Vi
flyger genom himmel, jord och en massa underbara platser tills vi kommer fram
till ett hus. Ett ganska litet och gammalt hus, man kan också se på huset att familjen
som bor där är ganska fattiga. En man i ungefär 40- årsåldern kommer ut genom
dörren han gå fram till bilen som står bredvid de lilla växthuset han startar bilen
och backar ut på den lilla grusvägen. Plötsligt tänds ett ljus på översta
våningen och en pojke drar upp persiennerna och tittar ut hans mellanblonda hår
spretar hit och dit, dom ljusblå ögonen gnistrar som en egen stjärna, hans små
ljusa knappt synliga fräknar faller på sin plats vid den lilla skära näsan och
hans tunna läppar plutar mot varandra och ser bara ut att behöva ett litet
leende för att hela den här stunden och platsen ska bli ett underbart minne
lika snabbt som han kom fram till fönstret är han borta. En stund efter öppnas
dörren igen och pojken börjar springa, antagligen tränar han. Vi ligger på rygg
och svävar med i tempot vi svävar och flyger förbi otroligt underbara platser
där gräset är perfektljus grönt och trädens träkronor stryker sig högt upp i
det blå, floden är klarblå och ljudet av porlande vatten är så härligt så det
skvalpar i öronen, himlen den är helt fantastisk klar ljusblått vit mjuka
fluffiga moln lite här och där solen har nyss vaknat och värmer så härligt,
fåglarna kvittrar, blommorna blommar ut i sommarens alla underbara färger och
allting är så vackert. Sen är det slut färgen försvinner, ljudet försvinner och
byts ut mot ett kök. Vi befinner oss i ett litet enkelt men mysigt kök. Uppmärksamheten
riktas direkt mot en mamma som står i köket och gör i ordning lite frukost och ett
bord med fem stolar plus en bebisstol. Där sitter fyra systrar på varsin stol.
Jess går och sätter sig och tar lite frukost han också. Vi svävar i luften
tills vi känner att det börjar bli lite fuktigt i luften inte så nåt klibbar
fast men det känns bara lite ljummet men ändå varmt och torrt i luften. Man kan
se gröna skalkar sträcka sig en bit upp i luften överallt och att något hänger
ner från de flesta av plantorna. Vi har svävat med pojken ut till ett växthus.
Plötsligt hörs ett skarpt ljud det låter som en gammal tuta, pojken får
plötsligt bråttom han rusar ut ur växthuset och far fram genom de underbara platserna
vi far fram i ett mycket snabbare tempo än tidigare på morronen. Vi far efter
Jess in i en liten gammal, gul skolbuss när vi kommer in säger busschauffören
med en ganska sur röst.
-
Jag ska inte behöva vänta längre än 10 sekunder!
Vi
ser Mebell Jess lilla syster hon sitter på ett säte långt fram mitt emot henne sitter
hennes vän Alexandra, 5 stora stöddiga tjejer sitter längst bak i bussen, dom
håller på att kasta runt en annan tjejs lunch. Jess tittar på dom som om det är
normalt att dom håller på så där. Rätt som det är flyger mackan i luften och
hamnar på Jess ena axel, han tar av den, kastar ner den på golvet och sätter
sig längst in på sätet vid fönstret och börjar teckna i sitt block.
På kvällen
-Släck
nu Jess!
Jess
släpper motvilligt hans ritningar och konstnärliga kunskaper och släcker ficklampan
han faller direkt in i en underbar dröm. Hans minnen och fantasi börjar flöda
av sig själv. Dom utspelar sig själv som magi blandas minnen och fantasi
tillsammans och utspelar sig på rad efter varann.
En underbar dag förändrades den 10- åriga Jess liv
när en flicka i samma ålder vid namn Leslie flyttar in i grannhuset. Hon var också
utstött och annorlunda precis som Jess. Tillsammans skapade de ett eget fantasiland.
I en trädkoja på andra sidan ån och det enda sätet att ta sig dit är att svinga
sig i ett mandiskt rep. Med hjälp av varandra och tanken på vad dom kan göra i
fantasilandet går skolan mycket enklare, bättre och blir mycket roligare för de
vet att Terabithia alltid finns där. Varje dag efter skolan när dom har kommit
hem med bussen kastar Leslie in sin rycksäck till sig och Jess ger sin till
Mebell. Sen börjar dom springa till repet och mot Terabithia. Dom kämpar,
sliter och släpar med virke, verktyg, kakburkar, färg och papper till
Terabithia för att kunna bygga det bättre och mysigare.
