fredag 6 februari 2015

Sjuttioett


Min relation till Volvo

Allting började den dagen jag fick tips om en ny kärra. Det var en Volvo 745 årsmodell 90. Har den senaste tiden fått en kärlek till dom äldre Volvo bilarna. Deras unika former och unika motorer som spinner liknande en katt. Men tragiskt nog så är det fler och fler som blir skrot. Jag hade som plan att rädda denna ängel ifrån bil pressen.

Jag och far for ner och tog en titt på bilen. Den hade stått på samma gräsfläck i nästan 10 år och där stod hon. Solblekt gräddvit färg med svaga fläckar av rost vid trösklarna och skärmarna. Hon var inte den vackraste men hon hade så mycket potential. Det kändes som att hon tittade mig rakt in i själen. Det var vid det ögonblicket jag började tro på kärlek vid första ögonkastet. Hennes namn var Doris.

När doris äntligen var min så började jobbet. Det var en massa jävulskap med elen o all rost som var tvungen o lagas. Men efter några veckor så for vi ner o besiktade Doris, kom tillbaka med blanka papper. Hon var liknande en formel- 1 bil på vägarna men man fick inte vara så gas glad för då drack hon bensin som ett gäng ryska gruvarbetare dricker vodka. Ger man Doris kärlek så får man kärlek tillbaka har jag lärt mig.

Men det finns inte bara positiva saker med Doris. En mer avundsjuk bil får man leta efter. Gör jag nånting med en annan kvinna eller en annan bil för den delen så blir Doris sur och vägrar starta. Tur att hon inte är speciellt långsynt. Men ibland är hon bara så vrång ändå. Hänt ett flertal gånger att hon har gett upp mitt ute i skogen, då får man prata lugnt och vänligt med hon så hostar hon igång igen.

Doris är bara en bil men ibland känns det som att hon bara vill bli ompysslad. Helt plötsligt kan nånting helt ologiskt och oväntat rasa och då får hon bli ompysslad en helg eller två så går hon igen.

Har kört Doris i snart ett år och kan inte önska mig en bättre bil. Men som sagt ibland är det inte alltid kärlek utan ibland vill man bara ta ut hon i en skog och tända på hon. men så är det med allt. När det väl kommer till kritan så finns hon alltid där för mig. Ibland kan jag stå i flera timmar och bara beundra henne. Jag skulle utan tvekan kunna offra mitt liv för henne. Jag har fått många erbjudanden för Doris men knappast att jag skulle komma på tanken att sälja min riktiga kärlek.

Lex

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar