Måndag 9 februari - 10 nya noveller

Mitt andra hem

Jag slänger på mig tröjan, tar på mig shortsen, drar upp strumporna och knyter på mig skorna. Nu var det dags. Vi slänger upp klubban på axeln och går med raska steg ut på planen, vårat andra hem, innebandyplanen. Nu var det allvar, nu gällde det att fokusera. Nu var det dags, efter slit, svett och tårar var det dags för final.

-          Ni får börja med att springa några varv runt sarjen och skjut sedan på Ida i mål, sa våran tränare Jonas

I vanliga fall brukar alla prata och slamsa under uppvärmningen, men nu var det knäpp tyst. Alla fokuserade på sitt. Vi har tagit oss igenom fyra gruppspel, åttondelsfinal, kvartsfinal, semifinal och nu var vi här i finalen, det vi bara ha kunnat drömma om. Vi sprang och sprang, ingen blev trött. Plötsligt väcktes vi upp ur våra drömmar. Dommaren blåste i visselpipan, nu var det dags, matchen var igång.

 Det var svårt att hålla kontroll på klubban och bollen, det var nog inte bara jag som hade det problemet. Alla klubbor for åt alla möjliga håll och inget pass blev korrekt, alla var sjukt nervösa och vi hade nästan inte sovit en blund inatt så ingen kunde tänka klart.

-          Kom igen nu tjejer, skrek alla på läktaren.

Tiden gick fort, domaren blåste redan för halvlek.

-          Vi samlas i omlädningsrummet, sa tränaren.

Alla gick långsamt in…

-          Hur tyckte ni de här gick då, frågade han?

-          Dåligt, sa Wilma

-          Ingen var tillräckligt konsentrerad så allt blev bara rörigt, sa jag

-          Ni verkar vara väldigt nervösa sa Jonas

-          JAA! Utbrast alla

-          Det behöver ni absolut inte vara, ni som alltid har en sån bra inställning , det kanske ni har men det märks inte ute på planen. Ni behöver inte vinna, för mig är det bara en bonus om ni gör det, ni ska vara nöjda över eran insats , vet ni hur svårt det är att komma såhär långt, det här är Sveriges största innebandycup med lag från alla möjliga platser i landet.

-          - Så det du menar är att du inte blir arg om vi inte vinner, sa Emilia?

-          Självklart inte, sa Jonas. Nu tycker jag att ni ska gå ut på den planen och erövra den.

Efter det snacket fick alla en helt annan syn på det hela, nu ville vi bara ha så roligt det går det bara går att ha de sista två halvlekarna.

 De matcherna som återstod gick över förväntan, vi lyckades få in hela två bollar i den första och tre i den sista. Nu stod det 5-4 till oss och endast fyra minuter återstod av matchen.

 Dommaren blåste i visselpipan, matchen var över, vi hade vunnit Sveriges  största innebandy cup, vi, laget från typ Sveriges minsta by.

 

 Detta var det största vi någonsin ha varit med om, nu blev alla bara ännu mer taggade på att fortsätta med detta, Nu var vi Sveriges bästa lag!

 

Peace