En fredags eftermiddag när dom är på väg hem från Terabithia
-Ska vi gå hit imorron
-Kan
inte måste hjälpa till hemma
-På söndag då
-Då
är det kyrka
-Får jag följa med
-Du skojar ??
-Nej jag vill
faktiskt
-Tjejer får inte ha byxor -Men
jag har faktiskt klänningar
-Du i klänning! Det vill man se
Efter kyrkbesöket när dom kommer ut på kyrkogården
hör dom kyrkklockorna ringa och Leslie kommer på vad dom saknar i Terabithia.
- Kyrkklockor måste vi ha i Terabithia
På vägen hem sitter Jess, Mebell och Leslie på
bilens flak och känner hur vinden och den fina naturen susar förbi, plötsligt
säger Leslie.
-Jesus och det där, det är ganska intressant
-Dom spikade han i händerna och det tycker jag är läskigt
-Ni tvingas att tro så ni hatar det, jag är inte tvungen att tro så jag
ser skönheten
-Man måste tro på bibeln Leslie -Varför
det ??
-Om man inte tror på
bibeln hamnar man i helvetet när man dör
-Men Mebell vart har du hört det
-Visst är det
så Jess, visst hamnar man i helvetet om man inte tror på bibeln -Jag
tror det ??
-Men
det tror inte jag, jag tror inte Gud går och fördömer folk hit och dit, han har
nog med att sköta allt det här
Säger Leslie och stärker ut händerna i luften och
njuter av vinden som susar förbi med alla härliga dofter från naturen.
På torsdagskväll
-Jess!
Jess
släpper pennan och går ner till sin pappa som ropar. Han står på en stege och
håller på laga nånting upp i taket.
-Gör mig en tjänst, hämta borren i växthuset!
Säger han och räcker Jess nyckelknippan. När Jess har hämtat borren i växthuset ser
han Mebell sitta vid sina lilla blommor som är på väg att vissna.
-Har du inte lyckas döda dom än?
-Du är inge
kul…
-Ska du inte ta ut dom i solen?
-Jess, Jess vakna. Vart är nycklarna?
Jess börjar leta i sina byxbakfickor och inser att
nycklarna inte är där.
-Tänk, det är nycklarna till affären, till kassan
och till allt och om jag måste byta alla lås, ja det går på 4-5 tusen med
avdrag på lön.
-Jag ska hitta dom!
-Men säg som det är då, rita lite pengar till mig, gör nån nytta och
rita lite pengar -Jag ska hitta dom!
En
stund senare på bussen
-Oj du ser tröt ut, vad har hänt med dig?
-Jag har haft bort min pappas nycklar
Leslie ser att Mebell sänker sig i sättet fram för
när hon hör det. -Mebell
-Lova att inte bli arg
-Va?
-Jo, Jess
jag vet vart hans nycklar är, du vet dom där klockorna vi ville göra, det
skulle bli en överraskning och Mebell ville hjälpa till.
-Och du
lät henne
-Mebell varför sa du att dom låg på marken? -Dom
gjorde ju det
-Ja på marken i växthuset, är du galen, pappa är jättearg på mig nu
-Jag skulle berätta det
-Så du vet
vart dom är?
När dom stiger av bussen efter skolan ger Jess sin
ryggsäck till Mebell
-Säg till mamma att jag kommer snart
-Tänker du berätta
att det var jag?
-Ta det lugnt
Plötsligt ser dom mörkrets herre när dom springer
genom Terabitias mystiska skogar.
-Han bevakar oss, tänk om mörkrets herre får tag i
nycklarna
-Jag struntar i honom och det är pappas nycklar
Jess och Leslie börjar springa dom springer och
springer tills dom märker att dom är förföljda av stor ljusbruna håriga gamar
dom laddar ammunition och kasta.
-Han tar in på oss -Nej
vi är snabbast i Terabitia!
-Så vart är dom?
-Här, öppna
När han öppnar Leslies lila väska
så skiner ett blått starkt ljus ut genom väskan och skiner upp på nycklarna i
trädet. Jess klättrar upp, sträcker sig för att nå nycklarna och plötsligt
faller han. Han tappar taget och faller ner, precis innan han når marken fångas
han i en jättestor hand som tillhör ett troll. När trollet släpper ner han ser
både Jess och Leslie Jennys ansikte en av dom stöddiga tjejerna.
På hemvägar har det börjat regna, dyngsur ser han på
Leslie och vinkar, en värdefult sund som kommer bli till ett underbart minne.
Väll hemma går han förbi sin pappa vid köksbordet och släpper ner nycklarna på
bordet, utan en blick eller ett ord går
han vidare till sitt rum.
Nästa morgon
Tidigt på morronen kommer Mebell rusandes upp med en
telefon i handen.
-Jess! Jess! Jag har ropat flera gånger på dig, det
är din flickvän
-Hon är inte min flickvän, Hallå! -Hej
-Vänta vem är det?
-Jag
vet att det är lördag, men det är jag din musiklärare, Jag skulle i egentligen
åka på museum med mina syskon barn, men min syster ändra sig i sista
minuten och då undrar jag om… -Mamma
-Va? Gråter babyn -Nej
Mebell har henne, jo fröken vill ha med mig på museum, går det bra -Mm -Fröken
jag får
När dom skulle åka, tittade han ut genom rutan på
Leslies hus. -Har du glömt nåt?
-Nä då
Efter museet
När han kommer hem blir det ganska rörigt
-Hallå?!
-Sa ju de
Han hinner knappt komma in i vardagsrummet innan han
får en varm, stor, blöt kram av sin mamma.
-Å, Var har du varit? -Men
mamma jag fick ju, vad har hänt?
- Vi trodde du var död!
- Tyst Julia! -Död,
vad är det som har hänt
-Din vän Leslie är död, hon drunknade i ån i morse, hon hade försökt
svinga sig över i ett rep, repet brast och hon slog i bakhuvudet
-Nej det går inte, det är inte ett sånt rep, det kan inte gå av
-Det gick av
-Nej
du ljuger! Hon är inte död!
Plötsligt
sätter Jess sig upp han känner sig alldeles svettig och klibbig. Han far upp på
fötterna och efter nå minut är han ute. Han springer fortare än han någon sin
har gjort, när han väll stannar upp ser han med en förskräckt och förtvivlad
blick att repet är av.
På måndag
Efter
skolan när Jess sitter och väntar på att bussen ska åka kommer plötsligt Jenny
och sätter sig bredvid honom.
-Hej
Säger
hon, Jess är så överaskad att han inte säger något. När han väll kliver av
bussen slänger han bara ryggsäcken och börjar springa. Han ser att nån har vält
ett träd över ån så att man ska kunna gå över.
-Leslie!
Leslie!
Springer
han och ropar i skogen på andra sidan.
Jess!
-Leslie
-Jess
Han
springer tillbacka till ån och hör ett snyftande ljud. Men när han kommer fram
ser han vem det är.
-Men
Mebell
-Jess hjälp, jag kan inte
-Vänta
hål i dig
-Men
vad gör du här? -Jag
var orolig för dig -Men sluta jag vill inte ha dig
här
-Men jag vill va mad dig
-Gå
hem! Det här är vårt ställe!
Jag sa gå hem!
Säger
han och knuffar Mebell ner på backen.
På kvällen
När
Jess går in i sitt rum som han delar tillsammans med Mebell och Ginny den lila
bäbisen, går han och sätter sig på Mebells säng kant.
-Jag
är ledsen att jag knuffade dig
Jag saknar att du pratar med mig
På lördagen
Tänker
Jess på vad hans pappa sa och han mumlar det lite tyst.
-
Sen
kommer han på det, han springer till Leslies hus och ser precis flyttbilen åka
i väg. Han springer efter bilen ett tag tills Leslies pappa ser Jess i
backspegeln han stannar. -Förlåt
jag såg dig inte
-Kan jag ta bräderna vid ert
hus?
-Ja visst, ta vad du vill
En
stynd senare på eftermiddagen kommer Jess in till Mebell som sitter och leker
med sina barbie dockor som hon fick av Leslie.
-Vi leker för oss själva
-Okej,
men jag vet en jättebra plats att leka på, men du får lova att inte berätta det
för någon inte för Jonna inte för Julia eller för Ginny -Ginny
hon är ju bara en bäbis
-Just det, så hon kan ju inte bli prinsessa
-Prinsessa, vem bli prinsessa
Jess
och Mebell kommer fram till ån och där det nu inte är nåt rep eller träd utom
en underbar bro med räke och allt.
-Har du byggt den här bron
-Japp
Svarar
Jess och tar fram en lite trä tiara som han har gjort, han säter den på Mebells
hudvud. Och säger… -Skogen är ur gammal och full med massa magiskating. -Kan
det finnas lilla blommor?
-Det kan finnas precis vad du vill
-Och ett slott med torn, har det nån kung? Är du kungen?
-Om du är Prinsessan
Mischa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar