inte så glad och frågade vem fan det
var. Jag sa som det var att det var en kille från festen som hade följt mig hem
och varit jätte snäll. Markus blev nog lite svartsjuk och var sur en stund men
som tur gick det över senare. Vi hade verkligen en jätte mysig kväll med film,
massa gott att äta och såklart så får vi inte glömma ljusen.
Lovet gick,
jag och Markus blev tillsammans och träffades väldigt ofta. Han började känna
mina vänner och jag hans. Det var riktigt roligt för dom klickade vekligen,
helst Julia som var tillsammans med Lukas. Det var så roligt att dom kom
överens bra, det känns alltid lite extra när ens bästa vän och pojkvän kommer
bra överens. Vi hade hittat på en massa roliga saker med dom hela sommaren. Det
kändes verkligen som att det skulle bli en oförglömlig sommar, med så många
fina minnen. Men en dag ändrades allt.
Jag skulle
träffa Markus på eftermiddagen. Vi hade börjat umgås mindre och mindre för han
hade tydligen fått nya kompisar som det var så viktigt att vara med. Det kändes
lite som att det var på väg att ta slut. Elias var jätte bra att ha där då, han
gav mig en massa tips och han gjorde allt han kunde för att vårt förhållande
inte skulle ta slut. Jag mötte upp Markus nere på stan, redan där var det något
som var konstigt. Hans ögon var annorlunda, han kändes lite borta liksom. Jag
blev ju förstås orolig och frågade hur han mådde, han sa att allt bara var bra
han var bara lite trött. Men han var liksom så kaxig, det brukar han inte vara
annars, han är ju liksom den där prinsen som kommer med blommor och choklad.
Han som alltid ger en komplimanger när man känner sig som fulast. Vart hade han
tagit vägen? Han som alltid ville hålla handen, han var inte där han tryckte
bort min hand istället. Vi gick hem till honom, han bor i ett stort vitt hus
med fin trädgård och en underbar utsikt. Det är ett av dom finaste husen i hans
kvarter. Vi gick in till hans rum och satte oss där, på hans stora sköna säng.
Jag gillade verkligen hans rum det var liksom så mysigt och han hade fått till
det riktigt bra. Jag började fråga honom hur det var, han sa att allt var som
vanligt men han var tydligen bara på lite dåligt humör. Han började ta på mig
som han aldrig har gjort förr, det hela kändes så konstigt. Det kändes inte som
att det var min pojkvän längre. Han tog mer och mer på mig, sedan hände det
hela som ändrade mitt liv på en sådan kort stund.
Markus
våldtog mig, att ens egen kille ska våldta sin tjej. Jag blev alldeles
förtvivlad, jag har aldrig känt en värre känsla inom mig. Jag ville bara slå
honom, skrika på honom och få allt ogjort. Jag ville inte att min pojkvän
skulle våldta mig. Jag for hem, Markus hade somnat. Han måste ha varit hög, det
var det ända jag kunde tänka på när jag gick. När jag kom hem stängde jag in
mig på rummet och började grina. Mamma och Mattias märkte att något var fel.
Mattias kom in och frågade vad som hade hänt. Jag låg bar tyst, grinade och
skämdes. Hur skulle jag kunna berätta det här för min storebror? Hur?
Mattias
visste att jag hade varit hos Markus, han frågade om vi hade gjort slut. Allt
som fanns i mina tankar var den fina söta och underbara killen jag älskade. Jag
sa att han inte hade gjort det. Jag ville inte bara prata med någon, så han
gick ut. Jag somnade och sov en bra stund, det kändes så skönt att bara få
försvinna en stund och glömma det om nyss hade hänt. När jag vaknade ringde jag
genast upp Julia. Hon svarade och att få höra hennes röst gjord så att jag bara
började tok grina, jag bad henne komma så hon kom på direkten. Julia frågade
vad som hänt när vi satt inne på min säng med täcke och lite ljus tända. Mina
tårar kom igen, det blev liksom aldrig något slut på det, det bara forsade ner.
Efter en stund lugnade det sig och jag började sakta berätta, det så himla lång
tid att få ur sig det. Julia bröt ihop tillsammans med mig, vi satt båda och
grinade. Mamma hörde det och kom in, hon blev alldeles förskräckt oh frågade
vad som hade hänt. Julia sa att jag var tvungen att berätta det, det var det
ända rätta men jag ville verkligen inte.
Mamma
hämtade varsin kopp te till oss och tog med sig lite kakor. Hon ville att jag
skulle berätta så att hon kunde hjälpa mig, hon vill inte se hennes dotter så
ledsen, hon har aldrig sett mig så förstörd som nu. Jag kände att jag ville ta
det efter att jag hade fått prata lite med Markus så jag sa det till mamma. Hon
accepterade det men det var inte med glädje, hon sa att jag var tvungen att
berätta imorgon efter att jag hade träffat honom och han skulle komma hem till
oss när dom var hemma. Jag skickade ett
sms till Markus och frågade om vi kunde ses, för att jag ville prata med honom.
Till svar fick jag bara ett kort ”ja.” Han skämdes nog för det han gjort och
ville nog egentligen inte träffa mig. Markus kom hem till mig och man såg att
han inte mådde så bra, han hade keps på sig och hejade liksom lite ”ledsamt”
till mamma och Mattias. Vi gick in på mitt rum och satte oss. Jag frågade vad
fan han håller på med och vilka han umgås med. Vad håller på att hända med
honom? Han satt bara tyst och svarade inte. Jag blev så besviken, jag ville
verkligen inte börja gråta igen men det kom. Markus kramade om mig och sa att
det inte var meningen. Mina tårar kom ännu mer då, att få känna värmen från
honom och samtidigt höra det gjorde mig så himla förvirrad. Alla dessa känslor,
varför händer sådant här? Min fråga kommer aldrig att besvaras. Men tiden gick
och jag fick ur lite svar ur Markus. Han hade ju fått ”nya” kompisar som han
umgicks med. Dom var inte så bra för honom, han kan vara väldigt lätt påverkad
och i det här fallet gick allting snett för han då. Han hade börjat röka på tillsammans med dom,
han tyckte nog att det var skönt att få komma iväg lite grann för han har det
inte jätte lätt hemma. Hans föräldrar jobbar väldigt mycket och dom bråkar hela
tiden. Han har inga syskon och måste klara allt själv, dom har även jätte höga
krav på honom att han ska klara allting och få topp betyg. Han berättade mer
och mer och han började också grina. Till slut kom vi fram till att allt hände
på grund av drogerna men att jag visste inte om jag skulle anmäla honom ändå.
Markus gick och jag gjorde slut med honom, allt kändes hemskt. Hela min värld
var förstörd, jag grät floder och mamma kom in. Jag berättade allt för mamma
och hon blev alldeles förtvivlad. Min älskade mamma till ängel började grina.
Hon som alltid gör allt för mig och ställer upp, hon var helt förkrossad. Vi
ropade på Mattias och han kom in, han blev också alldeles förtvivlad. Dom
tyckte verkligen att jag skulle anmäla, det fanns inget annat att göra. Dagarna
gick och Markus hörde av sig, han ville att vi skulle ses och försöka igen men
jag kände att jag inte ville se honom.
Elias fanns verkligen där och vi pratade hela tiden varje dag, vi
träffades också. Jag och mamma for till polis stationen och anmälde Markus.
Hela den dagen kändes mitt liv helt åt helvete. Killen jag älskar mest av allt,
hade förstört min sommar och min självkänsla. Hur skulle jag kunna gör det mot
honom? Hur?
Vi satt där
inne och dom började fråga en massa saker, saker som jag hade försökt
förträngt. Tårarna kom igen, men samtidigt kunde jag berätta allt. Efter
anmälan kändes det så skönt att få ha berättat för någon annan och att han
kommer bli straffad för det. För jag straffades enorm mycket. Jag fortsatte
träffa Elias och han var verkligen en av dom som hjälpte mig som mest när det
här hände, han hjälpte mig att gå igenom det.
Idag är jag
och Elias tillsammans, han har hjälpt mig enormt mycket och det kommer jag vara
evigt tacksam för. Idag har jag ingen kontakt med Markus, han har gått vidare
och jag med. Han har även fått hjälp och håller inte på med droger idag. Men
Elias är prinsen i mitt liv, han var som räddningen i nöden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar