Novell 52

en förändrad värld

Dagen efter jag hade fyllt fjorton så förändrades allt.

 Dagen började med en banan och ett glas oh-boy till frukost. Datumet var tolfte december tjugohjundratolv. Jag gick till mammas och pappas rum. Dom låg och sov, tror jag. När jag kollade noggrannare så höjdes och sänktes inte deras bröstkorgar.
– Mamma, pappa! Skrek jag
Jeppe: tänkte jag,
Jag sprang till jeppes rum. Han satt i sin säng med bar över kropp.
Jeppe är min tvillingbror. Han heter Jonatan men han vill att man kallar honom för jeppe. Han är lång typ en och åttio. Han har kort brunt hår och oftast häng. Jag heter Cecilia men kallas för Cilla. Jag har långt svart hår och är typ en och sextiofem.
– Jeppe... sa jag
­– Vad är det? sa jeppe.
– Mamma och pappa, sa jag blygt.
– Ja vad är det med dom? Sa han fundersamt.
– Eh det är bäst du ser själv! Sa jag och började gå till mammas och pappas rum, jeppe sprang efter mig.
– Morsan, farsan va fan håller ni på med? Skrek han.
– Jag tror vi ska begrava dom, sa jag olyckligt.
– Hur fan ska jag kunna klara mig, jag kommer ju svälta ihjäl! Grin skrek han.
Så typiskt Jeppe lika ego i alla lägen.
– Jag tycker vi går till polisen, sa Jeppe.
– Nej det tycker inte jag eller jo det kan vi, sa jag.
På vägen till polisstationen stötte vi på min bästa kompis Ella.
– Cilla mamma är död! skrek Ella dystert.
– Morsan och farsan är också döda, sa Jeppe.
– Eh skumt, sa jag
– Jag ska till polisen, vart ska ni? Frågade Ella.
– Till polisen, sa jag.

När vi kom till polisstationen så va det väldigt dammigt, grått och stökigt. Vi letade efter vuxna men det va inga vuxna där. Det va två tjejer som kom fram till oss och sa:
– Alla vuxna är döda, sa en tjej.
– Hur då? frågade jag.
– Vet inte, sa hon.
– Det kanske är ett virus, sa Jeppe fundersamt.
– Ja kanske, sa alla i kör.
– Min lillasyster är också död, sa Ella sorgset.

Några år senare…

– Men kom igen Jeppe. Spring fortare, mormor kunde springa fortare en du när hon levde! Sa jag medan jag sprang.

Efter jag hade sagt det så sprang han faktiskt fortare. Vi var på väg till vapenförrådet för att hämta vapen som vi kan jaga med. När Ella fyller arton om två dagar så kommer hon till dom vuxna i himmelen. Hon är säng liggande för viruset har spridit sig till hjärnan, tänkte jag på vägen dit.
– Ta några gevär och pistoler, så tar jag pilbågar och pilar, sa jag.
– Okej, sa Jeppe.

Sen sprang vi tillbaka till borgen
– Hej Olivia, sa jag
– Hej, sa Olivia glatt.
– Hej älskling, sa Jeppe och började hångla med Olivia.
– kom igen turturduvor vi har jobb att göra, vi ska ut i krig mot grisarna.
Grisarna är en av de sju folkgrupperna vi har här i Sverige. Det finns Rävarna, Grisarna, Bävrarna, Fåglarna, Hajarna, Gökarna och Mössen. Vi är fåglarna. Efter de vuxna dog så bildade vi grupperna för att så många som möjligt skulle överleva. Det blir bråk mellan grupperna ibland.

 

Kriget gick ganska bra förutom att Olivia dog. Hon vart skjuten av ett armborst från cirka tjugo meters håll. Jeppe sörjer plågsamt. Han har varit på sitt rum i två dagar utan att komma ut. Jag ska gå till hans rum och hälsa på honom. jag hämtade Mira min andra bästa kompis, jag sa åt henne att fixa en macka och ett glas varm mjölk som Jeppe skulle få. Jeppe har en egen våning i borgen. På vägen till rummet så känner jag en förskräcklig lukt, så jag gick och hämtade min deo spray och sprejade lite.

– Jeppe, sa jag och knackade på dörren.

Inget svar…

– Jeppe! Skrek jag och slängde upp dörren, han låg i sängen ner blodad.

Jeppe var död.

 

Svala