Novell 106

VÄNSKAP

Det var en varm sommardag. Jag och min kompis var på kullen bredvid mitt hus. Vi har varit tillsammans hela dagen. Vi  brukar spela fotboll så fort det finns tid.

Nu sitter vi på kullen och kollar på staden som ligger nere. Alla bilar och människor se ut som myror. Vi gillar den här platsen. Mycket som känns viktigt i livet bli smått här uppe. Även om vi ibland inte hade många timmar med varan, så var den här tiden med Robin en viktig händelse i mina vardagar.

Dagen efter var jag på mitt rum, när plötsligt ringde min mobil. Det var min kompis.

-Hej, vad gör du? frågade han.

-Sitter på mitt rum, och själv?

-Jag måste prata med dig! Nu!

-Ok, vi träffas  på kullen om tio minuter! sa jag.

Sen så la han på. När jag gick till kullen så såg jag att det var många bilar och lastbilar framför min kompis hus men jag trodde att han hade besök. När jag nästan hade kommit fram, såg jag att min kompis sprang upp till kullen. Och så satt han sig bredvid mig.

-Hej! sa han ledsen

-Hej! svarade jag

-Du jag måste säga dig en sak!

Jag kände att han var ledsen och jag blev rädd om vår vänskap. Jag klappade han på axeln och sa:

-Vad är de?

-Vi ska flytta. sa han och tittade i mina ögon så som om han väntade på min reaktion.

Jag kände att det blev varmt och kalt samtidigt i mitt hjärta. Vi var bästa kompisar så länge jag kan minnas. Hur ska det bli nu? Vem ska jag prata med när det är jobbigt hemma? När jag är arg? När jag bara behöver någon vi min sida?

Men jag sa inte högt vad jag kände, för det hjälper inte honom utan snarare tvärtom.

-Vi har ju mobilen och vi kan skriva brev, sa jag och hoppades att han inte flyttar för långt ifrån.

-Vart ska ni flytta förresten? frågade jag, dock innan jag fick ett svar hörde vi hans mamma:

-Robin kom! Det är dags att åka!

-Hej då! sa han och sprang iväg.

Det var allt? Är det så man sluta en vänskap? Jag kände hur tårarna kom, dock tillåter jag dom inte.

Så länge jag såg lastbilarna satt jag kvar på kullen. När jag inte hörde motorerna längre tog jag ett djupt andetag och gick iväg.

Jag minns inte hur länge jag satt på fönsterbänken och tittade ut den kvällen, men jag blev störd i mina drömmar när mobilen plingade.

"Du kan väl tänka dig att livet är skönt ibland", skrev Robin.

"Vi flyttade bara till nästa byn! Fotboll imorgon på kullen?"

Ja livet är underbart ibland!

Vivo