Min Relation till
Hur hade mitt liv varit om inte mobbningen hade börjat? Om inte den
dagen de hade börjat reta mig för att jag kom ut med att jag var homosexuell
för två år sedan inte existerat. Om de inte hade gjort samma sak dagen efter
och dagarna efter dem. Hade förmodligen varit med mina kompisar just nu. Inte
suttit hemma ensam i lägenheten och ätit middag själv.
Anledningen till att jag är ensam hemma är för att min pappa jobbar
som läkare. Han jobbar väldigt mycket övertid. Varför vet jag inte, han gör
bara de. Som om han vill att jag ska vara ensam. Sen är det min mamma. Hon dog
för sex år sedan i bröstcancer. Ett år efter hennes död började pappa jobba för
cancersjuka. Så jag får för det mesta klara mig själv, handla mat, laga mat,
städa och allt sådant.
Ni kanske vill veta lite om mig också. Jo, jag är en kille som är 16
år och heter Isac. Mitt hår är brunt och är just nu kort och krulligt, hatar
de. De ser bättre ut när de är långt men får stå ut tills dess. Mina ögon är
gröna och jag är runt 1.80 cm lång och smal. Inte så mycket muskler som jag
gärna vill ha men är lite för lat för att träna. Är nog en av Sveriges mest
osäkraste och fegaste person enlig mig själv. Men att man blir mobbad för att
man är homosexuell är inte så stor hjälp för att stärka sittsjälvsäkerhet
precis. Bor i en tvåa i centrala Stockholm. Ganska drygt att de är så mycket
trafik. Speciellt på helger. De är alltid fordon som kör utanför fönstret.
Alltid. Sen pluggar jag samhälle första året på gymnasiet. Men ja, de var lite
om mig. Låt oss fortsätta.
Sitter vid matbordet och äter middag. De fick bli köttbullar och
potatismos idag. Kollar ut genom fönstret bredvid mig och tänker på ja gud jag
vet inte vad, typ allt. Blir avbruten mitt i mitt tänkande att det plingar till
på mobilen. Ett sms från Anton.
-Tja, vad gör du? :)
Tar upp mobilen och skriver ett snabbt sms tillbaka.
-Hej, sitter och äter, du då?:)
Anton och jag har pratat några månader nu. De började för första
gången på Twitter. Sen dess har vi messat varje dag och ibland snackat på
Skype. Kan passa på att berätta lite om honom på engång. Anton är 17 år. Han
har blont rakt axellångt hår, ser ut som en hockeyfrilla och hans ögon är blåa.
Han är 1.85 cm, vilket är bra för jag gillar killar som är längre än mig.
Muskler har han också, de är bara ett plus men vem gillar inte muskler? Han bor
några minuter från Göteborg. Det är ganska tråkigt att han bor så långt borta
men sådant får man leva med.
Det plingar till i mobilen igen.
-Samma, Skype? :)
-Ringer om fem minuter :)
Kliver upp från stolen, tar disken och ställer det i diskmaskinen. På
väg till vardagsrummet passar jag på att plocka med mig laptop som ligger på en
hylla. Sätter igång datorn och loggar in på Skype. Anton loggar in bara någon
minut efter. Ringer upp honom och hans vackra ansikte dyker upp på skärmen.Vi
sitter och prata i fyra timmar om allt mellan himmel och jord, utan att jag
tänker efter har vi bestämt en träff på lördag. Om två dagar. Anton tar tåget
hit på lördag morgon och jag möter upp honom på centrala tågstationen.
Klockan börjar närma sig två på natten och vi säger god natt till
varandra. Orkar inte gå och borsta tänderna så jag lägger mig bara i sängen och
somnar.
Fan, fem minuter försenad till mattelektionen. Hatar verkligen att
komma försent, då får jag inte platsen längst ner i hörnet till höger. Jag
öppnar försiktigt dörren till klassrummet och går in. Alla blir tysta och
stirrar rakt på mig, vissa med en äcklad blick. Veronica som är en av skolans
populäraste tjej. Värsta häxan enligt mig. Hon tror något hon inte är. Hon tror
att hon är så sjukt fin med världens snyggaste kropp. Vilket inte är sant. Lite
taskigt att säga så men de är faktiskt inte sant. Men i alla fall, jag hör hur
hon säger till sin kompis Lisa, eller förföljare som jag kallar henne. Förlåt
ska hålla mig till ämnet.
-Inte konstigt att han är bög, ingen tjej som vill ha honom. Så ful.
Tror de inte är någon kille som vill ha honom heller. Smal och äcklig.
Lisa kollar på henne och skrattar. Jag tar ett djupt andetag och
sätter mig vid den enda lediga bänken. Längst fram vid fönstret.
Ute är det grått och trist och lätt duggregn. Som en vanlig oktober
dag. Löven på träden har ändrat färg till härligt röd, gul och orange färgade
löv. Utanför skolan, på trottoaren går en man som ser ut av att bara runt 70
år. Han har en lång svart kappa på sig och en grå basker. Framför honom går en
vit liten tjock pudel med en röd regnrock.
Det är någon som knuffar till mig hårt på axeln.
-Vi har slutat miffo säger Veronica och går sedan med snabba steg ut
ur klassrummet.
Reser mig, tar min mattebok och går. Skyndar mig till skåpet för att
hämta min jacka och väska.
Låser dörren efter mig, slänger av mig skorna.
-Hallå?
Inget svar. Hade inte förväntat mig de heller men man vet aldrig. Bryr
mig inte så mycket om att jag är ensam hemma ofta längre. Det har blivit en
vana.
Är så sjukt trött så jag går och lägger mig i soffan för att vila.
Startar tv:n och fastnar vid ett program om lejon på Animal Planet. Det kommer
upp en händelse från Twitter så skärmen på mobilen lyser upp. Veronica. Vad har
hon skrivit om mig nu?
- Jag och Lisa satt och pratade om Isac. Alltså Isac som är bög och
ful som stryk. Han..
Mer läser jag inte utan går ut från Twitter och slänger mobilen lite
löst till andra sidan soffan.
Sätter mig upp i soffan med ett ryck. Shit, jag somnade. Kollar
klockan på mobilen, 02:07. Suck. Går ut i köket för att göra de som skulle vara
min middag. Hittar ett paket nudlar med kyckling smak. Orkar inte ställa mig
och koka upp vatten i en kastrull så jag använder vattenkokaren istället.
Lukten av nudlar och kyckling sprider sig i lägenheten. Äter upp nudlarna snabbt
och går sedan och lägger mig på soffan igen.
*BEEP BEEP BEEP* Upp och hoppa, ny dag och nya möjligheter. Inte
riktigt. Stänger av alarmet och ser att jag har fått ett sms från Anton. Fick
det igår klockan 20:32. Känner mig taskig som inte har svarar förrän nu.
-Hej, förlåt för att jag inte svarade igår.. Somnade när jag kom hem
efter skolan haha :)
Känner inte för att gå till skolan idag, orkar inte med Veronica.
Skickar iväg ett sms till pappa och säger att jag har ont i huvudvärk och ska
ringa och sjukanmäla mig. Eftersom jag inte ska till skolan idag så ligger jag
kvar i soffan ett tag till.
Dagen rullar på hyfsat snabbt även fast jag bara har legat i soffan
typ hela dagen. Självklart pratar jag med Anton också. Vi pratar mest om vad vi
ska göra imorgon och när han kommer med tåget och när han ska åka. Vet inte riktigt vad klockan är men bestämmer
mig för att kliva upp och laga mat. Går in i köket och sneglar på klockan, den
är fyra. Konstigt att jag inte har blivit hungrig. Har inte ätit frukost sen
klockan åtta i morse. Aja, hittar två Billys Pan pizza i frysen. Värmer dem i
mikron och sätter mig sedan i soffan och glor på tv ett tag till.
Lördag morgon. Idag händer det. Idag ska jag träffa Anton för första
gången. Det enda jag känner nu är nervösitet, men är ändå glad. Tar en titt på
klockan. 10:23. Två timmar kvar tills jag ska möta honom på tågstationen. Tåg
resan tar tre timmar ungefär. De innebär att han åkte för en timma sedan.
Kliver upp ur sängen och går raka vägen till dushen. Är ganska snabb på att
duscha så nu står jag och stirrar in i garderoben. Vad ska jag ha på mig?
Hittar inget som ser snyggt ut. Okej, det ser snyggt ut men inget jag vill ha
på mig idag. Svarta ganska tajta jeans och en vit vanlig t-shirt. De får de
bli. Sen när jag går kan jag ha min bruna skinjacka och den svarta halsduken.
Håret kan jag inte göra så mycket åt för de är för kort för att styla. 11:34,
en timme kvar. Även fast det bara tar 10 min att gå dit så går jag nu. De är
inte så kallt ute som jag trodde. Mycket folk är det iallafall. Svänger av vid vänster vid första korsningen
sen är de bara att gå rakt fram så är jag framme.
10 minuter senare står jag på perrongen där tåget från Göteborg kommer
in på. Bara att vänta då. Sätter mig på
en ledig bänk som står en bit bort från rulltrappan. Det är 40 minuter kvar
tills tåget kommer, så jag tar upp mobilen och fördröjjer tiden med att kolla
Twitter, Instagram och Facebook.
-Tåg från Göteborg inkommer snart på spår två säger en kvinnoröst i
högtalarna.
Nu kommer nervösiten på riktigt. Känner hur jag börjar skaka. Detta
händer verkligen. Kan verkligen inte fatta det. Tåget rullar in på perrongen
och stannar. En hög med människor kommer ut från olika vagnar av tåget. Fort
blir perrongen fullt med folk och de blir svårt att hitta Anton. Folkmassan
lättar och jag ser en kille ungefär 20 meter ifrån mig. Han är lång och har
axellångt blont hår. Det måste vara han. Han kollar lite förvirrat runt omkring
tills han tittar mot mitt håll och vi får ögonkontakt. Min blick dras sedan
till hans byxor. Dem är röda. Han har röda byxor på sig. Varför har han röda
byxor på sig?
Puma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar